2 november 2009

vad är det lilla i det stora
det stora i det lilla
en underbar växelverkan vilken endast kan ske då väsendet tillåts vara sitt själv.
så ofta lever du med barnets hand i din – är det barnets hand i din eller din hand i barnets.
Hur du än väljer att skriva är denna gest en gåvogest.
att ge är att ta emot
att ta emot är att ge
du har alltid haft svårt för att skriva ta emot/mot/emotta – din upplevelse är att avvisa.
beskriv det du ser:
”ta emot samt mot,
jag kan inte uttrycka det annorlunda min upplevelse är att ställa sig mot,
jag upplever mot att vara motståndare – ja det blir en märklig bild.
på ett sätt är min upplevelse en negation av ett skeende,
jag vet/logiskt vet att det är att tillåta ett väsen att ge en gåva.”

det är så med orden att de ofta blir en negation eller negationer, detta till trots att deras innebörd är positioner. Nu undrar du genast varför vi sade positioner. det är inte alls märkligt, en position är en ställning, vi låter det här vara en ställning;
givande är inte svårt att skriva, mottagande är märkligt nog vordet en stridsställning
den ställningen är intet annat än en gåva
Hur du än väljer att skriva är denna gest en gåvogest.
att ge är att ta emot
att ta emot är att ge

sök se allt i positivt ljus i positioner
Ljuspositioner därmed andas livet.
*
se de höga skogarna hör de höga sångerna
i gryningen vandrar solfolken
mantlar sveper sol
höga furor
andas sträcker sina liv högt upp
barr skimrar
kottar skimrar
barn tycker mycket om kottar, fåglar, ekorrar många fler.
kottar är behagliga former fyllda med nektar, livsnektar.
kotten har blad, ser du dem noga upptäcker du att de är två halvor till en, dessa blad ligger sida vid sida, granens kottar är avlånga tallens kottar är rundade tallens kottar är mer taggiga, barnen ser ofta igelkottens gest inom dem. de är mer taggiga men de sticks inte,
bladen ligger sida vid sida vandrar du in i hur de ligger upptäcker du att de vandrar i spiral, livsspiraler.
dessa blad kan även sägas vara fjäll, fisken andas följer strömmen, inte alls planlöst, den strävar inte emot det är vad vi avser, den följer livshavet.
vi lyfter fram denna bild ty vill endast visa att alt är allt
bilderna är i allt
med allt
genom allt.
bilderna skrivs av allt
till
liv

seende liv
det vakna ögat ser
ser det
det sovande ögat icke mäktar se

det vakna ögat förmedlar allt det vilket allt vill berätta
så är det
så har det alltid varit

berättarfolkens gåva är emottagare
mottagare
berättarfolken tar emot
förmedlar
vidare
vidare

en gång var de enbart berättarfolk nu är de berättarfolk samt skrivarfolk
de är ordvärnare
ty de vet att ur orden stiger
liv.
kottar
blad till blad till blad
fjäll
fisken andas
följer strömmen
tallkotte
vilar i hand
mjuktaggar i spiral
spricker
virvlar

jag såg
bergen kyssa himlen

vände mitt ansikte
in i himlar

kände

vinden kyssa mina tårar


viskade
bär mig hem


strimlor
livet skär mig i strimlor

söker finna
silverne nål


försöker väl sy vackra lagstygn

kanske inte rosengång

inte heller korsstygn

säkert mer liknande

hålsöm

med knutar

tankeskärvor
giv mig
svar

står på berget


tankeformer svischar
varulvstjut

förnimmer intet av dem

vindpinad

stiger jag ut på yttersta klippan

varma händer håller mig kvar

tankeskärvor faller genom rymder

frön knoppas

stjärnblomster

målar min hud
vit

visa mig vägen