30 juni

Hon satt helt stilla vid kanten av tjärnen
såg dess svarta solskiva.

Omgiven var hon av vindens leende


hon lyftes


Hon satt helt stilla vid kanten av månsilversjön
såg dess svarta månskiva

Omgiven var hon av vindars leende

strök med varlig hand över
hon såg hans ansikte vänt till svar

hon böjde sig till

deras ansikten blev ett.

Hur kan en kropp vara en illusion, egentligen en ickekropp.
Ställ dig i havet, i sjön.
Ibland händer det att bubblor stiger upp, från ingenstans kan det tyckas.
Dessa bubblor är i en kropp, munnen öppnas.
”jag ser en grotta i sanden, i havets botten. Jag ser en livmoder, havet är livs vatten, jag ser en mun med rosenröda läppar öppnas. Bubblorna är skapande, röd kärleks kraft. Är ord, syresatta ord, livgivande händer”

Hav andas


sandvågor är kropp



Hennes vackerkropp




livmoder

Livets Moder



andas rosenblad


Hav, silverhav, guldhav, livs hav



turkos blå salt


koraller

svävande mjukt hår



Mun med rosenröda läppar öppnas


bubblor

är skapande, röd kärleks kraft


är ord, syresatta ord,



livgivande händer



Pärlfolken stiger upp ur havs andning

Hur kan en kropp vara en illusion, egentligen en ickekropp.
Ställ dig i havet, i sjön.
Ibland händer det att bubblor stiger upp, från ingenstans kan det tyckas.
Dessa bubblor är i en kropp, munnen öppnas.
Ibland händer det att bubblor stiger upp, från ingenstans , ur havets botten, ur sanden.
Bubblorna stiger upp i rak linje, på led.
Visst går det att förklara vetenskapligt, det finns luftrum i sanden, i marken, så kallade gashål eller grottor, en liten öppning vidgas och bubblorna stiger upp.

Se bilden ovetenskapligt

Droppe till droppe
Till droppe

Stiger ur sand


Ur

Form


Fast form till flytande väsen
Till ånga


Kroppen är fast form


Droppar föll ned
Blev form

Strömmar vänder från oform till form
Till oform.

Visst är det ett vackerord: oform.
Känn dess andningsström och var dropparna, samtidigt visar detta ord dig att formen har upplösts, ordet visar dig även en annan bild.
Ordet visar dig att då formen inte har övergreppat dig, sker en gradvis upplösning.
Se luftballongen framför dig.
Den har en korg med nedhängande tyngder att använda vid behov,
Den har en ballong fästad i linor,
Den blir större, bärande
av eld - varmluft blåses in.
Du står i en flätad korg, ballongen lyfter,
Du stiger och ser vida kring skönheten,
Utropar o, så vackert.
Du befinner dig i en form, samtidigt är den en luftballong.
Du ser en form, en jordform/planeten jordens form, i luftballongens hägn upptäcker du att formen är inte ensidig, den är oändlig.
Den är form och ickeform - är form och oform.

Oform visar dig även cirkelns form, det finns inte en början och ett slut.
Kretslopp,
Inom loppet av kretsen finns icke en början icke ett slut,
En början ett slut
Varför heter det inte ett början
En slut
Etts början
Ens slut
Vari består skillnaden och finns det skillnader,
Är det grammatiska beslut eller innebördsbeslut
Beslut till behov.
Etts början, allt liv är enhet - helhet.
Helhetssyn - helhetstanke.

Alltså då du inte ser formen vara negativ upplöses dess konstitutionsförutsättningar och blir lätta steg. Inte ansvarslösa, de blir lätta steg fyllda med ansvar.
Skulle du endast trippa runt utan att vara medvetet i, är det lätt hänt att du faller i en grävd grop av andra.

De ljusa undervisar om vikten av att ge vidare, ge det förgångna vidare.
Då och framtid är rötter och krona är fot och huvud.
Stammen är nu.

De gamla folken skrev icke orden, de talade orden.
Berättarfolken vandrade vida omkring, de berättade.
De bar en stav i handen, med trepärlor, eller gladskrammelpärlor.
I byarna hördes dessa pärlors sånger
Barnen skuttade ut ur bygemenskapen för att möta
Det var fest i byn då berättaren kom.
Elden brann och berättaren satt med staven nedlagd vid sina fötter.
Från staven in genom fötterna strömmade orden.
Med varma goda ögon; åldersögon
vackra ödmjuka milda goda
pepparkornsögon
Berättade berättaren livets bok.

Berättade om de tagna stegen, de utförda stegen och deras verkan, aldrig med eget gjorda värderingar eller uttryck,
Berättarens röst var och är en objektiv kärleksröst
Visdomens röst.

Berättarfolken öppnade barnets lindor och gav barnets steg fria. Lindorna är vävtrådar fyllda med säregna, unika mönster. De lindades speciellt för varje barns liv.
Barnet heter här bakombarnet, förgångenhet i kärlek.
Berättaren visade barnets steg, vem kan icke älska ett barn.
Den kan icke älska ett barn vilken icke vågar giva barnet fri väg.
Det vill säga inre växandes fridssteg.
Den vilken är en fridsstörare kan icke älska barnets steg ty den är fylld med egen rädsla.
Berättaren undervisade i kärlek om det förgångna, därigenom fylldes de så kallade nya stegen med sund lusts vilja.
Stegen befriades samtidigt.
De gamla gav stegen vidare.

Genom berättarfolkens kärlekskraft omvandlades varje livs historia till en biblisk berättelse.
Hos de vilka icke förlöser historien, lägger sig isen, en slags rädslors, skuldis.
Inreisen växer och livet blir en istid där empatin mer och mer infryses.
Genom berättarfolkens kärlekskraft omvandlades varje livs historia till en biblisk berättelse.
Inreisens land smälter.
Trädet växer och står i blom; Varje människas historia är en bibel då hon lämnar över

Trädens rötter är naturligtvis bakombarnet, bakombarnet.
Stammen blickar in i kronan ser dess skönhet, fylls av livsmod.
Framåtbarnet är naturligtvis kronan.

Sol


möter blad



trädskugga faller av


bjuds in




vita nervtrådar framträder


strålar

i grönoval


blad rullar sig samman




vindmun sluter om


toner ljuder höga



ljudar



höga