du har ofta undrat varför jag strömmar kraft vidare
inte till mig själv
har du då icke sett att jag spinner drömmar till själar
till kraft till hopp men icke till mig själv –
ja jag ser vari mina ord talar
jag ser inrehjärtans behov
då jag tillåts
*
att till en man eller en kvinna förtälja att de har dem båda i sig inom sig är svårvederhäftigt ty med ens synes människan vara enkönad – det vill säga självbefruktande
Två av ett eller snarare ett av två.
ser du din kropp rakt upp och ned
ser du oss
allt i denna kropp
nej det gör du inte
du vet att kroppen består av det och det
Samt att alla dessa miljondels partiklar har ett ursprung har en härstamning.
hade detta varit urmeningen att man och kvinna, kvinna och man skulle vara manskvinna/kvinnoman hade vi icke ”skilt” er åt
du höll på att säga siamesiska tvillingar
dessa är hopväxta vid en punkt, de vilka föds så har behov av detta – vi avser inte att vandra djupare in i detta.
allt synes i stunden vara fel eller svårt att förstå;
smärtsamt.
det synes/tydliggörs icke alltid i stunden, ögonblicket – det vilket är.
det märkliga är att intet väsen säger;
Varför skall jag behöva leva i denna lycka.
det är icke meningen av meningen att man och kvinna, kvinna och man skall leva i en kropp
vandra med varandra så är det
vi vandrar med varandra
ofta söker de varandra ty de möten vilka innehar mening eller har innebörd är ett slags siamesiska tvillingar,
enäggs eller tvåäggstvillingar
nu börjar bilden klarna för dig
ser du – bildligt är siamesiska tvillingar sammanvuxna – de är tvingade att lära sig att leva tillsammans
enäggstvillingar står varandra mycket nära
tvåäggstvillingar är en aning längre från varandra
Ändå är alla dessa nära.
de har behov av varandra, så är det med de vilka är menade för till varandra.
dessa är fogade, länkade till varandra
sammanlänkade
det är svårt att skriva; dessa är icke menade att skiljas med avseende till att vi säger siamesiska tvillingar
ty läkarvetenskapen har givits vägar till avskiljande av dessa
det vi säger är att de vilka är menade för varandra till varandra icke skall avskiljas
men det är ju så att då den ene frenetiskt vägrar se innehållet måste mycket sensibla instrument till för att den andra/andre icke skall förtvina/vissna
ser du; de vilka föds delade, vilka är förenade förs samman
dessa är likt magneter
de dras till varandra
deras själar är tvillingar
De har behov av samsteg.
vi vill stanna vid förmodan
det finns inte relationsförmodan
icke heller projekt i denna sfär
det går icke att bygga projekt av liv
levande känslor
levande hjärtan
visst går det
det är dock att stagnera liv
Det blir en klumpig tjocknande icke välsmakande massa.
se navet bli en punkt
spindelmor spinner en fästtråd
från denna växer väven
se nu punkten
ur den växer en tråd
en veke
runt denna lindas
lager till lager
lågan tänds
hjulet med ekrarna
allt har en inre punkt
samt en periferi
samt en förenande – vekens – mening.
Du skrev:
Fördöm icke de skrivna orden; vi säger det genom dig till ett väsens fördömande; orden är icke avsedda för dig - dessa ord: ”fördöm icke de skrivna orden”
Räkneglömska
Det var en gång en själ
denne var så upptagen med att räkna
stjärnornas former i hennes diadem
han glömde känna vinden
höra havets sånger
se hennes fötters fäste
han såg icke liven vilka dansade runt henne fötter
i hennes kjolars böljande vågor
höstvind ven liven kröp in i hennes kjolar
skimrade värmens lov inombords
i natt synliggjordes dess verkan
vintervindar ven
han huttrade
en natt då kylan kändes alltför svår
glömde han
räkna
en stjärna föll ned
in i hans öga
värmde hans hjärta
i vårens gryningsöppning
såg han livet vakna i ljusets värme
hans händer smekte hennes liv
Ram
hyvelspånen
lockades
lades runt hans fötter
han lade slåar samman
lade bom och sked
hörde varpan sjunga
hörde kjolens frasande
i solskimrande kaskader steg hon in
han bjöd henne sitta
hon vävde
väven
i enlighet
med de högas viljebud
*
Möter vid i
bönestämma
ljuder
stjärna
tänds
hand möter hand
handomfamning
steg vid steg
stegomfamning
stegsvarare
stegvandrare
rytm
ord
föds
rosenvingar
vitljus
vilas
månsilverguld
solmening möter månmening
guld silver
i
kopparfamns
järn
*
närde
en dröm vid mitt bröst
nu drömmer jag drömmen vidare
och
Och
Så
*
tändstickan fräste
tände låga
jag
slocknade
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar