De vida mantlarna öppnas
Ur deras hägn
Livfamn
Träder de
Skrider de fram
Stilla duggregns flimmerljus
Manifisteras
Manitou
Silkestrådar
Kristalljus väves
Bilden stiger ur handen
Levandeskapad
Regndanserskan sveper upp
Källans strömmar
Källan vattnar ansikten
Slutna
Regndanserskans vida kjoilar
Väcker
Knoppars spirande liv
Blomblad andas vida
Himmelskjolar
Regn är icke ”blott” regn.
Gudinnor sitter vid livets strand
Böljande
Silverne
Hår
Är
Havsströmmar
Är strängar
Är visshetens vita liljekalk
Gudinnor sitter vid livets strand
Lyfter kalken
Till din min
Drick du vänaste livsstängel
Drick visshetens ljus
Rötterna finner fäste vid jordstam
Krona lyfter fingrar
Till Sol
Grenar bär ljusgenomsläppta skimrande smaragdblad
Bär
Blommande kjolar sånger
Dotter, det torde icke av nödvändighet behövas en förklaring till detta. Bilden andas skönhet, visar allt det den vill. Den sträcker fram kupade, slutna händer, visar andens manifesterande i allt.
Visar Gudinnornas skönhets händer,
Visar hur anden samverkar i allt.
Bilden är icke fastlåst, den andas i evig upplösning, blir aldrig, aldrig någonsin tyngd.
Dotter,
Huru skall duggregn bliva tyngd,
Det seende ögats själsande ser alltid prismornas dans inom detta skirregn, det är brudens slöja,
Livets slöja
Denna slöja är vackerregn
Evig är bilden i sin eftersträvan till upplösning till lösning av det ni suckar över; de stora hemligheternas lösning.
De stora hemligheterna har icke vilja till att fasthållas,
de vet att liv är ständig omvandling i sant ursprung
det leder ej bort det leder hem
Ursprunget är kärlek
I kärleken förändras aldrig innerdjupen, dessa är ursprung
Det yttre förändras,
Med givmild hand omfamnar jag din törstande längtans själ
Han är där
Alltid
Hos dig
Den bortvände vänder åter hem.
*
Det mullrar vackert, den stora åsktrumman andas, lovar skönsångers blixtdans
regnsträngar vibrerar, ljudar.
i afton mullrar stora åsktrumman sammetsmanteltoner.
ännu milda dova sånger
molnen, mantlar lovar stora dansers blixtrande klangljus
Regn är så mycket mer "än" regn,
vattenådror
blods ådror
förenar
länkar samman
faller regnet, ser regn falla ser regn stiga ser regn dansa
Regn...droppsblommande händer
För en stund ljöd mullrande mjukhet, mantlar svepte om, lovade blixtars dans
Tystnade
stilla
virvlar regndanserskor
I natten andas mjuk mullrande andning
stora åsktrumman ljuder, mantlar vida
öppnas in stiger de blixtrande
stilla stillnad rörelse stilla
in träder regndanserskor
virvlande blomblad
i aftonen slöts mjuka sammetsmantlar vida
åsktrummans mjuka mullerröst hördes stillna
vind andas renhet
in virvlar regndanserskors skönhet
silver trådar väver slöjor
svävar böljar
i det bleka ljuset lever det vackraste
det finns världar vilka möter, skira, tunna membran är
vi sträcker fram handen och allt rinner fritt...åter ser jag bilden av dina ord"ramarna upplösas"... nu skall jag vandra in i drömsalarna,
Ser du
markens lockar
regnet faller
vinds vida ljusmantlar andas
fukten stiger
lockar
lockade steg
ser du henne dansa fjärilsljus
Denna afton andas vindar
sjunger blads önskan
i mjuk skugga dansar gräs
silverhår
lockars vågor
andas hav
regn lever i droppar springer trippar in i hav
skeppet seglar med fyllda segel
glasvingar svävar runt
klingande renhet sjunger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar