28 juni

Att vakna och vara den leende solen är inte tvekan.
Att vakna och vara den leende solen är strålande energier.


Att vakna i den leende solen är att inse Solkraftens verkan.

Med en mild smekning smeker Solhanden ditt liv

Omfamnar ditt liv med handen, inte hårt
Inte kvävande.

Den milda smekningen löser upp dig, din kroppsbundenhet.
Den omfamnande handen håller ditt vara i handen.

Så öppnas handen
ditt vara dansar
virvlar
in i etern
alletern
förenas med sitt ursprung
allts
ursprung

ur sprung

sprungen ur
Rosor

Stjärnhimlen.

Det är svårt att beskriva, levande beskriva bilden av handens öppnande ty det är en upplevelse, en djup innerlig upplevelse inom vilket allt försvinner/upphör samtidigt med en stark upplevelse av uppstigande, växande.
Ändå är beskrivandet så självklart lätt, eller rättare sagt skeendet så självklart lätt.
Visst är det en dans inom vilken, med vilken ditt vara förenas, sugs in, upptas i stjärnsfären.
Samtidigt är det röksignaler.

Nu ser du elden, du ser röken, du ser en man, en kvinna forma röksignaler med en filt.
Filten är en vinge.
Du finner inte ordet för den rörelsen; skaka en filt, men hur skall du kunna skaka en filt över elden, det är mer en fläktande rörelse, en andefläkt.

När du nu är i stjärnsfären inser du att du är en stjärna,
En sol i den stora Solens famn.
Du inser också att du alltid är i Moderns famn.
De vill inte se sitt barn gråta.

Livet är ljus,
Fader

Livet är värme,
Moder

Till kärlek.

Hälsa livet varje dag
känn hur du regnar in i handen

Hur handen varsamt öppnas


Lägger dig
I din bädd

Din jordbädd

Känn livet återvända.
...

När dina hjärthänder berör mitt väsen




Smälter isen till blom




Min kropp böjs högre in i himlarna







Jag möter dig
...

Tag det hårdaste hårda du kan tänka dig.
Du ser nu granit framför dig, så ser du marmor.
Plötsligt ser du träd,
Alla dessa bilder ger sammantaget intrycket av hårdhet, upplevelsen av att vara hårda, eller kanske ger de uttryck för hårdhet.

Vi stannar en stund vid träden,

Du känner silverbladet i handen.
De ”små” visa; smidesfolken, bergsfolken är runt dig.
Deras knotiga ådershänder, bergshänder
dricker silver.
Smidesfolken, bergsfoken lägger händerna till berget
Varsamt bryter de loss en ådersskiva.

Elden vaknar.
Soleldens kärlek

Städet stiger upp
Hammaren stiger ned
De lägger ådersskiva på städet
Tömmer silver om, in
Hammaren sjunger
Berget svarar
Tvåvägstång stiger in i hand
Tvåvägstång lyfter stycket in i Solelds kärlek
Doppas i källvatten

Det yttre och det inre möts vid en specifik punkt
i källvattnet förenas de
blir åter två.

Du känner silverbladet i din hand
Plötsligt ser du träd,
Alla dessa bilder ger sammantaget intrycket av hårdhet, upplevelsen av att vara hårda, eller kanske ger de uttryck för hårdhet.
Du känner silverbladet i din hand
Träden ger dig gåvor, du tar sats för att tälja, förvånas, virket är mjukt
Balsaträ

Berget gav uttryck för
Trädet gav uttryck för
intet av dem är hårda.

Diamanten är hård, då den slipas rätt av stenmakaren, är den inte i falsett, den är brilliantslipad fasett.
Fasettslipad;
Regnbågsljuskällan är i den.
*

källan källa

vilket underbart varmt ord

Innehållsvärme

Hjärtvärme

vår innerliga källa till liv
hjärtats vandring