23 juli

Vad är att uppstiga i helheten, vad är att överge sig själv till att möta sitt själv,
bejaka sitt själv,
De inre vägarna äro drömmarnas städer,
Evig, evig skönhet råder,

Andas in i är
Andas ut i är
Form formupplösning.

Du ser silverdalen, glasbergen, de höga klangerna,
ser vita stigar, vita växter skrider stilla rörelse.
Stenars kronor öppnas, skira glaslinjer strålar
kristallövertoners sångljus, ur händer flyger glasvingar
doftar sötma, livs elixir, nektar, honungs guld i silverskära,
tvåbenta, fyrfota, vingprydda allts liv enas för till igenom paradisiskt bud

Trädens hängen äro hår silvervita fingrar, pärlor vita
bladen, bladen av silver av guld,
grynings skymning,
skymnings gryning
Evig, evig
Skönhet
evig

Mänskliga väsen, vad är deras namn,
deras namne, människa, människovarande människovardande.
Väsen sinne andeljus
Vad är deras namn,
allas namn,
liv,

Evig andning.
Evig eftersträvar icke ägande, söker
finner andnings puls,
är
är icke
är icke
är

känn hur du sluter armarna runt dig
känn hur du vidgar dem
den ena gesten håller kvar
den andra flyger fri

känn andens rikedom öppna dina armar flyg
se henne dansa själsdanser i ängsulls täcke
stäng dig inom dig själv känn andens fattigdom, den pressar pressar, vill ut, ut

Vill du veta vad evig är, se naturen magiern svänga med sitt vackerspö, liv stiger fram
Se naturen magiern svänga med sitt vackerspö, liv löses upp.

Evig är fri inre föränderlig sannhet, evighet är bunden inre föränderlighet.
Föränderligheten är icke att frångå;

Mänskliga väsen, vad är deras namn,
deras namne, människa, männisovarande vardande.
Väsen sinne andeljus
Vad är deras namn,
allas namn,
liv,

Evig andning.
Evig eftersträvar icke ägande, söker
finner andnings puls,
är
är icke
är icke
är

Vet - Väsen sinne andeljus,
det är att uppstiga i helheten,
är att överge sig själv till att möta sitt själv,
bejaka sitt själv,

Trädens hängen äro hår silvervita fingrar, pärlor vita
bladen, bladen av silver av guld, grynings skymning, skymnings gryning
Evig, evig
Skönhet evig

Mänskliga väsen, vad är deras namn,
deras namne, människa, människovarande vardande,
bara fötter, skira slöjor, mantlar kaftaner, hårlockars svallvågor skrider andas
hand med hand i händers omfamning hjärtdans ögon
Bäckar strömmar porlsånger, silverströmmar vita rännilar genomfar hennes hudar
Allt spelar sjunger vaknar i möjlighets ljus
I dags mods viljehand

Se naturen magiern svänga med sitt vackerspö, liv stiger fram
Se naturen magiern svänga med sitt vackerspö, liv löses upp.

Stenars kronor öppnas, skira glaslinjer strålar kristallövertoners sångljus,
ur händer flyger glasvingar
doftar sötma, livs elixir,
nektar, honungs guld i silverskära,

tvåbenta, fyrfota, vingprydda allts liv enas för till igenom paradisiskt bud
Vad hör du

Om du verkligen lever med att helheten är hel, att alla delar är införlivade med helheten, samt därmed helheten med delarna, alla delar icke utvalda enskilda.
Gör du detta känner du även vikten av den rena källans språng,
Språng är ett lite märkligt ord, vilket genast härleder dig till;
Spår, spå i kaffe, spå i sump, spår leder bort, leder hem, alltid fram.
Sprung; utsprungen är rosens knopp, doftar aftons sötma, ”det är en ros utsprungen”
Sprung; ursprung, vad är deras namn, deras namne,
Ordet leder dig till en aning av skutt, hopp.
Källan består av vatten,
I kroppen av blod.

Helheten är en kropp bestående av allt det alla kroppar är.
Du skrev i en strof; Fann ett hålrum i bergs vägg,
Håla i bergets vägg, ovarium (o var i rum), tar du din kropp och placerar den i denna håla, detta hålrum kan du uppleva att bli pusselbiten vilken helar, uppfyller meningen, utfyller, dock icke utfyllnadsmaterial här är det livsinnehålls mening. Utfyller är ut fyllnad; det vill säga: meningen verkar ut i livsvandring, till.
Håla i bergets vägg, ovarium (o var i rum), tar du din kropp och placerar den i denna håla, detta hålrum kan du uppleva att bli pusselbiten vilken helar, gör berget helt.

På avstånd, innan du lade ditt liv i denna håla syntes på avstånd en mörk fläck där,
Då du nu befinner dig i, är i, är den mörka fläcken utjämnad.
Mörkerytan blev belyst.

Naturen är kroppens liv kan vi säga.
Vi har många gånger talat om att älska din kropp, alltets kropp.

Vilken är då den tydligaste bilden, det är de sant älskande.
De sant älskandes möte,
Var en uppvaktande älskare i mötet med Henne,
Var en svarande älskarinna i livets steg
Varje gärning är då ett nyfött barn.