Vi har vistats med stenarna
vandrat in i grottor samt ut
varit mer eller mindre vindar vilka utforskat stenars liv
vi har funnit dem vara ytterst levande samt kännande fyllda av vishet av visdom
vi har hälsats av stenfolken sett dem stiga ur klippor
dessa har visat oss klippor
ådror berg
de har ställt sig med fötterna brett isär därigenom har vi sett sprickor öppnas nedåt
vi har sett dem stå med händerna i speglande gest därigenom har vi sett sprickor öppnas uppåt
åter stiger trädets gest fram livets träd den vida himmelskronan den vida himmelsroten
den vida jordekronan den vida jorderoten
vi har sett stenfolkens hantverk deras vassa genomborrande blick
vi har druckit deras ords visdomar
sett havets pärlor stiga in
opaler av stjärnors andesfär
dessa har vi sett öppnas
bli
lotusblommor
i livets hav
vi har vistats i stenar i stenen ty deras skepnad är belysande för denna vandring
stenen vet det vinden ej vet
dessa vet tillsammans
i stenen är minnen nedlagda
vinden vet
andas dess liv
så blåste han sin ande däri
så blåste hon sin ande däri
människan är mer eller mindre en sten i denna vandrings gärning
detta intill hon lyssnar till det nedlagda minnet
stenen är belysande för denna vandring
möt varje sten med vördnad
ty stenen berättar om
det inres liv
stenens skepnad förtäljer
var en kärleks hand runt ditt liv
silversånger
sjöhänder
i allt
i träds fingrar
droppar klanger
ljuder i vindfamn
silverhängen glittrar
vindar virvlar
med
silverklanger
höga
människan flyr smärtan det så kallade mörkret
det gör att de stannar i smärta
blir
smärta
smärtan stiger fram säger
låt det aldrig ske igen
lyssnar vi då befriar vi smärtan
den blir hjälpare
ljus
mörkret är aldrig starkare än ljuset
den spröda tändstickan visar det då den tänder ljusskålars lågor
regn
dansar
krattade löv
löven
glänser
är
polerat trä
fallna löv
är
glänsande
trä
kanske bord
snö faller
bord dukas med vita
gnisterdukar
snö var det inte
regnmantlar
böljade
mörker
föll
regnmantlar
regnbågsslöjor i mörker
hängas diamanter i träds kronor
fingrar fattar om
vind andas
silverklockor
kristalljus
Regns sånger
omfamnas av vindar
vida
mantlar
böljar
skrudar träd
i
vackersånger
hör
kanske är det så
det är så
att stå still
hör regnet
vänder ansiktet till
regnet är en mantel
i stillheten kan vi se
verkligt se
kanske
Hammarslag
känner
eld
brinna
hör
hammarslagen
renljuda
ser
stjärnregn
uppstiga
reser vida
flyr
livet
grässtrå
där
under
den största av ekar
lade jag grässtrå mot läppar
grässtrå
skar läppar till tystnad
blodsdroppe spred ut fingrar
över klänningsbröst
sjönk
in
*
I alla nätters nätter
myrrah salvia sandelträ
har
brunnit
i
alla nätters nätter
hänger i blomstrande girlanger
i väggar
i tak
eld brinner i natts stjärnupplysta vingar
hon sover stilla
varsamt viker han undan dukens flik
med
tyststeg
stiger han in
hon sover stilla
i elds glöd
skimrar hud
värme
liv
han sitter stilla
följer hennes andning
känner
deras dröm omfamna varande
smeker hennes hjärta
utan att röra
de sover stilla
hans händer
smeker
varsamt
hennes hud naken
skal efter
skal
ligger i vackra vågsvall
runt henne
de sover stilla
glöd andas
hennes ögon
ser
djupt in i hans hjärta
han vaknar
ser anemon slutas
efterlämna doft av basilika vid fingrar
han ser öknar öppnas
kaktus stinger
hans
öga
beskådan
jag minns de gröna ängarna
gräset
vackergräsets smaragder
omslöt
mjukt svepande
nu
kryper kylan
in
jag sveper smaragdskimmer runt hjärta
beskådar
*
asterleende
regn faller vida
klanger
sveps av vindars hand
regnbågsskimrande silvermörker
andas renas
rena
jordars suckan
havsvåg
sväller
vrider visare om
tårdrypta händer
vridas
ur
asterleende
jordar
andas djup
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar