Steg görs alltid för framåt,
Ofta omedvetet framåt.
Steg är en verksamhet.
Steg är jordisk verksamhet.
steg – gång
finns medvetandet att varje steg speglas ”under” blir stegen avsevärt mycket försiktigare,
vid varje fotsulas möte med steget stiger en klang,
en erfarenhetsklang
denna klang förtäljer en saga ur hjärtats sfär
den förtäljer djup meningsuppfyllelsevilja
därigenom är steget hjärtvinges rörelse
den är icke ett påfund eller på måfå
du har många gånger sagt: skulle fågeln tveka skulle den falla till marken
denna hjärtvinge är klar ren andning
vitsvärdets linje
denna hjärtvinge är det första det sista det enda
den går icke att kopiera går icke att göras artificiell genom vetenskaplig tankegjord dygd, sedelära, plikt – vilket uttryck du än lyfter fram
denna hjärtvinge kallas även ofta för offer,
kalla den gärna för offer minns då dess glädjeljus dess lycka dess gudomliga sannhets berusning
människan borde minnas detta var gång hon fyller i sig rusdrycker
starka samt viner
färgen är det utspädda blodet icke det helgade
det är det utspädda människoblodet utan vilja
Det är sömngångarens drönarens blod.
denna hjärtvinge är icke ensam, det är två hjärtvingar
Det är människan samt hennes ängel.
inom henne utanför, de väver i varandra ty de är ur ordet skapades allt
Dessa denna är urmänniskan urantropos ursophia ur moder urfader urande.
det finns en väg; den röda tråden,
den gyllenen cirkeln,
den rena klara allvarsamma viljan
vilken är det skolade vill
de stegen är den allvarsamma leken
barnet ”lär” sig/sig genom leken stegen
stegen är jordisk verksamhet
anden bor i själen
själen bor i kroppen
vi kan dela upp detta hur mycket du vill ändå är allt
allt
ty i nästa andetag säger vi kroppen lever i själen
själen lever i anden
är detta väsentligt – nej, det är det inte, det väsentliga är att dessa gör människan till väsen.
dessa hjärtvingar skapar lemmarnas skönhets rörelse
konsternas rörelse
vilka är ljusets – värmens rörelse
vilka är ljusets rörelse värmens rörelse
det är sannhetens rörelse
den allvarsamma viljan, leken.
däri lever friheten
inte begreppet – tankekroppen frihet vilken stoltserar runt med lånta fjädrar
nej detta är andeljuset synliggjort
det är urmänniskans urmening
bli mästare
herre över din kropp
denna mästare är lärare, mäster,
lärjungen är kroppen
yttresjälvet
genom mästaren sker intet av en slump eller en tillfällighet
det är alltid i väl överlagda beslut
stegen behöver inte stannas ty de är i en jämn vishetsström
Ett samspråkande samarbete.
denne mästare blir aldrig begärsfängslad ty stegen är väsendets därmed helhetens steg därigenom en
allomfattande kärlek
allomfattande vilja
allomfattande frihet
det finns egentligen om du vill tala om begär så kallad drift endast en bärande drift,
denna drift är ditt inre
hjärtats ringar
driften
se där – en positiv drift
den blir positiv i den medvetna stegvandringen
genom att stegen är rot krona stam blir varje steg ett eklaterande av ett helgat äktenskap
jag är människa; min strävan är alltid att bli människa
sträva är icke jämförbart med försök
sträva är ren vilja i visshet av; jag är människa
detta är människans väsen i sannhet
Giv vidare
Sakta föll mörkret över mina ögon
utan att jag egentligen
märkte det
ljuset närmast under locken slocknade sakta
ögonen sjönk samman
djupt inom där i botten av brunnen såg jag dem stråla
de yttre ögonen slocknade
de inre strålade ljuskraft
såg genom det vilket benämns tid
tidsmuren sprack
krackelerade
flagade färger
föll av
oändligt vackra bilder steg fram
i natts planetsfär föll pensel in i hand
vi satt där här
såg varandra djupt i ögon
färger fyllde skålar
givna av snäcka or
havs vindar uppsteg
från en punkt
hördes vatten porla
vattenfall omslöt
vackerskål fylldes
månsilversjö
skogstjärn silverdalens händer
stjärnljus tindrade mod vägledning
vitt ark seglade lade sitt liv till
andades
gnistor dansade
kände eldljusets värme
svävade bort närmre
färger berättade liv
spindelmor viskade orden
jag målade väven
regn föll
droppar tusenfaldigades
så vackert var ansiktet
ansiktet log till mig
känn
liv
giv vidare
varsamt lyfte jag väven
gav pärlor vingar
klanger sjunger i natten
till dit till nära till om till med till för till är
mindes
frös åter
regn föll
smeksamt över axlar
föll skir spindelvävsslöja
droppar tusenfaldigades
så vackert var ansiktet
ansiktet log till mig
känn
liv
giv vidare
rullade mig samman i mosstäckes värme
spridde ut mina fingrar
mina händer
blev ett
med
kände
*
sitter i natt
luften andas klar
stjärnor
dansar
vildvin
vildhjärta
vildhjärta
var i livet
ditt hem jorden är rörelse till andning
jorden kommer alltid åter
frånvarons
närvaro
vara i rum nära
uppleva
frånvaro
längta
vind bär mig
befria mig ur
*
träd
silhuetter
stjärnor
träd fäller löven
löven faller icke
träd kupar hand runt liv
värnar om
frost
träd
öppnar händer varligt i natten
stjärnljus fyller
träd andas därpå
marken gnistrar
frost
trädfolken
skänker skönhet
är
vackerkällor
*
den lille och hans mojmoj samtalade om träd
steg in i träd
mer och mer inte mer och mer
det har varit länge så
alltid
har jag svårt att "klippa ut" träd
smakar på ordet och hör en fallande klang
hur kan träd vara fallande
den lille undrade varför löven föll
andades
träden släpper löven fria
träden kupar handen runt livet
löven faller de är hos träden
löven är för en stund händer skyddar ger värme i vinterns stormar
mh säger den lille
stjärnor faller i träds händer
i höstens nätter
i vinterns dansar stjärnor
stjärngrus faller i händer
i morgonljuset tindrar markerna frosten sjunger inre ljus
mh
stjärnor tindrar klarare klarare renare
stiger in i lövhänder
så vaknar du en dag
mojmoj det är väder
mh säger mojmoj
vad ser du
vad ser jag mojmoj
hela marken är vit då väcker vi snögubben
mh säger den lille
han är ett vackert barn ett Buddhabarn iakkttager lyssnar
dessa hans ord... mojmoj det är väder
*
låg skönt inbäddad i mitt mosstäcke
natten sjöng
sjunger ännu
de stiger aldrig ur
väven sjunger
stjärnstråle stav föll
inte föll
steg in i hand
klangen steg in i vinge
vinge
hand
händer
handljusvingar
’
ser du nålen
du håller den i din vänstra hand
den syr inte igen hålen
ser du natthimlen
hål är mörka
i varje hål
tändes en stjärna
ser du stjärnorna
ser du din smärta bli stjärnor
vi lever i sorg av vår smärta
låt icke smärtan stänga dina steg
se sorgen vara vingen vilken vaggar smärtan till helande
glöm inte smärtan
den vill dig inte illa
den blir förlöst genom att du lyssnar till dess varningsord
den viskar i kärlek: låt dem icke göra dig detta igen
en gång broderade du din väg ditt vackra liv
du föddes till skönhet att synliggöra detta vackra broderi
smärtan visar dig allt det du inte skall tillåta
den vill dig inte illa
har vandrat
vandrar med de tusende lövens salar
hör rissel rassel
barnafötters virvlande skutt
luften andas ren
klar
lysande
strålande
uppvärmd av stjärnor
*
för en stund lämnar jag mitt mosstäcke
det är skönt
stilla
här där
lyssnar till jordarnas strömmar
ser stjärnor följa vatten
ser stjärnor följa himmelsvatten
vet att allt är ett
breder ut mina händer känner liv
breder ut mina ögon blir liv
breder ut mitt hjärta blir liv
ser aftonstjärnan tändas
vet att intet väsen är alltid så nära afton så nära morgon
ser eldar
ser dina händers ljusvingar lyfta nattens dok
varsamt kupar jag händer runt aftons silverdroppar
se vinden bära dess väsen till dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar