vid udden av
fjädermolnsspetsar
vilar en sluten mussla
en stenmussla
upp på denna stiger oceanen
havet upp
breder ut sina vida kjolar
så här
från så kallat ovan ser kjolarna
ut att vara
utbredda fjädrar
inte fjädrar mer kulörta band
så kisarandas tornseglaren
havet ler
nu är jag i nedan
i solnedan
hur kan du vara i solnedan
det höres vackrare säga så
ty säger jag ebb ser ju de flesta
mest fattigdom och elände
vad lände det vara
visst är det märkligt att ebb
har den bismaken
och varför heter det bismak
menar blott bin smakar väl icke
fattigdom och elände
vad månde detta lända
detta ebb bjuder ju möjligheter
först att stiga ut, vandra med
havsbottnen
detta utan att få fötterna blöta
nåväl an blöta blir de
borta är jag ej
och ej har den tandlösa bottnen
druckit mig med socker på bit
ej har den tandlösa bottnen
sörplat i sig mig
inte alls så
vad månde väl detta lända
borta är jag ej helt
genom mitt instigande i min namne
ebb
blottlägger jag ju även det
vilket sköljts med mig
så att säga tappats i mig eller
kastats i mig eller glider dit ur handen in i mig
nu finnes möjligheten att
upphämta – återhämtning
snart stiger jag in i min namne
floden
flod
tiden tidssagan ur människoperspektiviskt
hänseende har vi ju vädrat tämligen ofta
här vilar ej tiden stilla i
kulramens kulörta pärlor
träpärlor
trä
pärlor
på band
kulörta lyktor hänga i trädens
grenar
upplyser det sovande ögat
tidvatten
tidvattensströmmar
flod
ebb
månandning
ja
barn tycker om att lekfyllt räkna
hör du dem sitta i bilen samt
räkna röda bilar
lampor
de har tråkigt i bilen så de
leker en lek
barn ser vägar till
in i sunt lärande
varför alla dessa påbud
bänkerier
kunskapsprov
så räknas tidsdroppar in
vad gör dropparna till slut
bägaren rinner över
vad visar bägaren
samt vad visar dropparna
oändlighetens skönhet
allt är
levande
rörelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar