11 juli

Nog är det så att ni många gånger korsfäster eder själva, i bemärkelsen av att korsfästa edert själv.
I accutansen, nej det finns inte ett sådant ord, nu finns det,
Det är ett slags aktualiserande.
I den mänskliga världen måste allt aktualiseras, göras aktuellt. Vår stora undran ibland är huruvida något vilket har behov av att ständigt aktualiseras är aktuellt, eller om det inte är gammal skåpmat. Inte gammal skåpmat snarare något vilket inte innehar innehållsförteckning och därigenom måste ges ett nytt bäst före datum.
Så gör man ju ofta med den näring ni skall stoppa i munnen, så varför inte göra det med den näring ni spottar ut, orerar.

Så låt oss då se detta ord; accutans,
En del av dess klang är accent, vilken dialektik talar väsendet med, eller vilken stämton, bas, sopran, alt eller kanske tenor, kommer väsendet från norr syd väst eller öst.
Vilken myndighets accent använder väsendet sig av.
Detta var din första upplevelse, accent, accentuerad.
Vilken tonart innehar stämman, sammanhanget, mötet. Vilken ton, vilken klang, vad är det vilket betonas, vad finns behov av att betona, vad finns begär av att betona.
Finns det ett genuint mångfaldigat intresse eller är det ett tämligen egobaserat intresse. Där mungiporna har stelnat i ett skenhelgat intresse.
Detta framkommer ofta inte alltid under samtalets gång, däremot är den vilken har ett vidgat upplevande på grund av det låga stämningsläge den befinner sig i, mycket känslig och mottaglig för detta.
Den vilken har ett öppnat sinne är mycket lyhörd för dessa verkliga intressen och de spelade intressena. Dessa väsen, med öppnade sinnen/vilka är givna känslospröt. Är mycket känsliga för dessa stämningar. Därmed icke sagt att de har lätt, att det är lättåtkomligt för dem att tyda det de upplever.
Varför är det svårt, det borde väl var mycket enkelt, intet kan väl gå fel eller bli fel för den kännande. Tvärtom, det är ofta mycket svårt att tyda dessa signaler, ty luften, människoluften vibrerar av tusende signaler, av tusende signaler av dess vibrationer. Det är nämligen det tunna ytskiktet den kännande upplever, den vet däremot kärnans innehåll. Därför blir transmissionen svår.
Se framför dig; du står i den underbara sommarnatten, vinden andas ren nattluft, stilla. Träden susar, du andas havsdoften, det är underbart vackert. Livet är tämligen behagligt. Du ser en stor välkomnande sten vid vattenkjolens fåll. Du andas in djupt, tar ett djupt befriande andetag, ty du stannar inte i inandningen. Så hör du ludet, känner surrandet, hela luften är fylld, vibrerar av de småvingade, blodssugarna. I hela denna flock skall du nu söka urskilja den av dem vilken har tagit en röd pärla från dig. Det är sant det är näst intill omöjligt. Intet är dock omöjligt, allt uppdagas förr eller senare.
Vi nämnde att den vilken befinner sig i ett lågt stämningsläge lätt känner detta. Det är av den orsaken att denne befinner sig i ett mer eller mindre hudlöst tillstånd.
Denne har tagit av sig sin skyddsmantel. Den lycklige euforikern har svårare att utröna dessa signaler, den lycklige befinner sig i så höga tonsfärer att den inte alltid hör detta.
Dotter du ställde en fråga den dag vilken var; en nära berättade om det behagliga att bara tänka på sig själv, ha egentid, inte ha tider att passa; en upplevelse vilken du då och då upplever i samtal med några av dina närmaste kom. Den känslan snarare upplevelsen är sann verklig och inte alls felkänd, din fråga var fullt berättigad, du borde finna mod att ställa den till många runt dig. Du frågade: är det så ni upplever min tillvaro; att jag i princip inte behöver tänka på det ena med det andra – att jag mer eller mindre är tidsbefriad. Det många icke vet är den enorma tidsmängd du skänker oss.
Att vara den öppnade är inte så gudomligt lätt, vad är gudomligt lätt, det undrar vi. Många eftertraktar detta att bli öppnade, vara öppnade. De vet icke att det innebär ett ständigt vaket sinne, ett ständigt levande iakttagande. De inser icke att genom öppnandet upphör vilan. Du sade denna dag, endast av den orsaken att det uppenbarligen är lättare att förstå för många; jag har tusen tankar vilka far likt stormar genom mig, i huvudet, Det du skulle ha sagt är att du har tusende myggor vilka sticker dig, du ser dem, hör dem och söker utröna var de befinner sig,
Du har ofta berört bilden av att vara i den så kallade positionen. Vad ser du.
Jag ser ett vackert hav, det är en stilla sjö. Det är tidigt i gryningen, kan lika gärna var skymning, Oh detta vackra ord; aftonskymning.
Gryningen skira slöjor, aftonskymningen skira slöjor lindar in havet, sjön. Platsen ligger långt bort från hetsen v konstlat liv. Skogen den höga är där, jag vet att de fria djuren är där. Jag sitter i en kanot vassen är runt mig, dimmans slöjor smeker mig röstande, mina ögon, mitt inre finner ro, handen ligger i vattnet, känner vattnets rörelse. Jag är i friden. Känner mig ett med allt, hel.
Ser havet, sjön, ytan är spegelblank stilla, dimmans slöjor är. Jag sitter i en kanot, vassen är där. Jag är ensam inte övergiven, jag är ensam ty jag kan inte förklara tydligt vad jag ser, vad jag känner.
Det är tt vara innesluten i helhetens gudomens skönhets vackerhänder, Skulle det ges en term, skulle det var autism.
Accutans,
Accepterande kan även det ligga inom detta ords sfär. Icke negativaccepterandet av stegen, livets steg, mera ett accepterande av skönheten i alltets kärleksenergier.
Accepterande av vägen, ditt inres vilja och dess väganvisningar.
Ack dotter, du är så uppgiven.
Acceleration, finns även det med i ordet, den vilken skyggar undan med ett stelt inlärt leende, eller ett stelt intresse, accepterar icke den verkande kärlekens energier. Det blir verkligen till slut att hela tiden sitta med foten på gaspedalen. Vad heter denna gaspedal, den heter att söka kontakt, nya kontakter i en aldrig sinande källa, källan är inte livets källa, denna källa är av helt annat slag, gaspedalen heter nya relationer. Det går icke att stanna för länge inom en relation, då kan avslöjandet ske, det går icke heller att hålla skenet av intresse uppe alltför länge. Vi sade att den öppnade ofta upplever ytskiktet, samt vet det inres sanna vara, den vilken lever i ett spelat intresse kan alltså icke kvarstå i en lång relation eller har behov av en oändlig mängd av vänner eller människor i största allmänhet. Barn har dessa svårt ett vara med, barnet går under huden.
Dessa individer skyr alltså subcutana relationer, de föredrar kutana lösningar.
Nog är det så att ni många gånger korsfäster eder själva, i bemärkelsen av att korsfästa edert själv. I accutansen, nej det finns inte ett sådant ord, nu finns det, det är ett slags aktualiserande.
I den mänskliga världen måste allt aktualiseras, göras aktuellt. Vår stora undran ibland är huruvida något vilket har behov av att ständigt aktualiseras är aktuellt, eller om det inte är gammal skåpmat. Inte gammal skåpmat snarare något vilket inte innehar innehållsförteckning och därigenom måste ges ett nytt bäst före datum.
Så gör man ju ofta med den näring ni skall stoppa i munnen, så varför inte göra det med den näring ni spottar ut, orerar. Det gives möjlighet att av sig själv tillåta sitt själv att ta rodret. Sker icke detta erfordras en akut insats.
Egentligen är de vita och de röda blodkropparna mycket visande i detta. Hela den totala immunförsvarbilden, med neocyter och lymfsystemets uppbyggnad.
Då ett skeende accelererar av sig självt icke av sitt själv finns stort behov av att skeendet bromsas, att en slags bromsmedicin ges, en extrafot på pedalen kanske. Genom accelerationen uppstår ett akut illamående med illavarslande signaler,
Egentligen är de röda och vita blodkropparna mycket visande i detta. Hela den totala immunförsvarsbilden, med neocyter, cyter, leocyter, monocyter, lymfsystemets uppbyggnad och behandlingsformer.
Ja, det finns mångahanda slag av cyter, neocyter föll först in i dig. Det finns en anledning, cyter är ändelsen hos många inom denna familj, neo har du nu letat efter och ej funnit, det är vackert;
Flyg icke så högt, se jordens skönhet. Ne, nära jorden, människa, människa närma dig jorden, Du förmår icke bära din kropp, ditt hus, ditt tempel förutan rötter, det är tämligen arbetsamt att ständigt gå på huvet.
Gå på vattnet är vackert,
Han steg ur båten de såg honom gå på vattnet. Vilket vatten gick han på, han gick inte på han visste att stegen är burna, därav tvekade han aldrig.
De såg honom gå på vattnet ty skulle de ha sett den verkliga bilden skulle de ha ryggat och ropat ännu högre ve och fasa. De skulle ha sett det barnen är; att han blev ett med vattnet, han gick aldrig på livet han gick med livet. Han ställde aldrig sig själv utanför sitt själv, därmed aldrig utanför det viket är.
Han såg förfallet, det gör alla ljusgestalter, de öppnar sitt bröst och ger. Ofta försmår de sig själva till gan för helheten. Det innebär icke att de ringaktar sitt själv.
Det är detta vilket är så svårt att förståeligt förklara.
De såg honom gå på vattnet, de skulle icke ha stått ut med att se honom li vatten, eteriska livsströmmar. Du säger att du har huvudet fyllt med tankar istället för upplevelser.
Det är så det måste vara, de flyende flyr i vinande hisnande fart då de icke kan förstå.
Nu är vi framme vid den sista delen av accutans; naturligtvis blir det dans.
Själen längtar till rörelse, Se anden sitta i solens famn med solstrålslyran i sin hand famn. Med fingrar väna smeker anden strängarnas liv,
I gudomens ljus, i andens ljus strålar själens skönhet.