I de glömda stegen
vilar pärlstegen
inneslutna i drömhänder
bevarande
livssvaret
be var ande stiga upp
var ande ber de glömda stegen att vandra
stegen är där; glömda icke glömda; de finns i huden i markerna. regn sköljer
vattnar stegen
stegen dras samman – fokuseras, är en interaktion.
i stegen finns frösådden den är där
regnet sköljer över interagerar, grodden spirar i ljuset av värmen.
våren sommaren
stegen dansar
de dansar alla själens färger ty dansen är alla rörelsers rörelse skulle dansen endast och allenast vara de lätta stegen ja, då skulle de förbränna sig själva så att säga gå upp i rök,
Själens alla färger finns där är där.
snö faller bäddar markerna i siden tindrande gnistrande
stegen är där
i våren föds de
de föds då livssvaret vaknar
då livssvaret icke mäktar sover fröet de glömda stegen
var så säker
de stiger fram
de är av börd
av innebörd
av inrebörd
de glömda stegen är där under snötäcke
de framträder nya
renade
ändå var de
de glömda stegens urålders inrebörd
i sökandet av dessa steg, vilket inte är ett sökande
det är snarare ett bejakande därmed är det bilden av att se en planta spira
det går icke att påskynda
heller inte att övervattna eller övergödsla
grodden har behov av att vändas, följa ljuset
av din närande närvaro
sakta vecklas blad ut
fram
ibland upplevs det du vaknade med: spänd själslina; vi behöver inte orda mycket runt detta ty du har formulerat det redan. det enda vi vill tillägga är att bilden av cirkusen; lindansaren är bra. lika är bilden av repspännare bra ty det är så att hur mycket du än pumpar dessa spännare så brister linan då lasten icke är balanserad, den brister inte i straffdom eller till så kallad dödlig utgång; alltid till balanserande möjlighet.
Spänd själslina
inatt har jag drömt om en spänd lina
så nära var den att störta mig i djupet
linan spändes
hörde ljudet av repspännare
åter begav jag mig ut
balanserade
linan slakade
jag fortsatte
linan spändes
så flisades linan
såg linan lagas
åter såg jag den helade linan
de helade trådarna
jag såg livlinor
så vävdes de samman
blev
studsmatta
hängbro
nu hör jag skogen andas
fåglar
vingar
ser stora blad
djungel är det
regnskog
ser livlinor
ser sorg
ser leende ansikten
ser studsmatta
så skall gemenskap vara
alla håller i
då den ene faller
håller händer
runt
lyfter
kroppen studsar mjukt
vet
livlinor håller
spänd själslina
mellan två träd spänns lina
ser linan vibrera
nära bristning
spänd själslina
ropar
se
se
varsamt smeker fingrar lina
klanger
tonar
ut
in
en vänligt sinnad trädgård
i
gryning
föll
solskimrande mantel
runt mig
lyfte steg lätta
blåskimrande rönn
log
nyponglöd
fågel skarpöga
gav rödbrosch
mjuka sammets händer
bjöd stillhet
låga flimrade runt regn
där framsteg
en vänligt sinnad trädgård
i nattens regn sluter bladet mig in i hjärtfamn
så vävde jag skyddet klart
begav mig ut i vandring
klev ur skorna
klev ur stövlarna
snörde upp kängorna
bad jorden läsa min hud
överallt lades tecken
tecken hördes viskande
rena milda klara
luften genomfors av vingar
streck av fåglar
tranor svanar fågelsjön skymtade
neg djupt inför
i sluten hand höll jag hjärtfrön
sakta fördes fingrar upp
böjde mig nära
andades
flyg hjärtfrö flyg
fågelsjö slöt trädmantlar runt
luften genomfors av sånger
stegen bars vidare
kände klädnaden repas upp
en tråd var fästad vid
någonstans
jag orkade ej bry mig
det var av ovikt
överallt lades tecken
tecken hördes viskande
rena milda klara
fördes genom älskad skogs sånger
naken stod jag inför berget
sökte inte skyla min hud
åter lades stigen fri
jag klättrade
klättrade
där på bergets topp på platån såg jag
en sten vandra
en klippsten
ett klippblock hängde utanför berget
tecknen låg där
är din vilja att följa tråden åter
mina tår bar mig ytterst
kastade mig utför
jag faller
faller
faller
undrar
virvlar
tyst
tom
landar mjukt
där öppnas mantel
ser sjö
fågelsjön i ett vackerlands ljus
stora blad är runt
hjärtformade
i ett av dem vilar jag stilla
sätt dig här invid mig
jag åker kana med ristelskratt
ser droppe vid bladets spets
drick ur min hand
räds icke
känner värme omsluta
ser klädnad falla i mjuka vågor
runt min kropp
sitter här invid hjärtformat blad
omsluten av stjärnlugn
i skygd
vet inte var jag är
vet vem jag är
i nattens regn sluter bladet mig in i hjärtfamn
Månringens vita aura
där
i
månringens vita aura
hördes knallen
klippans händer steg upp
kupades
det utsläppta regnets
långa hår faller i händers sjö
rosenbladsregn
rosenolja
doftar
jag stiger in i
känner
helandets strömmar
ber dem
till
dig
*
Märra
han målade landskap
schackbrädets rutor
bruna
beiga
radade upp pjäser
valde pjäser till spel
kungsgård
bjöd drottning in
de utvalda
ställdes
runt
han flyttade pjäser till
sitt behag
sakta blev spelet genomskinligt glas
vinden ven genom öppnad ruta
schack matt
förvirrad
körde han sporrar in i hästs sida
märra
ho skena vida
dybubblor
ljusen äro släckta runt mig
runt mig
i grotta djupt inne brinner låga
stanna
stanna
vid
liv
står med fötterna djupt ned i dyn
dyningar
av dyn
ändå
bubblor sakta bubblande bubblor
där
hänger solnät trädkrona
vänder ansiktet till
sluter ögon
pinan upphör
en
stund
känner dina händer runt mitt ansikte
mjuka mot mina kinder
hjärtat spricker
du smeker
tårar
samlar dem varsamt
se
se
pärlhalsband lägges runt min hals
varje pärla ett
drömsteg
ser in i kärlekens ögon
känner dina händer runt mitt ansikte
undrar
vem
är
du
sinande
i sinande tillvaros andnings ljus
ser jag plågostegen
lyfter svag
skör mina händer
in i
moln
sinande är jag
låt mig vandra
jag vill höra dig skriva din kärlek
in i min hud
känna dina kärleksvingar omfamna
se dina ögon omfamna mina
inte se dig dricka dina ögon
till släckta ljus
vill se din hand föras
av vind av hav av allt till min kind
höra dig tröstande
vagga mig till sömns då smärtan brinner eld
höra dig nynna genom alla hinder allt är bra är bra
andas
andas
vill att du skall glädjas
med mina händers givargärning
i den jag är
se mig för den jag är
jag vill sitta vid elden samtala i liv
till liv
inte krävas tystnad så har det alltid varit
inte känna vakta dina ord
vill vara i mitt hjärta icke utanför
vara källa värme ljus
vandra stegrytm i är
inte se känna rädsla inför mig
inte jämföras
bli jämförelse
inte känna maktkamp
vill mötas i hjärtats sfärer
vågar du läsa mina ärr se deras fyllda inrebörd
vågar du se mig
i sinande tillvaros andnings ljus
ser jag plågostegen
lyfter svag skör mina händer
in i moln
sinande är jag
låt mig
vandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar