Att se en barnfilm
en tecknad sådan från längesedan är en varm atmosfär med mjuka ”utsuddade” linjer
det är mjuk sammet
naturscenarion andas
andas det vilket stiger fram vid ordet paradis
de modernistiska barnfilmerna sklerotiserar ögat
sklerotiserar själen
de modernistiska barnfilmerna är stackaton
det är sant att alla inte är så
du såg en film om en liten björn
denne var född inom cirkusen
inom cirkusvärlden
björnen hade där lärt sig alla konster
till populistisk överlevnad
i den världen är det barometrar vilka gäller
pengar, väljare med mera.
den lilla björnen lämnade av olika anledningar den världen
befann sig nu i skogen
med träd
med fjärilar, fåglar
fritt liv
skogsliv
björnen insåg att den lärt allt
allt utom att vara björn
den trodde sig kunna fånga fisk genom att öppna munnen
den hade aldrig sovit under bar himmel, visste inte vad vind är, vad åska är, vad blixtar är
vad ugglans vingar är
vad vargens ylande stämma är
visste inte skuggans lek
visste inte skymning gryning
visste inte
det vilket stiger fram vid ordet paradissång
den lilla björnen växte
blev ung
mötte liten björninna
visst inte varför hon slog
till
örfilade honom
han vände ansiktet bort
med tåröga
stor björn nalkades slog hans drömbjörninna
hon vände ansiktet sorgset till björnen ung
storbjörnen lade labben om
hur det nu var viskade vinden se
björninna gjorde sig fri
gav ung björn örfil
så seglade de upp i himlens hjärtgård
lärostegen var mildare av annat slag långt bakom nära
barnen levde nära mor och far
de gamla fanns runt dem
de var oftast med i alla göranden såg hantverkets livsgärning
såg i lugn ro icke i hets
de vuxna andades mer stilla
så omvandlades livsstegen
husen blev fyrkantiga klossar
Tillvaron blev instängd unken luft trots alla nybyggda vädringsmetoder.
berättelsen visar det kaos vilket ofta lever i människan; hon har vuxit upp i en signifikativ påverkan av yttredömen, i en slags cirkusvärld – cirkusvärlden är en vacker värld i sin rätta vagga – vi talar om den mänskliga tillvaron vilken bygger på utklädnad, agerande, balanserande på tunn lina oftast slak
oftast utan skyddsnät
att lämna den världen är att stiga in i
den lilla björnen lämnade av olika anledningar den världen
befann sig nu i skogen
med träd
med fjärilar, fåglar
fritt liv
skogsliv
björnen insåg att den lärt allt
allt utom att vara björn
Att älska
jag tycker definitivt att du skall läsa detta
att älska
kvinnosjälen suckade
ville
så
gärna
tro
känna
det
du
ville
ville så gärna tro känna bortanför
jag glömde
mitt
hjärta
mig själv mitt själv
igen
att älska
hon frågade ditt hjärtas mening i början av mötet
då min kropp icke längre förmår ta emot din lust
min dröm var
veta att dina händer smeker min hud
i livet
att dina händer icke är
hos en annan kvinnas fägring
då min kropp
mitt liv rinner
ut
att du vid min bortvandring ställer till fest
dansar glädjefest
och jag skall glädja mig med dig
så var min drömillusion
inte dina ords svar
en gång
att älska
såg min kropp förblöda
sakta slockna
jag närde ett hopp
att älska
är icke detta
det är att se allt med dina ögon
ville så gärna tro känna bortanför
lades i en kaffekvarn
veva
veva
positiv
smulades
reser mig nu
hon vandrar till skogstjärn vännen rösten källans klara ljus
för nattliga samtal sju gånger nio till tolv
varför skall du acceptera detta
att älska
hon frågade ditt hjärtas mening i början av mötet
då min kropp icke längre förmår ta emot din lust
din utsaga var
bekräftades för
andra gången
hon känner hand smeka kind ögon klara
skogstjärns mantel höljer
vaggar klarljus
nej varför skall jag acceptera din utsaga
då vilar jag hellre stilla i väntan
till
över
och
kanske
finns där en sann famn
hon slöt sjalen tätare
tätare om
att
älska
*
Lönndans
i höstglöds eldvirvlars
lönndans
gnisterljus
satt helt stilla på en gren
såg vidmantel skugga stjärnor varsamt
såg skog spegla ansikte i sjöns slutna ögon
äldreträd böjde sig djupt över
ack låt mig se ditt ansikte innan jag vandrar vidare
gnisterljus
hörde
gav sitt ljus in i sjö
äldreträd föll leende
till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar