1 juli

denna natt andas susande

Liv


nattluft
Fri


oberoende
steg är

Vindar

smygande lätta
mer berörande än i dags famn


känner dina smygande vackersteg



känner till

vacker
fri
Är

jag lyfter mitt hjärta ur mitt bröst


bugar inför


hör vinden omfamna

viska


skriv
bjud människosjälarna skönhet

Se den alltid närvarande människan.
Se barnen möta den alltid närvarande människans blick.
Barnen ser detta alltid närvarande
När var ande.

Det är ett totalitärt - totalitalt närvarande.
Ordlöst - talat - otalat - alltid talat - ord löst.

Barnen känner igen sig, sitt vara. Det är ett omedelbart kärleksförhållande, ett odelbart kärleksförhållande, det är att stiga in i varandras ögon.

Detta är att vara innesluten, detta är ett ständigt utbyte av gåvor.
Detta tillstånd är även det ett kroppslöst tillstånd.
En kroppsförlossning,
En kroppsförlösning.

Befrielsen av det delbara till det odelbara.

Den vilken medvetet åter vandrat in i denna krets är innesluten.

Oftast är det mycket förvirrande att behöva stiga ut ur denna krets och in i det rumsliga.
Det rumsliga blir odefinierbart, svårt att tyda,
Känslan, upplevelsen blir hem utan hem.

De senaste dagarna har du då och då levt med ordet: rum, du upplever det vara minimalistiskt och ständigt påpekande mot det eller till det med vilje avskiljda individuella. Den avskilda personen vilken med vilje har trätt ut ur helheten. Trätt ut och därigenom gjort sig till ett individuellt ego och därmed egobaserat begärsberoende ego.
Rum använt i det dagliga är oftast ett avgränsat, ett gränsberoende ägande.
Ett ägande där slutändelsen borde tas bort ty detta ägande har intet med ande att göra, det är helt enkelt att vilja äga, för sig inte för andra, riktigare: med andra.

Ja, ordet rum stiger fram och du upplever det vara minimalistiskt, minimaliserande samt egobaserat, roffande.
Du är tveksam till huruvida det är positivt eller negativt på det sätt ordet i det dagliga hänvisar. Du känner att det hör samman med tid.
Så är det, det finns rum och tidsrum,
Det tidsrumsliga.

Rummen är skeenden:
räds icke de nya mötena,
känn dem
se dem
se de möten vilka är av mening
det finns nya möten.
Det finns alltidmöten, vilka aldrig upphör.
det finns möten vilka är en susande vinds smekning, de skall inte stanna.
Det finns möten vilka stannar, händers omfamnande i gärning.

det finns nya möten vilka verkar vara nya, de är det inte. Dessa möten har varit och är - i de mötena gjordes saker tillsammans, nu vill de kanske bli färdiga, oftast är det i de "helt nya" mötena en uppgift bär vilja till att förverkligas.
Av denna ursak sker mötet.

Då din själ är mycket öppen,
möter du på ett inre djup, därav räds du mötena.
Räds dem icke - möt mötena och se dem för det de är.
Du bestämmer vilka du vill släppa in.
In i ditt hjärtrum.
Rummen är skeenden:
räds icke de nya mötena,
känn dem
se dem
se de möten vilka är av mening

Så är det, det finns rum och tidsrum,
Det tidsrumsliga.

I det rumsliga är du innesluten; vad ser du.

” jag ser en stor glaskula, såpbubbla.

Egentligen är det skiraste kristall,

vingar av glas.

Benämner det jag ser för såpbubbla ty den benämningen lyfter fram färgerna i bubblan. Färgerna är verkligen opalens guldregnbågsljus.

Gudomens hand håller stämgaffelns öga,
andas däri.

Bubbla seglar in i vind, bärs till hav, följer ström.
Finner livsstrand.

Bubblan visar öppning, springa öppnas av,
strimma av liv.

Jag sitter vid stranden med nyckel i hand,
i kärlek låser jag egenviljan.

Kastar nyckeln i hav,
stiger in i bubblan,

är innesluten av ljus
Seglar med vind.

jag ser en stor glaskula, såpbubbla”

Dotter, vi finner icke behov av att sönderdela skönheten du ser, den visar allt.

*
Det går inte att springa bort från sin skugga,
visst går det att försöka, det är onödigt slit.

Det går inte att springa bort från sin skugga,
bättre är att förena sig med den i kärlek
Bli helt ljus.

Skuggan tycker om ljus.

*

Det finns en ”gräns” för allt i bemärkelsen av livsvävens innehåll,
det finns en gräns inom allts innehåll.

Var och en vet vad som sker då vallarna överskrids.

Lyssna.