27 juli

Vad är havet, vatten
Vad är luften, vinden,
Vad är eld elden,

Du har väntat på detta, du är ett eldväsen fyllt med varmt givarljus

Är elden det du ser eller är elden ett väsen, ett väsensled.

En gång var allt tomt, tomhet ändock andades liv. Det var ett tillstånd med skimrande punkter; detta har vi vidrört.
För att förstå bad vi dig att se dimman.
I denna tomhet fanns vatten, tomheten fylldes med vatten, genom befruktelsens bud; ett barn skall varda eder givet.
Det barnets namn är jordsfären.
Skapelsegåva,
Allomfattande skönhet.
För att detta barn skulle synliggöras erfordrades det värme. Denna värme är ett annat slag av värme än den värme vilken nu ”fångats”.
Denna värme var elds flammor,
samtidigt eld,
Dess väsen visste att det måste omvandla sin yttre gestalt, skulle detta väsen vandra iklädd sin flamskrud skulle allt i dess väg förbrännas.
Samtidigt visste elden att endast genom dess värme kunde kärleken leva ren.
Det finns förbränningsrum med mycket höga temperaturer ja, krematorier. Det du ser är en flimrande värme, en låga dånar flammar upp, stiger upp, sjunker undan och blir åter flimrande skimrande rödguld. Till viss del kan denna värmeutsöndring liknas vid draken då den sprutar eld.
Vi lämnar draken, vi ber er dock att se den goda drakens väsen, icke vrångbilden, eller symbolbilden till vilken den blivit negativ. Allt vilket ni omedvetet bär med er i ryggsäcken är av negativ art, tack och lov flammar det då och då upp så att ni har möjlighet att kämpa, bekämpa detta bagage. Detta bagage behöver icke härröra från oförgångna oförätter, skeenden vilka har bortträngts, det kan vara små ting vilka har tagit sig in, nu är tiden kommen till återvändandet in i det sanna ljusets krets, lågan flammar upp, drakbilden stiger fram, ni är tvingade att lyfta det vackra svärdet. Vi tvingar er icke, det gör ert inres ljuslängtan.
låga dånar, flammar upp, stiger upp, sjunker undan och blir åter flimrande skimrande rödguld. Rött guld, guldet hör till solen, den röda färgen är mars. Mars försvara solens riken.
Visst är mars en krigargud, åter denna snednegativa bild, ett snedvridet skall, det skaver, eller hur, ger skavsår, låt oss vrida skalet i balans.
Låt oss sömma vackerskor tillsammans.

Visst är mars en krigargud, krig kan vara mer än krig, det kan vara försvar av det inre rättsväsendet.

Detta sker icke genom den mänskliga krigsföringen – dödsmaskineriet, det sker just genom värmen.

Ser du blomman vilken skänker fröet till jordhand
Detta kan endast ske genom värmen
Elden är alltså det element vilket möjliggör synliggörandet av liv
Elden är det element vilket möjliggör för delen att synas.
Blomman gavs en färg, så gör människan; ger en färg genom begreppsbilden.
I ängen står den gula blomman.
Människotanken säger: den blomman är gul, den blomman är röd, den blomman är och är och så vidare, vidare.
Visst är det så att blomman vill bli av med den gula färgen,
Blomman vill bli av med utsagan från människomun.
Blomman huruvida det nu är en blomma, huruvida du nu är en människa vill leva i sitt väsen, vad är gult,
Vilken inverkan, påverkan har den gula färgen;
Naturligtvis vill blomman andas ut då och då, du orkar inte vara ljusstråle det vill säga jagmedvetande göra i alla stunder. Specifikt i den mänskliga tiden där du ständigt har behov av att medvetet erinra dig om ditt sanna väsen, gör du icke detta äts du upp.

Blomman vill återerövra (den har aldrig förlorat detta) återerövra det egna inrelivet. Det vill säga ingå i helhetens färgpalett.
I denna färgpalett lever balanserad harmoni.

Det är samma med allt, din vänstra hand vill bli av med sig, den högra likaså,
De vill bli av med begreppen och känna varandras möte i hjärtgård.
Blomman vill bli av med sin färgstatus, vill leva i allt liv, leva i sitt livsstatus.

Blomman gavs en färg, så gör människan; ger en färg genom begreppsbilden.

Ser du nu kronbladen dala,
Falla samman
Kronbladen andas in blir inte läderartade, ändock läderartad hud, kronbladen är pergament,
Pergamentsrullar fyllda med alla slags information
Stängeln står nu naken, är ett strå. Ett strå, icke ett rö för vinden,
Stråt är ett vasstrå är gräs är ängsgräs är de fria viddernas gräs.
Röd sol andas, det doftar vita små kronblad dessa har i skålen pigga glada små solögon
Dessa skålar ler, är bjudande händer, blir bär
Smultron

Se nu gräset, havet, gräshavet följer vinden, vinden smeker gräset, gräset smeker vinden.
Marken vibrerar, gräset är en häst, hästen fångas av rödsol, bär träs på strå,
De är ett.
I fröet är allt, ett
I fröet lever samlad livsinformation.
*

kronblad dala

falla


samman

Kronblad andas in

blir läderartad hud
pergament

Pergamentsrullar fyllda med

allhet
all slags information


Stängeln
naken

är ett strå
ett strå, icke ett rö för vinden

Stråt är ett vasstrå
är gräs

är ängsgräs är de fria viddernas gräs

Röd sol andas
det doftar vita små kronblad

i skålar pigga glada små solögon

skålar ler, är bjudande händer
blir bär

Smultron

Se gräset, havet

gräshavet följer vinden

vinden
smeker gräset
gräset
smeker vinden


Marken vibrerar, gräset är en häst

hästen fångas av rödsol

bär träs på strå

de är ett.

i fröet är allt
ett


i fröet lever samlad livsinformation

kronblad dala

falla


samman

Sol, rödguld
Rött guld, guldet hör till solen, den röda färgen är mars. Mars försvara solens riken.
Mars befinner sig en längre period i varandes aftonstjärna än Jupiter, framtid och Saturnus, då.
Mars glöder då han står i vackerskrud, i samtal, opposition med Vattumannen samt Fiskarna.
Mars är inre och yttre krigföring, visar vägen till det yttres bejakande av det inre, visar det undersköna mötet då innerhand omsluter ytterhand.
Mars omloppsbana är två år. Saturnus vandrar i trettio år från plats till plats och berättar om födelse samt död, Jupiter vandrar i tolv år.
Mars vandring, rytm passar väl in på många mänskliga konflikter.

Se dock icke Mars vara negativ, genom medvetet konfliktarbete är det icke en yttre krigföring, konflikten liksom smärtan vandrar hand i hand och är i rätt ljus kärleksfulla läromästare vilka undervisar oss i mod, uthållighet, tålamod samt själv(sig själv) uppoffring.
Medlidande samt hopp vaknar ofta i konflikten hos det icke stängda sinnet.

Mars röda färg strålar ut, vill ej vara stilla. Mars hämtar livsinformaton, låt oss säga extremer och sammanför dem; se bilden av fröet.
Var finns då detta,
Det finns i språket, i poesin samverkar de Mars, riddaren samt Venus, den blida jungfrun.
Konsonanter samt vokaler.

Mars ger människan modet att övervinna svårigheter. Mars ger människan modet att se på nytt, att se livsimpulsen; den inre rättskänslan, det vill säga alltets rättskänsla.

Ser du;
Detta gör att delen inte finner behov av att strida för ”sigåsikter” de ser helhetens opåverkade kärleksvilja.
Det finns här icke behov av att identifiera sig med den ena eller den andra parten, det blir ett medlevande, en acceptans av helande helhetsverkan, icke personlig vinst eller förlust. Det är så; personlig vins, förlust samt straffdomstänkandet faller bort, faller helt ur bilden.
Det blir en opersonifierad sfär vilken är mer personifierad än något annat.

I detta konfliktlösande skeende träder nu Merkurius helande in med staven, läkarstaven i sin hand.
Vad finns runt denna; det finns ormar vilka ringlar sig upp och ned, ned och upp i lemniskatarörelse.
Se Mars vara svärdet i Mikaels hand, svärdet skyddar de helgade rummen.
När människan finner den vägen är järnet renat.