17 juli

Makulera,
Det går att makulera ytströmmen vilka rinner utanför meningens kärleks vilja.
Du ser havet vara stilla rörelse, du sitter vid stranden, plötsligt från ingenstans kommer vågor, starka vågor, sköljer in, rör vid sanden.
Kanske hade du byggt ett sandslott, vågen suddar ut spåren, kanske hade du vandrat vid vattenbrynet, dina fotspår var där, vågen suddar ut.
Allt det vilket rinner utanför meningens kärleksvilja är icke stadgat är icke grundat är icke hållbart, det vilket byggs på lös grund, faller; be om grund, har du många gånger utropat.
Allt detta går att makulera, vågen visar det ostabila i denna tillvaro. Du vandrar en aning högre upp på stranden, du bär vatten i dina händer, sanden är torr, ändå mörknar den tämligen nära, nu häller du vattnet i en grop vilken det lilla barnet grävt,
Vattnet sjunker mycket snabbt in i sanden, faktum är att vattnet så starkt känner havets rörelse att det fortsamt, skyndar sig att förenas med havet.
Vattnet sjunker inte in, det fullkomligt springer ned, ned och in i havets vida cirkelvåg, är inte detta fantastiskt; du kupade händerna runt vatten, skyndsamt bar du det till den grunda, sandgropen, vips sprang vattnet in i den upplevda, igenkända rörelsen.
Skyndsamt sprang vattnet meningen till mötes.
Detta går icke att makulera.
Det är icke strömmar vilka rinner, söker sig utanför, det är helt andra strömmar.
Låt oss säga att i djuphaven lever meningen,

Det finns ett hjul, det benämns ekorrhjul, Det hjul vi avser är ett träningshjul för en hamster eller en sällskapsråtta, träningshjul eller leksak. Hamstern, råttan älskar att springa runt, då du studerar djuret kan du nästintill känna det fnissa glädje.
Varför gör det detta, kan det vara lustigt att springa runt, utan mening.
Du kan inte se meningen, djuret gör det, därför springer det runt i glädje, det känner igen rörelsen.
Djuret springer runt, runt, runt utan början eller slut, vet att det icke existerar en början och ett slut, djuret springer runt i glädje, i glädje springer djuret.
Intet tvingar djuret, det gör detta av egen fri inre vilja, igenkänningsviljas svar.
Vad är det denna cirkelrörelse söker förmedla till dig,
Du vandrar så ofta rent reellt eller stillasittande in i naturen, i varje strå, blad blomma, droppe, livs liv. Naturen är bilden av helheten, egentligen eftersträvar naturen delarna, sönderfallet. Varför; av den enkla anledningen att den uppstår till helhet igen, i naturen är eller tjänar helheten delarna, dess mål är delarna det vill säga sönderfallet, hos människan är strävan omvänd, det vill säga delarna tjänar helheten, hennes längtan, eftersträvan är helhet.

Naturen möter det oförbehållslösa sinnet, stiger in i väsendet på olika sätt ändå likartat, för barnet är det ett skeende vilket talar, för den vuxne ett annat, för gudomen talar andra skeenden, allt sammantaget blir livfull rörelse, det är inte att springa runt, runt utan mening, det är en igenkännande rörelse med destination, eftersträvan eller mål, eller hellre vilja.
Det går inte att lära känna sig själv, sitt själv genom bokstudier, det går inte att lära känna naturen genom att ställa sig utanför och sluka den ena bokvisdomen efter den andra. Det vi nu säger är icke ett degraderande av bokkunskap, dessa är värdefulla.
Barnen vet att naturen är; du brukar säga till föräldrar; låt barnen uppleva elementen, de måste få tillåtelse att känna igen det de är.
Till viss del testar barnen gränserna, var är jordvärlden och var är andevärlden, de vuxna verkar skilja på allt, dissekera allt. Då barnet icke tillåts detta testande av gränserna, kan den vuxne vara säker på att barnet i ungdomen eller vuxendomen kommer att testa dessa gränser. Då på ett helt annat sätt, vilka ofta innehar fara för livet.
Se bilden framför dig att naturen dansar för barnet för gudomen sjunger den lov, är det skillnad, kanske, kanske inte.

Vi sade att naturens väsen dansar för barnet, dansen är rörelse, genom rörelsen upplever du, genom sinnena upplever du. Blad, blommor är sinnesorgan för växterna, de är för växten vad sinnena är för djuret, djuret äter bladen och blommorna, ser du rörelsens andning, för människan är blommorna medvetandets, huvudets allegorier, ser du trädens rötter och kronan.
Blommorna symboliserar till viss del odödligheten – varför; se blommans tillblivelse, årstiderna, ser du djuret springa igenkännandets glädje
Naturen är bilden av helheten, egentligen eftersträvar naturen delarna, sönderfallet. Varför; av den enkla anledningen att den uppstår till helhet igen, i naturen är eller tjänar helheten delarna, dess mål är delarna det vill säga sönderfallet, hos människan är strävan omvänd, det vill säga delarna tjänar helheten, hennes längtan, eftersträvan är helhet.

Naturen är där, alltet är där, vi har många gånger talats vid runt de facto att då du möter naturens väsen, fäst icke dess liv vid ett namn, en art- exempelvis blomma, ros, och så vidare, om du icke har behov av detta, ett därmed vitt behov, naturen eftersträvar nämligen icke ägandet; fasthållandet, du håller fast blomman då du säger; detta är en ros.
Du har under de sista dagarna gång på gång upptäckt saker; inte nya egentligen: du har hållit en frukt i handen, samtidigt hällt upp kaffe, du har då upplevt att frukten doftar kaffe, medans din tanke säger; så är det inte.
Djuret springer runt, runt, runt utan början eller slut, vet att det icke existerar en början och ett slut, djuret springer runt i glädje, i glädje springer djuret.
Intet tvingar djuret, det gör detta av egen fri inre vilja, igenkänningsviljas svar.
Vad är det denna cirkelrörelse söker förmedla till dig,

Allt sant liv, är högre väsen -
Det går att makulera ytströmmen vilka rinner utanför meningens kärleks vilja.
Du kupar händerna runt vatten, lyfter det upp till stranden av;
Vattnet sjunker inte in, det fullkomligt springer ned, ned och in i havets vida cirkelvåg,
är inte detta fantastiskt; du kupade händerna runt vatten, skyndsamt bar du det till den grunda, sandgropen, vips sprang vattnet in i den upplevda, igenkända rörelsen.
Skyndsamt sprang vattnet meningen till mötes.
Detta går icke att makulera.
Det är icke strömmar vilka rinner, söker sig utanför, det är helt andra strömmar.
Låt oss säga att i djuphaven lever meningen,

Trädfolken
Vandrar med dig, du vandrar i skogens händer, med skogsmarkers andning, fötterna möts av mjuka händer;
Se Mattlummerns mjuka täcke
Svavelgröna slingor
De är ett täcke, detta täcke finns överallt är flimmerhår, andningsorgan.
Mattlummern, de ”spröda” rottrådarna, röda känner inre strömmar känner yttre försök till ja, avvikande påverkan.
Varför sade vi - ja,
Det är verkligen avvikande påverkan vilken leder bort från och blir; ytströmmar vilka rinner utanför meningens kärleks vilja.
Lummer, slummer
Slumra
Till synes slumrar mattlummern, i det vakna sovandet lever drömmen
Andas meningens liv
Anden leder själen i
Jag är