måndag 4 februari 2013

den 3 februari 2013



blomstersängen
blomsterängen
bäddar med täcken
vävda av jordsånger
skapandesånger ur sådda frön
vilka spirar i ljus och i värme
just detta vita
kristalljordarna
möjliggör allt detta

en dunstämma rör vid min närvaro
ser du pärlorna vilka gnistrar i dag i natt
ser du hur
ja du vet i ditt minnessinne att detta är snöstjärnor
eller kristaller
du vet att var och en av alla dessa är unik
det vet du i ditt minnessinne

dropparna i havet är unika
dropparna
jag menar pärlorna
i dag i natt
är unika
tillsammans är de sidenjordar
ljusgivande
ja
värmegivande

värme samt kyla är element av urkällans händer
vi kan mäta köld samt värme i grader

varje droppe
varje pärla
snöstjärna är grader i helhetens famn
graderna uppnår ett visst mått av densitet

vita sidenjordar
hav
vatten
hud
är cellbärare

varje droppe
varje pärla
varje stjärna
varje
varje
lever bor i ett rum
i en cell

inte för inte benämns det för celler i kloster
det är sant fängelser har även dessa celler

nu kanske du säger att celler är rum vari ett liv är instängt
antingen med öppen dörr eller med sluten dörr
kanske du börjar slingra dig
du vill ut ur skalet
för ser du till viss del är du en cell
kanske du säger att
jaha är jag fången i min materia
i min kropp
minns då att anden eftertraktar längtar till kroppslighet för att
uppleva allt det vackra anden ser i molnsfären
kroppen längtar till eftertraktar andetillvaro
däri är kroppen
dessa båda möts i natten

stjärnor
droppar
pärlor

ser du nu
dessa har ett mått av densitet
dessa smälter nu
smälter upplöses
och blir
hav
blir  helhet

ser vi nu ett frö
är detta frö en cell
fröet kanske inte direkt smälter
skalet upplöses

ja huden din kropp upplöses även den
i det du inser helheten.

 det är ej så att du försvinner,
inte alls du är i din helhet.

fröet släpper skalet
fröet är en kärna
är ett
cellfrö
är ej det ett vackert innebördsord
cellfrö

värme kyla
snö jord hav kropp
cellfrön

stiger över trösklar

ser du i det du är i kroppen
i cellen
befinner du dig i en slags tunnel kan vi säga
med tunnelseende
nu stiger du över
vallar
vågor
höjder
trösklar

i det du ser helheten förenas ditt tunnelseende
med vad
med tröskelseende

detta seende är låt oss säga en aning påfrestande eller lätt
i det du ser tröskeln för det tröskeln är
låt oss säga att tunneln är det ensidiga är individen den enskilda
tröskeln kan kännas enormt hög
kanske sätter du dig till och med nedanför
orkar helt enkelt ej ta dig över

lyfter du dig
lägger dig så att sägandes i spannet
lyfter du dig över tröskeln
vad ser du

öppna vidder
öppna landskap

jominsann
detta tröskelseende är vackert

ser du markernas panoramafingerrörelser
ser du molnens seglande blomster i himlahaven vida;
javisst är detta moln om du så föredrar
ser du solens rörelser i dagen
huru markernas färgspektras förändras med solens rörelser
markernas färgspektras förändras, markerna är ändå det markerna är
ser du månens ansikte
rörelser i natten
huru markernas färgspektras förändras med månens rörelser
själen
dina mod / humörsvängningar är detta
du är ändå den du är

vem är du
vilken talar till mig i denna nattvinges omslutande omfamn
kanske är jag doften av dagen
kanske är jag de glimmande stjärnljusen
pärlugglan snöugglan kattugglan
kanske är jag den väna kristallblommans dröm
kanske är jag
den ännu ej vakna flugan
kanske är jag
ögonen glimmande där i skogen bak stammarna
så synes detta från ditt håll
från mitt håll står du bak stammarna
stammar
skogen
skog
jag är jag
du är du
vi är
alla
kanske är jag den vidvingade
allt det du skriftat i sådan myckenhet så trofast
sådan myckenhet har du tagit in
tagit emot samt nedtecknat oförtröttlig i ditt svarande till ordfen
nedtecknat i oförtröttlighet i din gärning
ja
vem är jag
en av allas röster
vem är vi
rösterna vilka talar i dimman
har du märkt
även om en del tycker att det är spöklikt i dimman
de snuddar vid sitt inre i dimman
tror detta är spöken
nåväl
har du märkt att röster mildras i dimman
de höres bättre i den stunden
visst är
det
märkligt
den viskande rösten höres
djupare in än
den skrikande rösten
ja jag vet att du ej är ense med jämförelser
hur skall vi kunna inblicka i dimman utan denna jämförelse
säg
den viskande rösten höres djupare än
den skrikande rösten
du tycker ej om skrik
du stänger dina öron då
den viskande rösten höres bättre
tydligare än den skrikande rösten
vid ansträngning spänns hörseltråden
det är sant skriet höres tydligt ty innehåller smärta vilket medvetet eller omedvetet
väcker medlidande
väcker tröstögon
ja
vem är jag
jag är den vilken talar
du är den vilken nedtecknar
just nu är jag
nattens fågel
jag sitter i
husträdet
tätt intill
jag läser husets alla ögon
lyssnar in vingeslagen

vilka drog igenom de öppna fönstren
ofta har jag undrat
vad dessa drog
så mycket lät dessa
och
för vad
till vad
piskan ven
huden
själen
krullade sig samman
allt detta piskande
för att en skulle böjas
krökas

ser du markerna
solen
månen
solvarv
månvarv

panoramafingerrörelser
ser du molnens seglande blomster
i himlahaven vida;
javisst är detta moln
om du
så föredrar

huru markernas färgspektras förändras

markerna är
markerna

Inga kommentarer: