fredag 6 november 2009

28 oktober 2009

Fulländad skönhet är svårt att säga,
Vad är fulländat
En väg är ändad
De orden känns slutgiltiga
Död känns slutgiltig

En väg är ändad
Vilken väg är ändad
Den kringflackande vägen är ändad
Den har erhållit en ändelse därigenom är den inte slutet
Den är början till sant liv
Sant liv är sanning
Däri består fulländad skönhet

Den skönheten är den vita sidenvinden
Det vita ljuset inom vars händer allt upphör
Upplöses

Då hjärtat upplever sannhet
Det sanna mötet är det
Det där solskimret i gryningen efter regnet efter mörkret det är att höra kristallprismor kristallvindspel ljuda själssånger
Vill du inte säga fulländad säg då fulländande
Smygande gång

Smygande gång säger vi, de steg vilka är smygande är varsamma
De trampar icke på, traskar icke tunga stövetramp, de längtar till att känna rörelsen fullbordas, fortplantas, känna markernas själsvibrationer,
De smygande stegen vet vad fulländande vandring är, vet att detta är själssånger i andeljusfamn.
*
Fulländad skönhet

den vita sidenvinden
det vita ljuset inom vars händer allt upphör
upplöses

då hjärtat upplever sannhet

det sanna mötet

det där solskimret i gryningen
efter regnet
efter mörkret

det är att höra kristallprismor

isklar värme

kristallvindspel
ljuda
själssånger

fulländande vilja

smygande gång
varsamma lyssnarsteg

längtar till att känna rörelsen fullbordas
fortplantas

känna markernas själsvibrationer

fulländande vandring
själssånger

stiger upp ur jord

stjärnögon lyser upp mörkernatt

fulländad
skönhet

applikation
Sitter i mjukmossa

bladrundlar tindrar

vind lindar sitt väsen runt mig

runt fötter eller är det rötter


vaggar
steg

stilla
var stilla


sitter med svarttjärnen i händer

lyfter blick

krona är

applikation
sömgångares fulländade skönhet

räknar tysta stjärnögon


ser dem stiga in i trädfingrar

viskar

sjung med mig

ryck
något drog för hårt i tråden

sitter i nålens öga

söker se

tråden


något drog för hårt i tråden

lyckades slå knut
på mig själv

sitter i nålens öga

söker se

tråden

vildvinet
det var en gång ett vildvin.

vildvinets rankor fann fäste
överallt dit vildvinet önskade söka sig

vildvinet
vilade levande i den totala tilliten
kärleken

i sin stora glädje över
vara
mötte vildvinet vägar
uppåt
uppåt
till himlavalvet

om våren
skrudades vildvinet med
tusen och åter tusen
små smaragder
om sommaren
omvandlades smaragderna till
öppnade givande
emottagande händer
om hösten
skrudades vildvinet i glödande
röda klädnader
blodet strömmade synligt
för människan

på denna plats bar vildvinet mänsklig gestalt

vildvinet var en väktare vid grinden
vildvinet talade:
se jag har givit eder
värme
ljus
till
kärlek

ljus
värme
kärlek
i vårens händer
i sommarens händer
det gröna
grönskande livet är
väckt inom

en blomstrande
doftande trädgård
väntar till födelse inom
frön fyllda med liv
bär ni inom eder
jag giver denna bild
låt edra hjärtan
levande
minnas

löven föll
kvar stod det
nakna vildvinet
livet var icke borta
livet höljdes av moderns famn
hjärtat
andades
andades
i skimrande glädje
vi är alla frön
frön med inneboende ljuskrafter
ljuskrafter
är det levande livet

ett löv dansade i luften
ett löv föll ned
i skimrande vatten
lövet omvandlades till ett skepp
ett skepp fördes till havet
till havets visdomsfyllda
ljusstrålande
livgivande
famn

havet omvandlades till en liten damm
i dammen föll en droppe

droppen blev ett med helhetens vatten

Inga kommentarer: