obetingat
ting
människan söker obeting; befrielse från ting de finner i sitt sökande ting
beting är hektiskt arbete – ackord
så underbara dessa ackord var då sångerna ledde arbetet
det hektiska
rusningen
snörde samman strupen
vi har rört vid detta många gånger; väsendet känner jord – materia – tynga alltmer, dra nedåt,, ned.
den upplevelsen förstärks genom att väsendet söker sig djupare in i materiens grund, det är synd att säga grund ty det väsendet söker är allt annat än materiens grund.
människan känner inom sitt kroppsväsen friheten, obetinget, lättheten – drömslöjan. detta är det hon längtar till, hon lyfter blicken allt högre istället för att inse det grundläggande faktumet att allt är i enhet. med andra ord: hon söker högt; sökandet för henne djupare in i materiens kroppsbundna form ty genom att bortse ifrån roten samt stammen tvingas dessa att kämpa för att upprätthålla livet, i princip står de herrelösa, de tyngs nedåt, resultatet blir gång på gång att det väsendet finner är ting/saker. ting vilka skall ersätta inte skall de blir ersättare/substitut för obetinget.
livet blir fyllt av tingelitangel, av konstruktioner av en andligsfär, låt oss förtydliga den andliga sfären blir en konstruktionsuppbyggnad eller en modell. det är sant, det kan liknas vid en byggställning, här har den dock egentligen inte ett hus inom sig.
under eller i hela detta sökande bortser hon på något märkligt sätt från att hon är ett andligt väsen, hon biter sig mer eller mindre i svansen upprepade gånger.
Det enda hon faktiskt behöver inse är att hon är ett andligt väsen.
vi har tidigare talat om det undermedvetna, det finns vilket vi har sagt tidigare, egentligen icke ett undermedvetande ty dessa sfärer liksom alla sfärer rör sig inom varandra i varandra genom varandra till varandra för varandra. i bönen förstadiet stillandet av rösten inför inträdet i meditationen samvaron inträdet i alltet upplösandet; stannas rörelsen för en stund och livgörs/levandegörs.
se din kropp därvid tömmas; helt tömmas, inte ett endaste organ finns där allt är upplöst, du är en pelare. nu strömmar samtliga organljus/färger är en ljuspelare samt värme inom, du ser nu huvudet fontanellen du ser detta ljus strömma ut, egentligen är det du ser att andeljuset strömmar in,
ljuskrafterna förenas, möts.
möts i hjärtgården
stiger en aning, så talas andens ord genom väsendet.
Vi vill stanna vid ting, genom att väsendet söker obeting, den egentliga frigörelsen genom blindgång försätts väsendet av sig själv i obalans, i hjärtgården öppnas domstolssalens dörrar, väsendet möter ting står till tings förfogande, åter höres vill du med vilja.
minns att detta icke är straffdom att detta icke är den ödesmättade symfonin
Detta är ett samtal mellan fader moder samt barn i kärlek.
människan vill gärna ingå pakter av olika slag, det vill säga förenklat skriva kontrakt. detta är av värde i vissa sfärer i vissa livselementariska sfärer; var dock vaken inför vilka pakter du ingår. Det är lätt att ingå en pakt för att få sin egenönskan besvarad.
den vilken ingår en pakt överger oftast en bit eller hela sig själv, den vilken ger pakten förlorar även den en del av sig själv. Till viss del ger de bort bitar av sitt själv. därav de sålde sin själ för att…
varför ingå en pakt med någon annan den enda människan borde ingå en pakt med är sitt själv, ge sig själv till sitt själv. hon borde inse att detta icke är att se hunden bunden vid kopplet, ser du denna bild – vilken du icke gör – se då kopplet omvandlas till navelsträngen
till själssträng
till andesträng
till livstråd
till ljustråd
blomstergirlang
Vad du än vill benämna detta.
Den pakten är åter ett helgat äktenskap.
Någon skrev sig vilja ingå en pakt med skogshundarna, du svarade:
Skogshundarna, vackerfolk är de
ser ordet pakt undrar i mitt stilla sinne huruvida de finner pakter vara av godo
de har sett människan ingå många pakter för egen negativ vinning
de leder ofta de sant sökande till kallkällan
de känner den väl
skogshundarna frifolken vackerfolken lever livet sant
tar livet på största allvar
de gör inte väsendet till
alliteration
det sista ord du bar med dig in i sömnen var alliteration, du vaknade med:
jag är inte en alliteration
så är det ju – du har sökt ordets betydelse och synonymerna, beskrivandet visar sannheten:
du är inte ett stavrim ett bokstavsrim eller ett uddrim
du är definitivt inte ett substitutsmönster
Minns det
Alltid.
*
Katekesen
ofta stannar jag inför spindelnät
där i varje nät finns ett vackert mycket vackert ansikte
regn faller eller
grynings skymningspärlor
eller tårar
skönhet
drömmen visar oss det vi icke mäktar inse
alltid
hindren är där
vi har möjlighet
jag ryser då jag ser ordet makt
människan har tagit ifrån människan drömmen
barnen vet drömmen
vi vet den i våra hjärtan
tas drömmen från oss
kan de vilka tror sig ha makt få makt
givas makt
i tidiga dagar var det häxbål
katekesen
så kom vetenskapen
nu gurus
samt influensa
i min värld
ser jag drömmen vara sann
vit
befriad från gjorda
tanke(skelettanke)bilder
de värsta mardrömmarna skapar vi genom att
lyssna mer på tankedogmen än drömmens vita ljus
naturligtvis är det så att det finns en positiv makt
vara värd(värdshusvärd/vakande/trädgårdsmästare)
i sitt liv
med
livet
till
liv
*
natteskapad
måla inom dig de högsta berg du
imaginärt kan se
ställ dig där högst upp
slut ögonen
andas in
andas ut
lugnt och stilla
känn vindens slöjor dessa äro händer armar
känn hur de varsamt möter ditt ansikte
kärlek strömmar
möter ditt ansikte
släpper ansiktet fritt
känn vinden mjukt linda sig runt dig
känn att du står i väntan
lyft sakta armarna
känn vinden linda sig runt armarna
känn att du står i väntan
känn vingpennorna
väg kroppstyngden
vänta
vagga
väg
dig
avväg
invänta an svaret
känner du enhet
enhetlig viljeström
stig då in i luften vinden
du svävar
fri befriad
det är en underbar upplevelse
följ med upplevelsen
ser du skapelsens skönhet
minns du din födslodröm
minns du ljushoppet
det har inte släckts
hör du svaret
känner du närmandet
ni svävar fria
du glömmer dina vingar
vingar omsluter
bär dig
dit där ditt hem
är
tvivla
icke
*
Korgen
i gryningen såg jag flätad korg
vit duk lades i
slätades sådär mjukt ut
av vackerrörelses
vackerhand
visste
*
clementin
låg i min hand
skalet föll av klyftor föll ut
näckros gav
fingrar
ljus
*
något
greppade om boplatsen
väggar rasade
fönsterramar hänger i luften
glas krossades
vassa rovtänder
huggtänder
kärrmarker träskmarker runt fötter
söker andas hjärtljus
däri
snårremmar söker binda
tjära söker förblinda
ögon
dras nedåt
låter det ske
jag är
trött
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar