silverfisken lämnar mig ej
brukar förundras över silverfiskens rörelse
fann att den funnits i trehundra miljoner år
det är stort
fann fler namn
silverborstsvans och vad ser jag, jag ser arkeologer vilka penslar moln. dessa arkeologer är icke bland jordestenar, de äro i himlamarker, de pollinerar med silverljus
vad annat namn bär du silverfisk
jo
nattsmyg
så kanske är det så att du är arkeolog i himlaängder
kanske snurrar du din mjuka pensel
rör vid stjärnor
pollinerar
tankens ljus
i silverne
300 miljoner år
det är
verkligen
vishet
silverfisk
masknätet stiger fram
detta vackra nät av skirrötter
av skira sprödrötter
av skira spindeltrådar
i denna natt är detta nät
livets nät
livets nät andas
är vida ljushav
droppar tindra
så kan endast hav tindra
skimra
levande
löftesrikt
detta är att vara i himlar
detta är att stiga i
sjunka in
in i
i in
in i stjärnhav
så skimrar vi alla
allt
allt liv
därav stegras den för älskades
för
älskades
(så skimra de)
älskande
stiger ur Hades riken
släckta flodpärlor
stiga
vaknande
dropphängen
månhängen
solhängen
tysthängen
skruda himmelsträd
knoppar sovande
drömmande
vika ut blad
gyllensilvrade
prismatiska
älskande händer
snuddar
nuddar
nuddar snuddar vid varandra
i varande skimra de
i varande är
är deras hud stjärnhav
diamantpudrade beströdda marker
vid allt de rör vid
dofta de
himmelsmjöl
himmelspollen
så
skimra
älskanden
*
så skimrar vi alla
allt liv
i hav simmar fiskar
i mörker samt fukt lever silverfiskar
öppnar du locket
drar ut lådan
ålar de snabbt fram samt lägger sig helt stilla
viskar; du ser mig ej
avvaktar
lyssnar
avkänner
vibrationerna
det var icke det öppnade locket icke lådan vilka föranledde denna rörelse
det var icke dessa vilka fick silverfisken in i detta
det var det hastigt påkomna ljuset
bländarljuset
silverfisken avvaktar
av vaktar – vaktar av sitt hjärtas röst
avkänner
av känner
kännare av sitt hjärtas röst
lyssnar
lys
snara
snara lys
är du nätets helande trådar
är dessa vibrationer i livets grönskande gryning
är detta gryning eller sken
det talas om
om
om änglar
om att nå
att nå
sin ängel
om att få
att få kontakt
det är ej om
det är
är
är ständigt varande samtalan
utan skuld
utan skuld för själens färger
för själens alla sånger
lycka glädje
vemod sorgsenhet gråt
vrede ilska
av und
svart sjuka
allt detta är yttringar av allts all
själssvall
vad vore alltet utan skikt
utan ebb och flod
utan växelverkan
det står ”till och med” skrivet i de helgade skrifterna
så vredgades han
minns då;
jag är i gudomens ljus
gudomens ljus är i mig
så tala icke om hur
tala med i är
*
(orörda moln)
du fann mig en gång
ett frö
med
hårt skal
du smög närmre
knackade ej
du
grävde efter vatten
fann ett frö
vek undan skalet
vände och vred
ur detta frö steg jag
älskade
din kyss om mina ögonvingar
doftade
honung
världar dansade prismaljus
mina skira slöjor andades svepte
daggens droppar
till dina vackra
läppars
obrutna
ord
gav du liv
haven andades om
min naknade kropp
dina fingrar
händer
omfamnade
smärtan
av gryning
älskade
så vacker
i
dessa
steg
vänder jag ansiktet
i drömljus
väntar
jag
i
orörda
moln
*
(vanan)
det var en gång ett barn
detta barn sattes så ofta
i mörker
hade barnet valt detta
det var en gång ett barn vilket så ofta sattes i mörker
barnet tog sig för vana
gavs en väg
dörren slogs igen
upprepande
dörren slogs igen
var gång upplevde barnet luften sugas ur
samtidigt trycktes väggarna ihop runt barnet
i början grep barnet
paniken i handen
så fann barnet ut att det fanns hjälp
väggarna blev mjuka goda filtar
till viss del lyfte denna upplevelse mörkret
det var så det hände
i en stund av månsilver stilla sökte sig
en strimma väg
barnet såg strimman
strimman blev i barnets ögon
först en pärla
pärlan växte strålande in
detta var den vana barnet tog sig till
i mörkret visades
nyckelhålet
barnet blickade ut
in i ljuset
det ljus vilket fanns där i mörkret
finns där i mörkret
stundtals i livet
för somliga ofta
för somliga sällan
faller
sveper
mörkret om
minns i de stunderna
mörkret
är ej
illavarslande
illagörande händer
lyssna
ta emot hjälparhänderna i
mörkret
i den stund mörkret sveper om känns det
kanske tryckande hotande
meningslöst
fråga då mörkret
vad mörkret ser
be mörkret berätta dig sitt sanna väsen
gryningsfolken
väcker morgonvinden
strör vita blad i lufthav
fjärilar vita
rör vid
solhavs ögon
regnbågsfolken målar
dagens färger
vandra
vandra
väx min själ i andeljus
dagsstunder vandra
skymningsfolken ser dagen tröttas
väcker kvällsvinden
vingar rör vid allt
lyfter färger
in i skålar
vaggar dagens sländors sång
dröm barnet mitt
dröm själsväv i andefamn
aftonfolken lyssnar stilla
vakar med drömda stegens svar
färger klanger är i nattens mantel
kristaller
stavar
stjärnsfärer
rör vid
hjärtrop
i en stund av månsilver stilla sökte sig
en strimma väg
barnet såg strimman
strimman blev i barnets ögon
först en pärla
pärlan växte strålande in
detta var den vana barnet tog sig till
i mörkret visades
nyckelhålet
barnet blickade ut
in i ljuset
in i
frams
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar