blomstersängen
blomsterängen
bäddar med täcken
vävda av jordsånger
skapandesånger ur sådda frön
vilka spirar i ljus och i värme
just detta vita
kristalljordarna
möjliggör allt detta
en dunstämma rör vid min närvaro
ser du pärlorna vilka gnistrar i
dag i natt
ser du hur
ja du vet i ditt minnessinne att
detta är snöstjärnor
eller kristaller
du vet att var och en av alla
dessa är unik
det vet du i ditt minnessinne
dropparna i havet är unika
dropparna
jag menar pärlorna
i dag i natt
är unika
tillsammans är de sidenjordar
ljusgivande
ja
värmegivande
värme samt kyla är element av
urkällans händer
vi kan mäta köld samt värme i
grader
varje droppe
varje pärla
snöstjärna är grader i helhetens
famn
graderna uppnår ett visst mått av
densitet
vita sidenjordar
hav
vatten
hud
är cellbärare
varje droppe
varje pärla
varje stjärna
varje
varje
lever bor i ett rum
i en cell
inte för inte benämns det för
celler i kloster
det är sant fängelser har även
dessa celler
nu kanske du säger att celler är
rum vari ett liv är instängt
antingen med öppen dörr eller med
sluten dörr
kanske du börjar slingra dig
du vill ut ur skalet
för ser du till viss del är du en
cell
kanske du säger att
jaha är jag fången i min materia
i min kropp
minns då att anden eftertraktar
längtar till kroppslighet för att
uppleva allt det vackra anden ser
i molnsfären
kroppen längtar till eftertraktar
andetillvaro
däri är kroppen
dessa båda möts i natten
stjärnor
droppar
pärlor
ser du nu
dessa har ett mått av densitet
dessa smälter nu
smälter upplöses
och blir
hav
blir helhet
ser vi nu ett frö
är detta frö en cell
fröet kanske inte direkt smälter
skalet upplöses
ja huden din kropp upplöses även
den
i det du inser helheten.
det är ej så att du försvinner,
inte alls du är i din helhet.
fröet släpper skalet
fröet är en kärna
är ett
cellfrö
är ej det ett vackert
innebördsord
cellfrö
värme kyla
snö jord hav kropp
cellfrön
stiger över trösklar
ser du i det du är i kroppen
i cellen
befinner du dig i en slags tunnel
kan vi säga
med tunnelseende
nu stiger du över
vallar
vågor
höjder
trösklar
i det du ser helheten förenas
ditt tunnelseende
med vad
med tröskelseende
detta seende är låt oss säga en
aning påfrestande eller lätt
i det du ser tröskeln för det
tröskeln är
låt oss säga att tunneln är det
ensidiga är individen den enskilda
tröskeln kan kännas enormt hög
kanske sätter du dig till och med
nedanför
orkar helt enkelt ej ta dig över
lyfter du dig
lägger dig så att sägandes i
spannet
lyfter du dig över tröskeln
vad ser du
öppna vidder
öppna landskap
jominsann
detta tröskelseende är vackert
ser du markernas
panoramafingerrörelser
ser du molnens seglande blomster
i himlahaven vida;
javisst är detta moln om du så
föredrar
ser du solens rörelser i dagen
huru markernas färgspektras
förändras med solens rörelser
markernas färgspektras förändras,
markerna är ändå det markerna är
ser du månens ansikte
rörelser i natten
huru markernas färgspektras
förändras med månens rörelser
själen
dina mod / humörsvängningar är
detta
du är ändå den du är
vem är du
vilken talar till mig i denna
nattvinges omslutande omfamn
kanske är jag doften av dagen
kanske är jag de glimmande
stjärnljusen
pärlugglan snöugglan kattugglan
kanske är jag den väna kristallblommans
dröm
kanske är jag
den ännu ej vakna flugan
kanske är jag
ögonen glimmande där i skogen bak
stammarna
så synes detta från ditt håll
från mitt håll står du bak
stammarna
stammar
skogen
skog
jag är jag
du är du
vi är
alla
kanske är jag den vidvingade
allt det du skriftat i sådan
myckenhet så trofast
sådan myckenhet har du tagit in
tagit emot samt nedtecknat
oförtröttlig i ditt svarande till ordfen
nedtecknat i oförtröttlighet i
din gärning
ja
vem är jag
en av allas röster
vem är vi
rösterna vilka talar i dimman
har du märkt
även om en del tycker att det är
spöklikt i dimman
de snuddar vid sitt inre i dimman
tror detta är spöken
nåväl
har du märkt att röster mildras i
dimman
de höres bättre i den stunden
visst är
det
märkligt
den viskande rösten höres
djupare in än
den skrikande rösten
ja jag vet att du ej är ense med
jämförelser
hur skall vi kunna inblicka i
dimman utan denna jämförelse
så
säg
den viskande rösten höres djupare
än
den skrikande rösten
du tycker ej om skrik
du stänger dina öron då
den viskande rösten höres bättre
tydligare än den skrikande rösten
vid ansträngning spänns
hörseltråden
det är sant skriet höres tydligt
ty innehåller smärta vilket medvetet eller omedvetet
väcker medlidande
väcker tröstögon
ja
vem är jag
jag är den vilken talar
du är den vilken nedtecknar
just nu är jag
nattens fågel
jag sitter i
husträdet
tätt intill
jag läser husets alla ögon
lyssnar in vingeslagen
vilka drog igenom de öppna
fönstren
ofta har jag undrat
vad dessa drog
så mycket lät dessa
och
för vad
till vad
piskan ven
huden
själen
krullade sig samman
allt detta piskande
för att en skulle böjas
krökas
ser du markerna
solen
månen
solvarv
månvarv
panoramafingerrörelser
ser du molnens seglande blomster
i himlahaven vida;
javisst är detta moln
om du
så föredrar
huru markernas färgspektras
förändras
markerna är
markerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar