lördag 7 november 2009

1 november 2009

Frihet är bilden av träden, trädfolken släpper löven i framförsikt

mästare är icke mästra
likväl är det ett slags mästra
mästare
av sitt liv
i sitt liv
till liv
mästaren mästarinnan handlar icke ut ur eller i vinnings syfte
likväl är det ett slags vinning

det är icke av godo att mästra levande liv
det vill säga medlevande liv
däremot är det av godo att mästra det egna livet
genom att bemästra begärens lustar
att uppleva lidelse inför en uppgift är icke lust
likväl är det ett slags lust

genom att mästra eller bemästra sig livsstegen samspelar yttre inre ned upp vänster höger alla kroppsriktningar till vinning för vinning;
syftet är livsvinning vilket är att lära känna dig själv genom ditt själv vilket är ”högstadieskolning”
du undrar vart allt detta samtalande leder, du vet det i full klarhet,
naturligtvis är det friheten vi talar om
högstadieskolningen består av att frigöra den mänskliga tanken
se fågeln
vingarna är det markanta
rörelsen, ögonen, näbben är skärpta,
nästintill vassa
huvudet är litet i förhållande till vingarna
inte för intet användes vingpennor till skriftställan
bilden inom detta är att huvudet är litet
i högstadieskolningen möts eleven av lärda, barnet har mer eller mindre omedvetet – oberoende av vilken skolform de befinner sig i.
åter förglömmer ni barnets visdomsfyllda väsen, det talas om barnets ängel, änglavakt, beskyddare och så vidare
barnet har nedstigit och är i jordvärlden, det är egalt inom vilken skolform barnet befinner sig, barnets ängel är barnet och beskyddar eller skyddar barnet – ja, mot medvetandeväckning av mänskligt slag.
glöm icke att barnets medvetande är av vaket slag ty det är medvetet om allt i andeljus.
nåväl skålen har fyllts på med den ena karamellen efter den andra, alla färger, smaker, nyanser, barnet är ungdom i högstadiet, möter så kallade lärda vilka förhoppningsvis lyfter upp karamellerna och fyller dem med tanke.
barnets huvud har stort omfång, var stort nu krymper det, den lärdes huvud är vetenskaplig tanke
de sant lärde har åter det stora huvudet
den lösta tanken.
barnet/ungdomen har behov av detta hur skall det annorstädes fyllas av längtan till frigörelse,
till val.

vid en viss punkt strålar viljan klar
tanken frigörs
sjunker in
blir strålande ljus i pannan
vilket sätter an klangen
röstklangen
denna vilja skapar ord
genom vingarnas rörelse
dessa utgår från hjärtat
hjärtön
den inre friheten lever i fri beslutsprocess
frigjord från ägande
frigjort andeljus är detta
änglasteg

allt detta lever i lotusen i opalrikena
lotusen är den öppnade utslagna opalen
stenens tankeform har genom ljus och värme besannats
stenens profetia har besannats
andas eterandning i eldring
vilket är andeljusets förande verkan
rening, helande av
rening till helande
helande av slaggen
*

de sökte här de sökte där
sökte nycklar
sökte dörrar

nyckeln var där alltid
dörren var där alltid

kropp i kroppen
kroppar i kropp

guld
ädelstenar
allt är nedlagt i
livsskålen

vänd blicken inåt
fastna icke i den förborgade egotrampningen
det vill säga dig själv
vänd blicken inåt
lär känna dig själv
där upptäcker den sökande
att allt är allt.
*
under våra vandringar öppnas det många dörrar eller korsningar
vid varje korsning finns en dörr...
vi tvekar ser alla
lägg handen till mitten
hjärtat
lyssna

det tycks oss att vi förs till samma punkt
visst är det så

hjärtat är den punkten

du lever i en labyrint just nu
det finns många sagor om labyrinter

låtsas att du flyger
nu ser du labyrinten från ovan
ser du de vackra gångarna
ser du de doftande träden/häcken

ser du det finns ett mönster

ser du henne
hon har en röd tråd
hon nystar tråden
så finner hon vägen
ser du nystanet

nu är nystanet en blomma
en hjärtblomma
en Röd Lotus

det var en gång ett land
långt bortom nära
två själar vandrade ljusa fria
i händer bar de rosende band
i hårets lockar glittrade silverne gyllenband
de vandrade i vitgräsets händer fjärilar dansade runt med deras steg
var gång deras fötter rörde vid steg klanger av kristall ur
deras ansikten vändes till jorden
denna vackra skapelse
se ert nya hem
de bars av månmoderns slöjor in jordens händer
de vandrade vida kring
i händer bar de rosende band
i hårets lockar glittrade silverne gyllenband
därigenom hörde de varandras steg
i nätternas nätter möttes de
vid stranden av viddernas hav
stenar lades i ring
eld steg in
stenar lades i ring runt dem
de sitta vid eld i skapande samspråk
ty de vet
livets
är

Opalljus
jag längtar till

det
tystaste

av tysta


där jag kan höra

droppen
tala

uppfyllas av

tomhets
kristalllåga

spröd liljas kalk

bjuder dig att dricka källjus


ros utan tagg med tagg
i värnad om

längtar till rummets upphörande

gränslöshetens länder


livens
liv


intighetens mjukandning

stenar
rulla
in i dalen

öppnas

bländas

av lotusdalens opalljus

gnista

har slocknat

ser vattenfallet slunga sig utför

virvlande
blomster

orkar inte hoppa

sjunker utmattad samman


i lyssnarsömn

*

I lyssnarsömnen

hördes

silverregn

stilla mjuk rörelse

händer lades runt hjärtat

kroppen löstes
upp

i vattenslöjor

hjärtat lades i vattenfallsmantel

stilla mjuk rörelse
själssträngar

sjöhänder

fylldes av vattenslöjor

tog emot
hjärtat

ensamvandrare möts

krona öppnas vid behov

hjärtblomma

lyssnar alltid

doftar hopp in i slocknade ögonljus
*
satte mig vid havens strand
vasstrå föll in
fransar lindades runt

jag höll min vänstra hand in i regn
sju färger droppade in
regnbågspärlor

lade örat in i vinden
hörde klanger

lade ögon i havet
hörde klanger

lade stämma in i jordhärta
hörde rytmen andas

lade hjärtat in i elden
hörde urelden tala

varsamt doppade jag penseln i färgen
målade stranden
vackra stenar lades i vackra mönster
solfadern smekte dem varma

knoppar slog upp sina ögon
skimrande ängsljus

där mötte jag en vacker kvinna
hon hade vandrat långt länge

kupade mina händer runt källans ljus
bjöd henne att dricka

fann ett rosenblad
varsamt torkade jag hennes ansikte fritt från gångstegens damm
fann en vacker trädgren fingrar av ljus
kammade hennes vackra hår glänsande koppar

flätade in gyllenbanden med silvertrådar däri

bad henne vila stilla
vakade över hennes sömn

i gryningen vaknade kvinnan
vi dansade i ängens famn

vem var hon då
vem är hon då

hennes namn är
alltid
nära

Inga kommentarer: