han vilken leverbor i golvklykan
vilken vaggar väggurets pendel i
handen sin
håller ton samt rytm i tiljornas
viljor
kvistar är ögon
ögon är kvistar
ur ögonbrunn kan kvistar gro
gröna äro bladen av andningsljusens
droppar
kvistar kära maka
ur tidsspanns stenkvarnar mal vi
mjölet till brödet vi bjuder in i stugans alltfolk
kvistar kan vissna
kan sloka
kan grönska
kan bära blom
kan bära bär
frukt
frön
dofterna äro många
ändå
en
detta måste vi med – dela folken
folken med de klampande stegen
vilka hissade pendeln upp
han vilken leverbor i golvklykan
i den vänstra vrån
vari förmaket leder
in eller ut i kammaren
han vilken vaggar väggurets
pendel i handen sin
med maka älskad samt barnen i
trettonde
han väcker elden ur glödöga
vilket slutit vingar
hur gör han
hur gör du frågar husmusen
vilken lever i ylleredet med
molndrömmar
jag gavs ett hjul
av en trådrulles ingång samt
utgång
utgång samt ingång
sågade den fri
satte så en pinne i hålet
lade strån torkade
lade bladflarn torkade
snurra
snurra
mellan fingrar
ej tråd
ej slända
pinne är detta
gnistan vaknar
röken pyr sömnigt
mana strå
manar bladflarn
väcker gnistan
gnistan väcker glödöga
ur blicken stiger lågor
kom skall jag förtälja dimmans
väsen
de säga
de säger dimma är
d i m m a
vi har talat så ofta
dimmans vackra språk
dimmans vackra toner
dimmans vackra stigar
vackra steg
vi har talat så ofta
insiktsögonens vackra språk
ögontunnlarna vilka är
ja
vad är
tunnlar
vad är en tunnel
vi har så ofta talat tunnlarnas
vackra språk
i kroppen
i allt levande finnes rör
de såg detta
i det dessa begynte dra ledningar
energiförande i rör
tänk ej endast elektricitet
tänk all energi
vilken bara rinner ur kranar
ut ur rör och så vidare
ja
elden stiger i rör
ut ur rör
skorstenar benämns dessa
skor
stenar
ja elden stiger ur rör
nåväl i formen av rök
tunneln är omfamnande
kan vara rör
kan vara stavar
tunnlar bildas i vattnens
alla elementens virvlar
du gives möjlighet se djupt
kanske till och med bottnar
det existerar ej bottnar
du kan känna denna punkt
nedstigningspunkt vara en botten
se den
vara
en trappavsats
ett trapphus
vari du hämtar andan
ja
du ser så kallat gammeldags
djuphavsdykare
med dessa otympliga dräkter
med slangar med rör
med gallerfönster
liknar väl mest ett fängseltorn
om än mjukt
stelnar denna dräkt rörelsen
även i det vattnet söker lösa upp
rörelsen
ser du
även här är slangar är rör
gallren
frågar du
ja
kroppen kan kännas vara ett
fängsel
kan kännas vara otymplig
kroppen är ett redskap i din hand
i din rörelse
de övade stegen från den stund
knappnålsstund
de insteg
smygande steg
vara sedd i detta är viljan min
vara osedd i detta är viljan min
snötunnlar eller det du benämner
i detta vara rosenmoln
snörosenmoln
gnistrande tunnlar
ögontunnlar omsluter
dessa tunnlar uppstår
i det ett föremål drives fram i
höghastighet
se bak de rusande tågen
ja
på räls
även dessa kan skena
mest i obevakade ögonblick
hästhjorden skenar i obevakade
ögonblick
hästvakaren somnade in på sin
post
hästarna frustar
den häst vilken är vakaren
vilken gavs tilliten vaknar
hjorden skenar
allt kan skena i obevakade
ögonblick
se nu detta
du stiger in i denna tunnel
minns bilden;
isen lade sitt tak över sjöarna
du befinner dig i denna tunnel
i denna kikare
för du skall se
se in
allt är rörelse
ur rörelsen stiger dimman
dimman stiger
dimman svävar
de säger dimman är: rätt och
slätt dimma
är ej detta ett enkelspårigt
uttryck
enahanda med
envägskommunikation
oavsett om du ej gives
notifiering
eller svar
har ögat mött det du gav
frön vilka är i markens händer
är icke synliga
ändå gror dessa
spirar dessa
allt är i egentlig mening
flervägskommunikationer
de säger dimman är
rätt och slätt dimma
dessa liknar dimman oftast vid
ett monster
detta förunderliga redskap
allt är redskap
redigt skapande
dimman skolar dig
upplev handen
vilken för dig i dimman
dessa vackra eldväsen
kyssta av sjön
till vad
stigen
livsstigen visar de dig
i det du lyfter dimman
vilken dessa är
du är
den tyngd vilken lades över dina
ögon
se ej tyngden i fysikaliskt
begrepp
ej heller dimman
vandra trygg
i
dimman
så sade han
han vilken leverbor i golvklykan
vilken vaggar väggurets pendel i
handen sin
håller ton samt rytm i tiljornas
viljor
kvistar är ögon
ögon är kvistar
ur ögonbrunn kan kvistar gro
gröna äro bladen av
andningsljusens droppar
kvistar kära maka
ur tidsspanns stenkvarnar mal vi
mjölet
till brödet vi bjuder in i
stugans alltfolk
kom skall jag berätta dimmans
väsen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar