söndag 23 januari 2011

den 23 januari 2011

inom ramen av
inom ramen av vad


sluta göra bilder av mig
av allt


släpp mig fri
bind mig icke


bind
mig
icke
fast


i gjorda bilder


varför binder vi oss alla


de plägade bära hättor för att hålla håret på plats
för att håret ej skulle dölja deras leendevackra ansikten
för att håret ej skulle falla ned över den de mötte


ja de plägade bära hättor för att håret ej skulle falla ned över ditt ansikte
håret är enkelt beskrivet; trådar
trådar bestående av protein
då hår faller ned över enderas ansikte syns ej ansiktet
en slöja har lagts över
vad består slöjan av
den består av proteinutväxter
protein är en slags byggstenar
slöjan vilken här läggs över är den byggda friserade bilden
de plägade bära hättor för att hålla håret på plats
för att håret ej skulle dölja deras leendevackra ansikten
för att håret ej skulle falla ned över den de mötte


gnistvindar andas fria
månregn vackra lös upp stålhättornas steg


de plägade bära hättor
huvudbonader
kanske kupade de händer om tankes frånvaro


hättorna är nu
de plägar bära stövlar kängor med tåhättor
tåblommor kan ej slå ut
uppleva markers andning
stövlar kängor förhindrar levandemöten


dansa barfota i regnet
med nakna steg
porlande
ljusa
fötter


de plägar bära stålhättor hårda
gör avtryck avskärmar
sig från är


den ena hättan var till sannmöte
den andra hättan är till flykt eller murbygge


de
människan reste murar
de
människan reste muren mellan är och är
den enda anledningen var deras
människans känsla av alltför vidsträckta marker
hur skulle de
människan orka vårda dem alla
allt detta


så ofta slängde de blicken i sjön såg ansiktets ram
jag måste orka mig själv
jag är viktigast
jag vill dansa i regnet
jag vill
vill
hur skall jag orka
det fanns de vilka fann på råd
de byggde murar runt alla de vilka suckade om ork
orkens namn var inte ork
den bar namnet tid
hur skall tiden räcka
de glömde tidsfågelns vackra vingar
oändliga
vida




hör du barnet gråta i vaggan
vagga det ej hektiskt
då ökar skriket
in i orkanstyrkas
smärta


vagga
barnet lugnt
så stillar
barnets gråt


hör du barnets leendeljus
gryningsporlande
pärlregn


varför hindrar du hjärtats steg frågar dig
vinden träden markerna
varför hindrar du mina steg


sitt i den vackra ringen
visst är det så


med ens stiger Venus fram
morgonstjärna aftonstjärna


så mjukt omfamnar hennes kärleks händer ögon allt
alla stunder är i ringen


så är jag
så är allt


de
människan byggde muren
mellan är och är
somliga gavs makt av dem vilka segnade
fråga dig vad makt är
muren den stod
hjärtat det slog
sol
måne
stjärnor
rörde vid


sömnögas slutna
särades sakta
sömndrucket
gnugga varsamt sömngruset ur
i muren synes en spricka


de vilka gavs makten vilar lugn i de vaknandes famn


törnen växte höga
svarta stjälkar
taggtråd


jag stinger dig ej
följ stigen
till


törnrosens krona


dansa barfota i regnet
med nakna steg
porlande
ljusa
fötter




(jo ett)
i nattstilla framträder
kullerstensmarker ofärgade
lagda av godhänder
månskära vyssjar lugn
lugna dig


i mitten är cirkel mångfaldens vägar strålar ut
ekerhjul pupill iris solhjul
aster
maskros


finns det månregn
det måste finnas månregn
ty jag ser henne ur fingrar vattna längtan


den böjda
varför tror du det böjda är av tyngd
sökte det vackraste i hela universum
såg en säregen pärla till namnan kärleken
ödmjukt sträckte den böjda ut sin hand


en korg bär jag mitt hjärta fyllt av sång önskar jag ej äga
älskade den skänker jag dig utan fråga
det enda jag ber är
slut gåvan varligt i din famn
jag ställer ej villkor
jo ett
var
sann
*
(var stilla)
var stilla vackra orosmoln
låt oss invänta solen
*
(bilden)
urålders stavbärare
kristalliärer


till er


stjärnvärdar
stjärnvindar
andas
mig
in




ringar spridas i himmelshav


honungspärla
slungas


gnistspann
skapar




kraterblommas
kupol


ditt ansikte är
julros smörblomma nyponvingar anemon


nimbusgräs
bor i
jordanar




eldvindar väver skogsmålning
ramar in det glömdas


spirande


blad


rykande
ringlar


stängels


silverne länks
bjällras


stämma




räcker dig i blindo




mitt anlete suddas ut


släckt


vandrar jag
in i bilden


när någon ej ser
lossar jag tyst
ramen


stiger ur
bilden




eldvindar väver skogsmålning
ramar in det glömdas


spirande


blad

Inga kommentarer: