Du vandrar vägen fram
sitter i ängens famn
vid havet
du sitter vid eld
du ligger vila i bädden
är i roplats
känner mjuk rörelse inom
ett ljus tänds
samtal strömmar genom med
du vet inte huruvida du är vaken eller skillnaden hörs
vackert är samtalet
mjuk smekning
hjärtvind
du vet
det är så
samtalet är en ledsagare
hela ditt väsen varje rörelse är poesi är ett barn flera barn
varje steg är ett nyfött barn
poesi strömmar i dina rörelser i varje uns av ditt liv
den är inte utanför den är inom genom med
till helhet
inte bara för dig för allt
det blir en nödvändighet att leva
de stegen
det samtalet
känslan upplevelsen av nödvändighet
omfamnar
infamnar dig
ändå
finns inte en yttre grund för
den är ett samtal inom
den inre rösten
så svår att urskilja från egots subjektiv
vill vill
till objektiv vilja
skillnaden hörs
vackert är samtalet
objektiv kärlekskraft isvarm
den inre rösten talar i andens ljus
andens ljus visar människan hennes andesjälv
samt uppmanar henne till individuell verkan
i denna individuella/avskilda verkan – däri
uppstår en längtan i människan att bli detta inre
därmed vandrar hon lärostegen
hon ingår därmed i helheten
det rena förnimmandet andas
utesluter innesluter utan att bestämma
den rena förnimmelsen andas utesluter innesluter
hör till hör inte till men bestämmer intet
förnimmelsen
den totala förnimmelsen
var
omedvetet skådande av det högsta
i den nuvarande människovandringen gives möjlighet
till
totalt förnimmande medvetande av det högsta
förnimmelsen är själsande
detta sker genom fri viljas hjärtöppnande
hos detta väsen uppgår varje uppenbarelse inom henne
hon är ständigt havande
samt födande
i havandeskapet utvecklas ett sinne av uppenbarelsen vilken är helhetens meddelande
födandet är gärningen eller verktyget till utförandet av gärningen
de yttre tingen besjälas med
av andeljus
det är av godo att leva i den gammaltestamentliga epoken
verkligen vandra i den;
detta för att inse
se vad det människan tror vara straffdom är
lagtavlorna
Noahs ark; arken är lika med själsöversvämning samt astralisk kortslutning.
skapelsen denna sköna vackra poetiska målning
lagtavlorna berättar allt det stenar berättar
dansen runt guldkalven tjuren; de yttre tingens former, formatia
alla berättar de; se gärningens helhetsverkan
staven vilken öppnade havet, klippan de brinnande buskarna de finns hos er alltid
de sjunger värmens sånger
talar icke straffdom
det pågår kroppsöversvämning/materieöversvämning själskortslutning
den undermedvetna världen lyfts upp till medvetet medvetande
dessa ingår helgat förbund
blir därigenom
övermedvetande
insikt av mening
låt mig berätta om det födda
det ofödda i är
det strömmar
strömmar levande liv
in i födandets vilja
uppströms
nedströms
*
jag ser
det
gamla testamentet är
jag ser
det
alla ljusgestalter sökt visa människan
kärleken är det högsta
de vilka icke ser detta
har ögon vilka icke är mogna frukter
ögon vilka aldrig slagit rot
vilka aldrig blommat
vilka aldrig burit frukt
*
Skickelse är ett gammalt ord, vilket visar hän till kallelse
kallelse kan vara av mångahanda slag
helt klart är att kallelsen icke går att vika av från. kallelsen är icke ett påfund, icke en tankestrof,
kallelsen är droppen vilken faller in i själshavet
ringarna vidgas
kallelsen uppfyller väsendet
livet går icke att leva förutan denna kallelse
omgivningen förstår inte varför
det går inte att förstå det är
är
skickelse, kallelse är ett bud icke ett påbud
sant är det att mången flyr sitt ansvar genom att säga; det var min skickelse, min kallelse;
livet handlingen blir liksom säkrare mark.
någon sade till dig att det undermedvetna styr tanken
visst är det så
det undermedvetna styr den gjorda människotanken: driftstanken.
detta är egentligen det yttre jagets eller lägre jagets verksamhetsfält.
det undermedvetna går att skola, det bär längtan till att skolas, det är icke det lättaste att vara virvelvind eller fånge.
med virvla runt avser vi att dras med dras in i förvecklingar
med fånge avser vi att matas med andra livs klokskaper
allt detta leder bort inte hem.
faktum är att detta är att dansa runt guldkalven eller tjuren.
nåväl det undermedvetna går tt skola till medvetet medvetande,
dessa tillsammans skolas vidare till övermedvetande.
någon sade att var och en ansvarar för sig själv/ för sina gärningar, inför sig själv. visst är det sant till viss del ty ytterst är väsendet ansvarigt inför: inte sig själv, inför sitt själv
i den timliga dagliga gärningen är det en bra flyktväg då har väsendet glömt vad helhet är
åter har en klyschväg skapats av rädsla
klicheér
Klyschväg skallrar
omaka steg
suger must ur helhets kropp
rädslotänder skallrar i
uppspärrat gaps ruttnande pärlrader
stelleenden förför
blixt skär rent
trumma dånar
medicinfolken dansar
skallror ljuder
eldar flammar
gnistvind makar steg in i rytm
vitväg
skänker must in i helhets kropp
medicinfolken helar såren
inifrån
skepp
tar in vattenmassor
klipptand
skar upp skrov
ack jag sjunker
jag öser
öser
ur
hör isskratt
det är
menings löst
ack jag sjunker
sjögräs flätas samman
bär livet
ligger stilla bidar nattvind
blottas
Sorgetåget vandrar genom dalen
tyngda äro stegen
jordaxlar äro nedsjunkna
rygg är böjd
händers fingrar
smeker undan
stegsmärta
hud blottas
ögons dimmoln skingras
vattnar
spårknoppar
pirater
snövind leker tafatt
sida invid sida finner vi kringeli krangelivägen
vindar viner runt våra kinder
himlar brinner eld
marken sjunger stövlar kippar skratt
vi hälsar hav kliver upp på jordkulle
piratskepp seglar vida
vi fäktas inte med smidda svärd
solsvärd är det
smörblommors kronblad minns sommardans
ankaret rullas ut vid kajen hoppar vi i land med nya kläder
balanserar tuvsteg utan rammelpladask
kiknar skrattvind
möter stenar smaskar slånbär kotte av gran ramlar invid fot
rök ringla ur rökgång
med kärlekshand i kärlekshand vandrar vi hem
solvind fyller blicken med frihand smeker jag hans älskade kind
den lille vackerbarnet ler tinderljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar