det är en omöjlighet att ge bort sitt liv
det är inte tillåtet av ditt inre att ge bort ditt liv för en medlevandes
ett väsens ofärdiga steg
dina steg kan icke bli dennes
detta vet du
du kan vara en jagpelare men
inte
orsaken till den oföddes levnadshopp
att ge bort sig själv är att ge bort helhetens bud
det är att utplåna en av helhetens mening
detta blir ett oläkbart sår
ett oläkligt sår
det blir korsdrag
vinddrag
vilsenhet
den ofärdige växer
är och förblir
Den tagare den alltid var.
att stiga in i helheten är icke att utplånas, ge bort sig själv
det är att instiga
uppstiga
ty denna gyllenen cirkel
den omfattande omfamnande horisonten är att vara smycket
detta smycke bärs av andefadern av andemoderns hals
tätt intill deras hjärta
ty det är deras hjärta
de kväver icke smyckets skönhet med regler med förbud
de sluter hjärtvingar runt
Visar varsamt livets stig.
kräver icke ägande av liv
likformighet - det vill säga duplicering
de vill dina steg ära vare gud
ära vare gud är icke ett enskilt väsen det är allt.
allt och ingenting
ingenting och allt
hur mycket stormar än viner omfattar de smyckets liv i kärlek
dess språk är liv
skapar liv
är halleluja
hör nätets sång
se förklaringens ljus
fiskar sprattla icke av rädsla
dessa är tinderljus
fjällen
kottar
träd
andning
himlars havs nät
stjärnor
*
Embrace
avklädd
i ljusskål
musikslöjor
väver höjd
embrace your heart into skies of heavenly roses
open your eyes into moon stars garden
meet me there in dawning
lift me into your arms
let me breathe the words I never heard
in true willow wings
innefatta ditt hjärta
in i skyar av himmelska rosor
öppna dina ögon
in i månstjärnors trädgård
möt mig där i gryning
lyft mig in i dina armar
låt mig andas
orden jag aldrig hört
i sannhet infattade viljevingar
lång
svepande
klädnad
följer steg
brudslöja vävd av drömljus
myrtenblad faller
ack moder för mig hem från dessa ensliga marker
silverspår fylls med frost
ansikte
osminkat längtansljus
hör hav
vindsegel hör
hon stiger in
klang
sjunker
in
*
sitter i
valnötsskal
följer
med
floden styx
kastar ljuspärlor
in i
mörknade
själar
ser smärta
lindras
*
Mannaåldrar
skog öppnas
han rider
ungmanskroppen skimrar brons
håret kopparsvart
andas
trenne fjädrar skymtar
han lyfter höger hand
ser fågel flyga
ur
ser hans mannaåldrar vandra
ser honom lyfta höger hand
ser honom lyfta vänster hand
ser fågel
ser fågel flyga ut – så skall er gärning vara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar