torsdag 12 november 2009

4 november 2009

det finns en källa en innerkälla
den sjunger alltid
talar icketal
den fyller dig
den fyller allt
den har ett sprung
en rosenmun
rosende vingar
amoriner
den ena är en våg den andra är en skål
vågen är bilden av fågeln
den bild barnet gör
munnen talar vi om
läppar släpper fram stämman av källans sång
munnen är vingsegel
orden har redan formats av strupens vingar

ord är följden av den inre källans sånger
de talas icke högt
gällt eller skrikande
de är

varifrån kommer då orden
varför uttalas de
de är aldrig menat elaka
är aldrig slag

de kan kännas så ty de är sannhet
befriade från sentimentalitet
däremot är de sediment
livs ursprungsord

människan är en bubblande ordgryta
orden hoppar ut likt popcorn
slår emot här och där
svämmar över
popcorn är svårberäkneliga
så är också den oskolade människans steg
orden samt gärningen hoppar hit och dit
egoröstens gärningar svämmar över; det är en bra bild.
du talade:
en människa vandrar
en sten ligger i vägen
människan sätter en dynamitkubbe i och spränger
pang
stenen är borta
nu
kan jag gå
eller
det där vill jag – hoppsan står du i vägen – vips bort med dig.
i alla dessa skeenden är förloppet detsamma:
jag vill
jag gör
det är min väg
det sker nu
det sker nu kan inte ändras
Det är en farlig väg sade du och så är det.
det är att icke inse att min gärning har verkningar
ringar utåt vilket berör allt

ofta används kärlekens täckmantel till detta
det är inte kärlek överhuvudtaget
det är kärlek över huvudet taget icke genom hjärtat
det är inte kärlek specifikt icke då den görande vet att den medvetande har en hudlös tillvaro
det är dumheter att säga att problemen inte finns ty det vilket sker hör till det egna livet
problem blir v det tänkandet; kanske inte för den egna personen
det drabbar många runtom

det himmelska sedimentet
uppfyller rymden
faller ned
rudimentet
stiger uppåt
lyft uppåt
för att påminnas om sedimentet

sedimentetet
stjärnvärldar
tyngd
till
liv

rudiment minns
helhet

den för tidigt födda viljan
gripen
sliten

ur tom luft

lindas in i kokong

andas
mognadens frukt

fjäril
flyger
ut

isklar värme
Fulländad skönhet



den vita sidenvinden

det vita ljuset inom vars händer allt upphör

upplöses



då hjärtat upplever sannhet



det sanna mötet



det där solskimret i gryningen

efter regnet

efter mörkret



det är att höra kristallprismor



isklar värme



kristallvindspel

ljuda

själssånger



fulländande vilja



smygande gång

varsamma lyssnarsteg



längtar till att känna rörelsen fullbordas

fortplantas



känna markernas själsvibrationer



fulländande vandring

själssånger



stiger upp ur jord



stjärnögon lyser upp mörkernatt



fulländad

skönhet

Inga kommentarer: