detta är ej en tolkning – det är min upplevelse;
i en film en tecknad film
vilken jag tycker om, vid namn Peter Pan finns en sekvens;
skuggan sys fast vid foten – Peter Pan har mist sin skugga, människobarnet – en flicka – har funnit skuggan och lagt den i en låda i händelse av Peter Pans återkomst. det är hennes visshet och övertygelse, han kommer för att hämta sin skugga. flickan är människobarn ett par steg en snudd från ungkvinnainsteg. hon vet sagans levande väsen hon tror på sagan som det sägs.
hon har alltså funnit skuggan och mycket riktigt kommer Peter Pan, med hjälp av Tingeling finner han skuggan – men Tingeling blir kvar i lådan. Peter Pan söker fästa skuggan med tvål tror jag det är, människobarnet skrattar samt hämtar nål och tråd, hon syr nu fast skuggan tå till tå eller stortå till stortå.
skuggan den vilken vi på ett märkligt sätt inte tror hör till oss själva. skuggan benämns ofta vara ett otyg eller faroskapande, mer eller mindre ett spöke.
Tingeling hör till älvfolken, varför stängs lådan – kan ske Peter Pan befinner sig i en så kallad utvecklingsfas eller i ett mellan, Tingeling hör konversationen och tar sig ut ur lådan då hon anar förälskelse, vill gärna sig intimitet(blanda inte in sex här) det är en varm värme och Tingeling vädrar fara och känner svartsjuka. jag har alltid tyckt om ljudet då hon strör älvstoff, det är ett väckande glädjeljud. skuggan då, varför förlorade han skuggan, han kanske förlorade tilltron till sig själv, till hjärtats röst, han kanske sviktade i all sin sunda lekfullhet.
människobarnet – detta – vet sagans värld är i total visshet och syr fast skuggan, tåblomma till tåblomma
enkelt sagt stortå till stortå
tåspets till tåspets
om jag då drar strecken vilka bildas, detta utan köttsliga fysiska tår bildas ett kryss, fyra vägar
två v – n möts och en bejakelsegest bildas
å ena sidan är detta ljusgestalten samt skuggan och i mitten hjärtat där båda är genom att regnbågsljus rör vid det uppenbara. Å andra sidan är detta fram och då samt i mitten är
viker jag upp dessa v – n blir det en pyramidform
jag vet att jag kan säga mycket mer runt detta
men varför – bilderna är egentligen så självklara då tanketanken stängs
då hjärttanken bara strömmar med i den vackra tillvaro barnet är i
glöm ej detta strå av kärlek
och det är väl klart barn tycker om sugrör
barnen vet det urfolken vet
strå av kärlek
i hela denna film är min upplevelse att det är en kamp mellan själven, en strid om tillit tilltro till sagans väsen. Hur vi genom våra gärningar skapar skönhet
hur vi genom lärandestegens vilja skapar sagan
det fantastiska i filmen är – det är min upplevelse – hur mycket vi än faller i icke övertygelsegropar, för att finna svaren till övertygelse - så finns alltid ett strå till hands
ett strå av kärlek
människan har alltmer lagt sagan till böckerna i bokskåpet
det har hon gjort med naturväsen
änglavärlden
med skönheten
hon blir darrande av dessa ogripbara
obegripliga ting
vips stänger hon lådan
barnen vet och många själar vet i dessa stunder detta
människan har lagt väldigt mycket utanför sig själv
egentligen alltet
realvärlden
elementarerna
var – och är – i människan i allt
nu har de lösgjort sig
ungefär så är bilden från filmen
det går inte att klistra fast denna del av dig, det går ej att fästa den vare sig med snabblim eller tvål. med snabblim stelnar den i kanske en tankeform, en klaustrofobisk tillvaro
med tvålen glider den av dig
för inte alls länge sedan upplevde dessa inrevärldar så mycken smärta i människan, de upplevde människans stängda, hur människan sakta förgjorde sig och därmed alltet, dessa inrevärldar steg ur och är vingar runt samt helar moderns kropp. ja, det är bilden av treårsbarnet av ariadnetråden. dessa inrevärldar steg ur, tog saken i egna händer men de är inrevärldar och därmed i människan och människan är i allt. det gör det hela lite komplicerat att förklara, men varför skall allt förklaras – jo allt skall förklaras så att det känns mindre farligt, då kanske lådan öppnas.
det vackra är att många lådor är öppnade. jag ser ett vackert träskåp, vackersnidat, kärleken flödar och ser lådor glida upp, på varje låda finns en liten solknopp, lådorna glider upp och vissheten över det så kallade oförklarliga, det vilket så många vill ha förklarat innan de kan uppleva tilltro, andas ut.
det jag ser är verkligen dimma, snörök eller sandrök
spöken kanske den räddhågsne säger
det är inte spöken
det är medveten medvetenhet
det är medveten kärlek
dessa lådor
askar
kan ej öppnas vilt otyglat
då skulle synen förblindas
då skulle rädslan ta över
detta är verkligen att färdas genom rök eller tät dimma i upplevelsen av att ej ha fäste
fäststeg, därav öppnas lådorna sakta
detta för att viljans svarande skall hinna med
därför är bilden snörök eller sandrök vilken rör sig mjukt över vägen sanden
den bär ej vilja till att förblinda säger dig att färdas varsamt och följa varje ditt steg så skall du icke snubbla
detta skåp jag ser är bilden av helheten
och de öppnade lådorna är alla de vilka bejakat sitt hjärta
allhjärtats röst
minns detta strå av kärlek
minns att detta är resa i kärlek
varför heter det alternativa
alternativa vägar
alternativa lösningar
alternativ
alter
native
alternativa lösningar synes i
klarljus vara
urkällan
*
(strå av kärlek)
hur mycket
vi än
faller
i icke övertygelsegropar
för att finna svaren till övertygelse
så finns alltid ett strå till hands
ett strå av kärlek
bilderna är egentligen så självklara
då tanketanken stängs
då hjärttanken bara strömmar med
i den vackra tillvaro barnet är i
glöm ej detta strå av kärlek
och det är väl klart barn tycker om sugrör
barnen vet det urfolken vet
strå av kärlek
*
(resa i kärlek)
de synes resa sig ur
svärtade
tanketaggar
ur skugga stiger de
ljuskimrande
förenade i
insikt
skugga är ljus
ljus är skugga
döm icke vägen
så
andas solvindar
du snubblade en stund
de synes resa sig
reser
i kärlek
hand i hand vandra de
uppför allen
med
stammars
rötters bärvävan
med
stammars
kronors bärvävan
resan för dem till deras shamballa
hör
ordet
s c h a m b a l l a
andas
(rabarberbladet)
sitter under rabarberbladet
beundrar hjärtformen
regndroppsfingrar
spela bladtrumma
alltmedan
rabarberpajer dofta
i stenugnen
lagd
tydande skuggor
andas
vindalle
suckande andas spår
siare vänder ansikte till
nattvända stigar
sejdar ljus in i dalklocka
vinda
vinda
snurra med solar trenne
se varpa vina luftvingad
i ödemarker vandra de
solglödande
vänder sig icke bort
vänder sig till
strå sticka de in i sandhav
källa porlande stiger
han bjuder sin älskade droppar av liv
hon bjuder sin älskade droppar av liv
livsbejakande följa de
spårens klarnade ljus
vari tyda det sagda
lyss till dalens klocka
(lönnlöv)
idag har jag skottat fram alla lönnlöv
eller var det regnets nålar
vilka sömmade
lönnlöv vackra
brann
glödande
röda blad
skrudade
hennes
årsstam
du skulle ha sett hennes händer
jag du kan det om du vänder ditt ansikte till
hennes händers
fingar vackra
fragila
taktila
kanske var det regndroppsljus
hon log
strödde gyllenstoff i hudnära
jag somnade
vaken
men jag behövde ej frysa mer
*
(ja, vad annat)
så låt mig berätta mina dagssteg
steg ur bädden i ännumörker
drog stickan utmed
plånet
utplåna
plåna
ut
gnista vaknade yster
gnuggade sömngrus ur vrårna
tände eldskålens ljus
det glödde svagt i spisen
lade i späntstickor
vakna
vakna vackra
eld
värme vandrade in i boplatsen
sakta steg jag i kroppen
steg jag i dagskläder
steg jag ut
färden bar till vedbon
yxan var en vinge
flög genom luften
korgspannen
fylldes
då och då slöt jag ögonen
träden sjöng för mig
jag sjöng med
dem
vi plägar göra så
ofta tyst i
hjärtat
satte korgspannen på röda kälken och
drog lasset till ingången
staplade veden invid
eldplatsen
nu har jag fejat
skurat golvtiljor
strött granris
boplatsen
lyser
så var mina dagssteg
i kvällen dansade fingrar
tangentflamenco
bäddat bädden med mossa gjorde jag
fällar varma är höljandehänder
elden sprakar
det
är
min glädje
taket har jag bett flyga
regn omfamnar snö
det är så vackert
ser stjärnor
tindra
och vem vet
kanske
hämtar
vinden
mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar