4 juli

Hennes skrud är trasad


trådar
hänger lösa längtar helhet


håret det en gång vackra böljande
hennes kvinnofägring
har mist sin lyster


stegen är grånade
utan dansliv


hon öppnar bröstet
ropar


Älskade se min grav
tomrummet du efterlämnade


mitt hjärtas vingar är dig givna
de höljer dig varsamt i kärlek


mina steg tynar sakta bort

mitt hjärtas kärlek förblir din gåva

Älskade lev lycklig
låt min gåva
bli din
kraft

var kärlek i livet
*
*
*


Hon


hör hjärtats bön






ropar


in i stenögons

tårsvall



rött



mina händer äro skålar

med längtan

till



fyllda äro de


med omsorg


med ömhet


med

allt det du önskar



med allt det du drömt


med det drömda drömt


det du aldrig slutat drömma


mina händer lyfter drömmens slöja



du kysser


vägens

rosor



Hon


hör hjärtats bön


Ja dotter,
Människan är ett förunderligt släkte,
Hon är en familj ett barn i alltets familj, hon är ett släkte i familjen, ett släkte vilket delats likt splittrade stenar, splittrade, sprängda flodgrenar.
Människan är ett förunderligt släkte, söker sig bort istället för nära
Säger sig söka sig nära
Söker sig bort

Människan är ett förunderligt släkte,
Vissa djur viftar på svansen,
Svänger på svansen,
Djuren månar om en vacker svansföring.
Människan använder orden till svansföring,
Hon svänger sig med orden bort från djup innebörd

Svordomar reagerar du på, har aldrig tyckt om dem, detta med all rätt, även om svordomarna uttalas utan djupmening eller tro på den ondska vilken de åkallar.

Nu senast var det en av dina nära vilken sade:”jag vet att du inte tycker om svordomar, jag tycker om att svära ibland. Avsikten med svordomar är ett förhållningssätt.”
Från samma mun har du hört lovsånger runt druvan, även runt dennes skrivna ord, angående de skrivna orden sade denne person:” det måste vara av godo då de godas ord gives eloger eller stjärnor eller applåder”

Denne är icke ensam om detta vända hit och dit samt använda det mesta till sitt ja, eget förfall.

Hela tiden detta svängande.
Människan vet att det hon gör eller uttalar är fel, finner så en ursäktsväg. Då hon funnit denna ursäktsväg kan hon fortsätta begärens väg utan rannsakan, utan eftertanke. Höja bägaren, begära lovord, begära,
begära av andra.

Det är exakt det vilket sker; personen blir en egen ö ”allt annat” det vill säga helheten blir alla andra

Ge inte upp dotter i förhållande till denne ordsvängare, du har svaren inom dig.
Tig om du känner det vara rätt,
Tala, inte direkt till, då du känner ett litet vinddrag
Ser en smal springa in.

Det är helt ovidkommande om ett väsen tycker om att använda svordomar i närheten av ett väsen vilket inte vill dem.
Det handlar inte om ett förhållningssätt, detta så kallade förhållningssätt gör dem tillåtna ty det förhållningssättet heter: om jag inte lägger värde i ett ord har det inte betydelse inom sig, inom sitt väsen.
Vad är det för gallimatias,
Vi har tidigare sagt och det håller många väsen med om då det gäller skönhet.
Då kan de se att ett vackert väsen föds, stiger fram.
Naturligtvis är det mer behagligt att se en vän jungfru stiga fram än en demon.
En riddare än en demon.
De demoner vi här talar om är det förvridna ordet.

Det är ovidkommande om ett väsen tror på djävulen eller inte i detta fall.
Vi har talat om dessa krafters verkan.
De båda polerna; det upplösta/hallucinogen samt det hårdnande/förlamande/stelnande.

Allt är inte tillåtet bara av den orsaken att ett väsen benämner sig vara poet.
Poesi är barn,
Barn är vackra.
Poeten är en språkvårdare en språkstädare.
Vet att ordet är ett fullföljande, vet att ordet innehar skapande skönhets kraft.
Det vackra ordet, det sköna ordet är kärlek.
Kärlek är det högsta.
Det finns inte ett uns av skönhet i svordomar hur mycket människan än vänder och vrider på sitt försvar till sitt eget svärande.
Svordomar är en brist,
En bristsjukdom,
Det värsta är att det smittar av sig,
Starkare än skönhetens ord.
Det förhållningssätt vilket gäller är den allomfattande kärleken.

Nåden kärleken livet, sann tröst sann rikedoms sannhet
Sjunger kärlekens lov
Av nåd
Till nåd
I nåd

Nåden ligger icke utanför
Den ligger
innanför.

Den lycklige eftertraktar icke den yttre rikedomen
den lycklige vet att den rikedomen sinar

den inre rikedomen växer
är hjärtats sjö


vid den sjön
synes de stiga fram


de vandrar från vida vilsemarker

dricker liv


finner hjärtknoppar

känner egna



hjärtsjön slå ut i blom





det röda dammet lägrar sig


i regnhänder





Träd reser sina liv



är



Savannblommor


i röda himlens hav
*
Du är inte svartsjuk, du söker finna ut om sannheten är.
Ty då sannheten icke är drabbas du av svart sjuka inte av svartsjuka.
*

Till yttermera visso
Till yttermera visso föll in i dig, du har smakat dessa ord, ordens mening länge nu. De smakar gott, föder liv inom dig runt.
Du leker med att dela upp orden.
Det finns inte behov av det, orden visar tydligt vad de vill.
De berättar för dig att allt åter talas, den vilken lyfter ögonen ser tecknen, bilder väver in i varandra är gemensam väv.
Den enes ord är den andres den andres ord är den enes.
Det finns åter och åter säger vi inte gränser.
Varför söker ni äga orden, de ord vilka faller in i er.
Länder går inte att äga,
Liv går inte att äga
Ord går inte att äga.
Varför söka äga då ni icke vill bli ägda.
Till ytter mera visso.
Detta ytter är ytterligare, vidare seende, till ett vidare seende ger mera upplevelser, inte i jämförande aspekt:Det vakna sinnet upptäcker så mycket mera,
möter varje dag kärlekens visdom
Detta upplevande ger vad, ger visso/visshet.
Till yttermera visso.
Vissheten
Kärleken
Livet.

Denna natt var stor för dig, åskan rullade runt, åskan var en ring runt din boplats, du upplevde svärdsdansens renande blixtar.
Natten vandrar in i dags skönhet, händer möts, fingrar flätas in i varandra till varande.

Hon sitter vid källan med vidjegrenar runt sig
hon flätar korg av pil

Hennes bröst gråter av övergivet hopp
han lämnade henne
med sorgesteg.

Hon flätar korg av pil, hon bär korgen på ryggen
korgen lyssnar till hennes kotsånger
vattenströmmar ringlar
söker giva liv.

Hon vandrar genom skogens skönhet andas vila
sol finner öppnar glänta till äng

hon böjer sig ödmjukt inför
smeker ängens örter ber varsamt om lov

plockar dem bär dem i
korgens händer.

Genom dagars nätter genom årens strömmar vandrar
hennes livssteg

hon möter ett barn
många barn
av livet

ser deras sårsorger

hon tar örter ur korgen, lindrar barnens plågor
hon nynnar sånger
till helande liv.

Hon minns det övergivna hoppets sorgsteg
Omvandlar det till kärleks lov.
*

Nattens skönhet åsktrummans stora djupa sånger

svärdens blixtrande

regnet

såg regndroppar
knoppar

nu

öppnas en av de vackraste


träder in i dags skönhet

händer
fingrar flätas in i varandra

skönhets skålar
bär
Lyfter


regndroppar
knoppar


vackerblomma öppnas nu för dig


så andas vindar

runt löv

risslande
rasselsånger ljuder skönhet

solfingrar smeker
kristallbjällror klingar skönhet
*

Kvinna - Man
Man - Kvinna

Skönhet.

Moder
Kvinna

Länder
Kvinnoländer
Moders Länder

Skönhet

Denna natt sjöng åsktrumman stora sånger

Krigarna dansade

blixtrande svärd
renande

droppar
regnknoppar föll

en av de vackraste öppnas nu

ber henne att bära mitt hjärtas innerliga tack till skönhetens källa
*


Nattens skönhet, djup innerlig, åsktrummans stora sånger.
Svärd blixtrade, regndroppar, vattenknoppar fästade vid blad, gräsblad, träds blad, allts blad vattenknoppar rinner nedför huvudådra,
tårlinje sjunger kärleks värme
Lycka av förenad upplevelse i kärlek given
Tindrar strålar
Glittrar
i ängs
hav
Öga ler ljusminne av svärdsdansers blixtrande
Vet vetande, ser knoppar vattenknoppar öppnas
hör de stora sångernas krafter energier giva liv hör dem inom
knoppar hör åsktrummans virvlar knallade genom dalar ser blixtar dansande med ljusstavar känner regns skönhet känner öppnandets visdomsbud, jag dubbar dig.
Är av gåvan vackra ögon vackerögon ögonlock slutas varligt om innanför lock är dukar händer omfamnar pensel bilden stiger fram , åter till åter , evig andning aldrig upphör ande
Natten vandrar in i dags hand, händer möts fingrar flätas samman
ett liv har vandrat sina steg dessa steg längtar vidare
dagen vandrar in i natts hand händer möts fingrar flätas samman
Drömmen förverkligas

sommarvinden smeker sakta stillhet
runt löv

solstrålar

minns nattens skönhet

åsktrummans stora sånger

blixtrande svärd

rena
renas

regndroppar
knopp

slår ut

se den vackra blomman bära

allt det vi tror ligger utanför bortom
vilket ligger innanför inom

Vet detta människosjäl;
Vet att ordet är ett fullföljande, vet att ordet innehar skapande skönhets kraft.
Det vackra ordet, det sköna ordet är kärlek.
Kärlek är det högsta.
Det finns inte ett uns av skönhet i svordomar hur mycket människan än vänder och vrider på sitt försvar till sitt eget svärande.
Svordomar är en brist,
En bristsjukdom,
Det värsta är att det smittar av sig,
Starkare än skönhetens ord.
Det förhållningssätt vilket gäller är den allomfattande kärleken.

Nåden kärleken livet, sann tröst sann rikedoms sannhet
Sjunger kärlekens lov
Av nåd
Till nåd
I nåd

Nåden ligger icke utanför
Den ligger
innanför.

Vackervärlden dansar sångljus runt dig
ty du målar dess sanna skönhet