Många runtomkring dig upplever en stor förvirring
du känner själv hur du slits hit och dit
upplever dig många gånger vara repet i dragkampen
du har i allt detta valt att vara passiv, inte passiv passiv, i den bemärkelsen.
genom alla slag, brännmärkningar och annat du tagit emot, fått utstå har du givits en förmåga, den är att stiga ur dig själv samt iakttaga
i detta skede blir du själv; det vill säga människokvinnan förvirrad. detta iakttagande är ett måste i detta trots att det är en kamp
du upplever understundom att du vill rusa åstad likt en furie och göra
det finns endast en väg i allt detta, i all denna förvirring och det är att förbli iakttagande mer eller mindre ha ett fortlöpande filosofiskt betraktande
detta att stiga ur dig själv är bildligt
människokvinnans förvirring består i att hon vill rusa runt ordna ställa till rätta
det är svårt för människan att överlåta
det är i egentlig mening en stor gåva du ger de omgivande genom att säga;
du har virvlat upp dammet du får nu antingen virvla upp mer damm eller finna en väg att lugna dammet
stjärnorna är inte alltid stilla även om människan gärna vill tro så
det finns stjärnstormar
det är himmelsvida stjärnstormar i allt detta
ser du stjärnstormen andas
svettpärlor
kristaller
virvlar ned
in i jordesfären
denna känner stjärnstormarna
vilket i sin tur påverkar
åter är det en kretsgång
visst är det enklare att se ljus och värme strömma upp och ned än att våga se stormar
stjärnstormar
ty genast ser människan undergång
dotter, vad sker då ett sår har uppstått
jo det stormar
en hel arme av vita blodkroppar rusar till platser
stormar till hålet för det hela
vi har sagt att hon drar ut taggarna en efter en
naturligtvis måste det bli stormar
ur förvirringen stiger rodnande helad läkt hud fram
så bred ut din hud och känn
gör det du gör
iakttag
var närvarande
strömma
stråla allt ditt ljus
all din värme vidare
du är kärleksbärare
givare
du lever vidare med detta ord ansvar
nej det går inte att ta ansvar för en annan människa det går att ta ansvar för att gärningen tillåts ske
visst är det sant att var och en endast kan ta ansvar för sig själv – den egna gärningen
däremot ligger det i detta ansvar att medvetet se konsekvenserna av gärningens verkan
det går inte att taga ansvar för ett väsens gärning däremot går det att ta ansvar för att gärningen tillåts att ske.
Du stannar åter vid orden tillåts att ske.
den vilken är gärningsman eller utförare är den vilken ansvarar för gärningen
den vilken ser vari gärningen leder kan endast söka avråda eller väcka
det är icke
aldrig av godo att med våld söka stoppa en gärning
genom att du söker stoppa utföraren tar du ansvar för denne, du tilltalar dennes hjärta
utförarens hjärta vill aldrig förorsaka smärta, varför skall denne vilja det – det drabbar densamme.
ser du
ett väsen söker förhindra, det är det enda detta väsen kan göra
ser du: visst är det sant att var och en endast kan ta ansvar för sig själv – den egna gärningen
däremot ligger det i detta ansvar att medvetet se konsekvenserna av gärningens verkan
i utförarens ansvar ligger det även att lyssna
inte för inte hade konungar rådgivare
med andra ord så är det så att i helhetens väv är alla ansvariga tillsammans
detta ord går att vända och vrida på i all oändlighet
utföraren måste se hur ett så kallat litet skeende får mycket stora ringar, många ringar. Det går icke att isolera sin gärning i en stor krets av medlevanden.
Hur vi än vrider och vänder på detta så är det mest värdefulla att dela upp ordet
An – svar
Svara - an
båda dessa uppdelningar berättar det vilket är, tankeuppbyggnaden kan bygga skyskrapor om det så erfordras.
i hjärtat vet varje väsen vad sannheten är med ansvar.
målning
i en annan målning
strödde jag kiselstenar
drömstenar
de doldes
lade mig under träd
målning sjönk undan
denna natt skrudas hon
ack så vacker
silkesregn skimrande vågsvall
vackerklädnad smeker pärlmarker
steg ack så vackra
inrefria
Notus omslöt henne
bar henne in i ljus värme
hans hand omslöt
deras steg sjöng
apelsinlundens smaragdblad
andades
djupliv
träd stod i blom
vibrerande vingar
i deras kyss bar träden frukt
oh så jag längtar efter grynings befrielse
jag häller ut mina ögon över marker
kanske
de
ser det jag inte vågar se
jag breder ut min hud över jordar
kanske
känner
de
stegen
hällde ut
ögonen över marken
såg intet
bad källan
leda dem in i havs händer
lindade
svepduken om mig
vi flöt upp till andra stranden
kaveldun
virade upp rullar mörknade
viskade stilla
läs orden
i en annan målning
strödde jag kiselstenar
drömstenar
*
denna natt var du nära
vi vandrade på de platser vilka finns i din poesi
kanske är det så
då själar är nära
att då de behöver det
vandrar de samman
kanske är det så
jag skulle kunna skriva in dig i kärlek
jag gör det ej ty mina händer äro ej redo
jag skulle kunna skriva in dig i kärlek om det skänker dig glädje ty mitt hjärta bär den gåvan
jag gör det ej
ty jag tillåts ej se vägen
djupt innerligt tack att du skriver
för de stora djupa gåvor du skänker
jag önskar alla hjärtan lycka ja det gör jag
så vackra är människans hjärta då skalen fallit av då klyftor fallit ut
så vackra är människans hjärta
alla levande väsens hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar