visdomsbäraren sade
bär inte med dig hem
gamla pinnar
gamla ben
gamla skelett
öppna dina fönster
låt dem vara ute
jag undrade vadan detta var ty jag samlar ej vare sig på pinnar ben eller skelett. grunnade vidare, inte grubblande utan så som jag gör, jag släppte visdomsbärarens ord och tillät dem leva inom mig. steg upp ur bädden.
hur kommer det sig
så lätt det är att hänföra ord direkt till fysiska ting
med ens visste jag vilka fönster visdomsbäraren tillsade mig att öppna
det var ej pinnar släppta av träd, ej ben släppta av djur, ej skelett
det var allt det jag bär med mig
pinnarna
stafettpinnarna; det ålagda, pålagda
benen, skeletten
det förgångnas nu levda
hur lätt är det att glömma att vi är helhet
att pinnarna icke är ting utanför oss
att benen icke är ben utanför oss
att skelett inte är utanför oss
visst är det enklare se allt detta ligga utanför, det blir enklare så
att städa huset, bostaden – ja, det är lätt att fasta i ett överförtydligande i skrivandet av hus samt bostad ty jag ser såväl huset som bostaden kunna vara den egna kroppen. här är det de fyra väggarna med golv och tak.
det är lättare städa gårdsplanen, ta fram skottkärran och krattan och så vidare.
det vilket ligger utanför i närmiljön är oftast lättare att städa
i mitt fall, visst är det så att jag bär både pinnar ben och skelett, det gör vi alla, det är bara det att vi har svårt att erkänna detta faktum. det är inte heller helt enkelt att borsta bort dem ty det innebär mycket dels för det egna väsendet men troligen för en tämligen vid krets runtom. i detta tal i det jag här skriver har jag valt släppa helhetsbilden och fokuserar på en i detta helhetssammanhang liten geografiskt markerad yta.
i mitt fall
ja nog är det ett fall
då vi ej tillåter oss dansa barfota i regnvått gräs
det är så att tankarna
huvudets tankar
tanke
hjärnans tanke
skelettanken kan krypa utanför
bildligt talat kryper denna tanke utanför kroppen och visst kan hjärttanken göra sammalunda samt omfamna dig i svåra stunder
men här talar vi om huvudets tanke
denna tanke kan alltså krypa utanför kroppsgestalten
ut ur huden
genom huden, därigenom befinner sig tanken på huden
där
kan denna tanke förorsaka det ena scenariot efter det andra, rena rama
ramskin
rama skräckscenarion
det ena skräckscenariot efter det andra
helt enkelt en mycket välgjord skräckfilm
detta sker då du ej ber denna tanke in i din hand
ja det är bilden av att släppa anden ut ur flaskan, här genom huvudets tankes vilsenhet blir bilden av en demon
så starka kan dessa tankebilder bli att du springer bort – flyr från ditt själv, det vill säga du söker springa bort. du springer i panik och ja – det är ångest
men denna tanke kan även ge känslan av klåda – dessa symtom kan ses i avgiftningsskeenden
huvudets vilsna tanke kan förorsaka än det ena och än det andra
finner du detta vara konstigt
hur kan detta vara konstigt
hjärna/tanken har till uppgift att genom signaler få din kropp till fungerande
den tillsäger dig ju att exempelvis lyfta armen
tänk, är inte detta fantastiskt, tanken levandegör skapar rörelse i skelettet
då kan du lätt inse hur förvirrad, uttröttad tanken blir då denna mer eller mindre tvingas ta hand om allt
så innerligt längtar huvudets tanke in i hjärtats famn
dessa båda tankar har behov av varandra
så riv den vall vilken byggts
hela, läk den gyllene bryggan
den gyllene bron
det är en siarbro
en frågebro samt en svarsbro
ser du;
tanken är en hand skapad av vindarna
huvudets tanke utforskar upplever
den för ”hämtar” skatter, gåvor samt frågar hjärtat vid överlämnandet: är detta vårt livssteg
hjärtat tänker tanken samt förtäljer tanken livsstegen
däri kan du uppleva solen dansa i ditt bröst
så är det solen dansar i ditt hjärta
*
(bergetbjörnen)
de såg ett märkligt vackert skeende
det var ett berg
är ett berg
vindar sträckte fram sina händer
ut sina händer
mjuka moln syntes röra vid berget
berget reste sig ur jordehänder
små stenar grus korn gryn yrde runt
berget rullade ut kroppen lojt nyvaknat
björnpälsen rörde sig
ja faktiskt liknade rörelsen
kan du tänka dig detta
ett hav
en strömmande fortlöpande rörelse
yrvaken såg den stora kroppen sig om
kisade lätt med ögonen
så länge hade berget
björnen sovit i ide
björnen lyfte ramarna fria
gnuggade sömnen helt ur ansiktet
drog in ett djupt andefång
ja minsann
björnen blev nästintill dubbelt så stor
björnen harklade sig klarnade rösten
provade så strupen
björnsången ringlade sig mellan stammarna
det var nästan
nästan så att de mjukböjde sig
stammarna tuvor och strån
ja så högt hördes björnens morgonhälsning
att var och en vilken hörde den
gömde sig under bladkant
så
såg de alla vad det var
en varmgod lufsande björn
de hälsade varandra i befriatljus
där vid skogssjöns öga
förtäljde livsstegens vackra visa
så talade berget leende i jordehänders värme
då ljuset smekte dess hud
och mossa mjuk
lades till
drömtäcke
(öppna dina fönster)
visdomsbäraren satt länge
var det länge
och blickade in
in i vad
var det havet eller skogen eller allt
och är det väsentligt
för lyssnaren
helt uppenbart levde vinden elden
allt i visdomsbäraren
ty den vilken följde
gestalten
kunde se allt detta
i huvudet
var det i eller
ovanför huvudet eller var det så
ut ur huvudet flög fåglar fjärilar alla vingprydda
hela luften var ett gungande hav
gungande
virvlande
i bröstet
var det i eller
runtom bröstet eller var det så
ut ur bröstet
nej hela gestalten skimrade eld
tusentals röda blad
lågor
purpurvingar
rosendoftande
himlarnas havens
morgon samt aftonandning
ögonen
ja ögonen var tusenljusen
nu i stillhet syntes markernas djur insekter stiga ur
för visst var det ur eller var det i
och är det väsentligt för höraren
du kanske undrar över händerna
händerna
vackra skålar
vattenfall källvatten porlandeklart strilade
rann
det var i ena ögonfånget
i andra var händerna fyllda med frön
åter hördes vattensånger
så var händerna fyllda med bär och frukter
vad annat är att göra än att
andas av lyckoljus
i denna upplevelses är
visdomsbäraren
satt helt stilla inte något störde eller irriterade
ord steg fram
sagda osagda
med dina fingrar hör du
med dina ögon hör du
följ mig
en bit på
vägen
kanske var det skogen kanske var det
människan hon talade till
jag andas dina steg
dina steg andas tunga tungtyngda
bär inte med dig hem
gamla pinnar
gamla ben
gamla skelett
öppna dina fönster
låt dem vara ute
där dessa hör hemma
så vilsna skallrar de
du kan ej bli annat än lomhörd
av allt detta skrammel
och inte är det underligt att du släpar
dina steg i rep lindat runt axlar
nej älskade människa
bär inte med dig hem
gamla pinnar
gamla ben
gamla skelett
öppna dina fönster
(förglömmer är ett vackert ord)
varför glömmer
förglömmer är ett vackert ord
den vuxne så lätt barnet
att den vuxne är barnet
barnet i sig
tala till ditt barn i mötet med barn
så vattnar du ej barnet för mycket
så vet du fröviljans spirandekraft
*
(sätt dig här)
sätt dig här vid mitt öga sade sjön
sade havet
sade alla vatten
det stora havet
sätt dig här vid min ögonvinge
låt mig andas dig
andas mig
så räds jag icke då du önskar dricka mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar