22 juli

En man en kvinna väsens väsen
begav sig bort från
världsliga steg
in i ökens kargland

Fann ett hålrum i bergs vägg
satte sig med korslagda ben
händer vilade skålar mot
knäskålar


Årsfjädrar
Årsringar
Rann

Mannen kvinnan väsens väsen
satt och satt och satt och satt
väntan

Intet hände

Kroppen liknade mer och mer
solsvedd pergament

Anden svävade över i väntan
Själen dansade runt i väntan
Jaget var inom höll händer värnande runt hjärta

Kroppens sig tynade alltmer bort
Såg de flyende stegen

Vaknade

Knäskålar skimrade
handfingrar vidrörde mjukt
klangsteg sträcktes nyvakna

Anden sänkte sig in
Själen dansade in
Jagets händer smekte kroppens hud sammetslen
Om famnade i kärlek.


VÄSENTLIG
VÄSENS ENTLIG
Du har levt med ordet väsentlig,
Du ser väsens kärna
Du ser väsen entledigad
Du ser väsen egentligen

Vad är en Ent,
Ser du först väs.
Väs; detta ljud är ofta negativt bundet, det är dock en luftström vilken starkt komprimeras, sammanpressas och strömmar, strålar dig framåt.
Det är icke en ljudform vilken backar, den
Väser.

Ent, är ett väsen, synligt, osynligt,
Lever med träden,
Med trädens rötter,
Bevarar och efterlever strävan.

Lig; dela upp ordet till enskilda bokstäver:
L – harmoni, I – strålande andejag, G – anden sänker sin mantel in
Lig; Harmini i jordinkarnation.

*
Vi vill gärna återvända till detta;

Tanken kan septiskt åskåda,
Känslan kan i rörelse åskåda allt anden omfamnar, bär i sina händer, till
därmed åskådar känslan anden i allt

Tanken åskådar ett slutet informationsrum.
Ja, det finns avfalls, eller reningssystem vilka är slutna tankar.
Det vi här ser är septisk chock,
Du återvänder eller förs ofta till sepia, den septiska chocken är sprungen ur sepsis, vilken är en slags tankeförgiftning, en inflammatorisk process, tanken förgiftar blodets egna saft.
September
Septuagesima
Sjunde timman

I den sjunde timman gol göken
Tröstens ord klingar
Vandringen anträder begynnelsens steg bort från det enskilda till helhet
Tig din mun
Tig min mun
Se himlens guld falla däri
Lärjungar äro vi allesammans
I himlens hand
Ler ljus.

Nådens ljus.

Duvan flyger vitvingad i
Fridsljus
fri

Klohänder finns många runt oss, de vill icke vara klohänder
detta var icke deras eftertraktan
se skymningen
trädens vackergrenar är silhuetter
lever rädsla blir de klohänder
i ickerädslan blir de kyssta av sol
genom Solens Ande

klohänder, vad är de
ser skymnings skönhet andas stilla, ser träds silhuetter andas
finns icke rädslan andas mjuk skugga
finns rädsla blir klohand greppar
ickerädslan blir Sol
av Sol andas mjuk skugga

Under många dagars nätter har skuggorna levt
de talar
ser du skymningen
skymnings skönhet
silhuetter lever
ser du de avklädda träden, skenbart avklädda, de är aldrig avklädda, ibland visar de sig så, i skymningen kan deras grenar vara svarta silhuetter, klor,

kloskugga
detta är rädslan, rädsloskugga

där rädsla icke finns blir de kyssta av sol genom Sols Ande
Skuggan blir mjuk att vara i
skuggan blir omfamnad av sitt inre