avarter
existerar det avarter
vad är detta för ett märkligt uttryck
av arter komna
komna
arter
av
är en art en familj
eller en släkt
ett släkte är en enhet inom en familj
är släkt och släkte det samma
i samma skål
eller är detta det jag ser i jordsång och jordesång
jordsång andas tung
jord – jag ordnar rörelsens dom
jorde – jag ordnar rörelsens dom enande
så är en art en familj eller en släkt
är en art en encellig varelse eller en kedja av celler
kanske är arten en slags familj och en art släktledet
avarter är alltså en negation av art
avarten är den del vilken skilt sig från
avskilt sig
en del vilken sprungit ut ur familjen eller kanske släkten
en utböling – vilka hemska ord; med ens ser jag ett svin vilket bökar efter tryffel.
ofta är det ju så med den gren vilken anser sig kunna leva utan trädet
den kropp vilken anser sig kunna leva utan att lyssna till hjärtat
låt oss återvända till det jag påbörjade;
är avarten en del vilken sprungit ut ur familjen eller släkten
jag hakar ständigt upp mig vid detta, runt dessa båda begreppsbildningar, ord eller beteckningar: familj samt släkt
den ena av dessa är ett snävare begrepp – släkten
den andra är alltså ett vidare begrep: familjen
jag hakar upp mig för jag ser egentligen inte sambandet helt klart
jag undrar huruvida dessa båda ord är ursprungsorden
mer och mer ser jag orden bröder och systrar vara ”mer” reella om det överhuvudtaget behövs bokstavskombinationer för dessa levande skeenden
familjen är då exempelvis människan
visa mig en famn
släkt, ja – där ser jag släckt
jag ser en begränsning vilken minimerar livet
ser ordet släkt/släckt och släkte
släkte är för mig ett flödesord
släkte är en art
artistisk – konstnärlig – de fria konsternas skapande skönhet
en art
en avart kanske är den gren vilken tror sig kunna leva utan trädet
det vill säga avskilt
vart leder hela detta resonemang
jo
avatar har funnits med mig
avatar
just nu är jag tydligtvis inne i ord med bokstaven a
alienation göras främmande, förfrämligas
avatar inkarnerad gud
alienation förfrämligas
så är det
grenen vilken tror sig kunna leva utan trädet, livet vilket tror sig kunna leva utan hjärta
gör sig förfrämligad
vad är avart av kärlek
det är verbaler
det verbala
veritas
utan genomslagskraft
det vill säga utan förankring
är mer att likna vid förlisning
helt enkelt ett vackert skepp utan ankare
utan hopp tro samt kärlek
så vad är en avart
ett begrepp av skönhet vilket givits en negationsskugga
denna negation leder rörelsen rakt in i förlisningsbilden
ser vi däremot inledningen
av arter komna
komna
arter
av
ja då ser vi cirkel av ljus
och vi ser denna cirkel vara en skål
en bägare med utrymme för alla
för allt
däri lever ej negationen
denna cirkel
vilken av människan så ofta ses vara tråkig, de ser musen eller råttan springa i hjulet, eller benämner cirkeln vara ett ekorrhjul
ja en negation – jaha så livet är bara att återkomma till samma punkt
vari är det negativt det borde vara skönhet
hur jag än springer
hur vilse jag än blir så kommer jag till punkten
och för varje gång lyser jag klarare
jag kanske inte blir herre på täppan och vinner all så kallad världslig rikedom men helheten gagnas, helheten – hela cirkelns mening
jag är ett växande träd
livet är mina frukter
doften är
kärleken
nollan
nollan är en cirkel
nollan gör alla så kallade stora tal
det är väl en vacker bild
nollan gör alla tal
i samtal med en av mina älskade systrar sade jag
var gång jag söker ta ett steg för mig slås jag ned
det far symboliska bomber runt mig
nåväl det vilket sker är högst påtagligt
medan jag talade såg jag en bild
jag såg ett hus
det skulle rivas och de hade en sådan där stor kula vilken hängde i en vajer och
med kraft slungades mot huset
jag såg huset falla
men det jag såg var – huset var av gummi det reste sig upp
eller det liknade en fjäder vilken släpper och stiger upp
en slags jojo rörelse
slås ned och med ens resas
det är ju
fallande
stigande
så är det
inom citationstecken: vi slås ned för att stiga
det gamla huset rivs för att byggas upp
det har blivit så fyllt med ofta negationshistoria så det har behov av denna rening
rengörelsetvagning – minns att det ej är straff
kärleken leder allt
strå av kärlek
*
(snöbollsrullning)
ställde mig på huvet i snö
rullade nedför backe
jättelik snöboll tankefri är jag
ligger mitt i ängshav
lyssnar samt upplever
jorden utan
kärlek
*
kopparskimrande
solöga
guldskimrande violblad
skymningshimmel
omsluter
mitt hjärta
trädfolken skriver
caligrafi
kopparskimrande
solöga
omsluter
allts hjärta i kärlek
strömma
strömma
glödande liv
res dig ur kolskiss
diamant i ögonhänder
(händers glödande löv)
flyr genom
släckta stjärnögdas
strängar
brutna
av
undran
vartill
vartill
sandrök vivlar
mina ögon stirrar bakom
skräckkvastar
sopar undan
stegen
var mig nära
i denna
stund
gömmer mig
i mina händers glödande löv
*
(öppna ådror)
du
kysser mina ådror öppna
i regnbågsdalens
kristalljusregn
en flyende
vind
for genom
stängda
stanna
våg
*
(skönhetsandning)
ögon andas
skönhet
i kärlekshav
milda vågor
händer rör vid
blad lyfter vingar
hud rodnar
längtan
stiger
viskar
är
är
*
(vindvandrare)
vindvandrare vackre
sätt dig här vid min flodbädd
uttorkad
fårad
slagregnad
de viskar
räds ej dessa händer
lägg dina händer till
hör mitt hjärta
lyssna
hör
vallgravens kedjor
porlandeflöden
i takt med vårt inre
i takt
hur jag lyfts
för dig
älskade vindvandrare vackre
du vet
hur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar