orden har kommit att bli världar rena
röster klara
kristallstavande
meningar
stiger ur
allt
människorörelser skymmer dem
alltför ofta
orden har kommit att bli verkligvärldar
så fjärran från lögn
från svek
säger du att det är jag vilken svikit mitt själv
hur kan du veta
hur kan jag veta
och den
vetskapen är irreversell , irreversibel, irrelevant
orden uttalade
outtalade är
livvärdar
i natten steg en gryta fram
koka gryta koka
allt högre kokade grytan
en vulkan
röken
böljade ringlade
i detta sammanhang
varför säga rök det är doften vilken ringlar
är dimma
är slöjor
svepande
grytan en svartmagad kittel med treben
öppen eld
glöd
grytan kokade
detta är huvudets kokande gryta
det finns en buske
de gamla folken
visste
vet
vishetsfolken
buskens blad tuggade de
lugnade tanken
ja
den sjönk in
i klarnat ljus
såg de
mäktade de
kokablad
vi förfasar oss över mycket
ropar missbruk
de missbrukade ej
det är mer så att då bladen vandrar in i kulturer
vilka ej kan bära dem då görs de till missbruk
de gamla folken levde i balans
de vägleder världar
människosteg in i
balans
avvägd
balans
*
ofta undrar jag varför liv går om varandra
om varandra inte omlott
omlott är ett vackert ord
ofta bär jag sjalar
så skönt är det att vira dem runt mig i den ständiga eftertraktelsen av värme
detta virande är en omlottrörelse
en kram är omlottrörelse
handmöten är omlott
då en stadig söm skall göras lägges tygstycken omlott
ofta undrar jag varför liv går om varandra
varandra om
talar om varandra
skalar av
skalar av vad
egentligen är det skala på
ty i detta talande om
är ofta en individ/medvarande ej närvarande
vore detta tal ett skala av vore det vackert
skala av är här ej de skalen det är en diatonisk skala
det är en tonskala och då är detta att stämma instrumenten
varför fryser jag
du fryser ty du tömmer dig
tömmer dig i medvarande
du upplever issmältningen
dy fryser ty du tömmer dig
tömmer dig i medvarande omlottgest
omlottkjolar är spännande
se detta klädesplagg, det höljer men det andas
omlottgest är ett vackert innebördsord
så är du en vinge om
glöm ej vara din egen vinge
det har jag glömt
hur är jag min egen vinge då ropen kallar i skogen
jag kan icke stänga det jag upplever
stänger jag stegras
smärtvågen
jag kan ej finna orsak sluta vinge om mig då andra vingar blöder
*
(skallringsrop)
hon fann en undanskymd plats
mellan granen i borea ohions ögon
samt granen i eurus ögon
trenne stenar hade flätat händer omlott
mossa mjuk gav stenar värme
ormbunkar är duken in
däri vek hon sina blad i stensötans
rötters askar med
gyllenmönsters ådror
bårder aldrig stilla
barder vakade
ordskapande
i mitten kupade hon lerblad
skål av lera
ur händer lyfte hon
glödande kol
bad ögonlåga tända
antända
tända
an
andas
så skimrar eldlotus i grottas inre
hon plägar vandra stigar i
gryningsmarkers
orörda svep
till tjärnen av
silverne
den vackra
spörjandes råd in i dag
i en av alla dagar
rister fåglar trädens kronor
luften darrar
hjärtslagande
djur kryper samman
skall ekar i skogen
skogsfolken sluter mantlar allt tätare i värn
skall ekar
ekar
i skogen
grenar brytas
bryts
skallgångskedjor rasslar
illavarslande
hon hör en droppe falla
helt stilla
sätter
hon
sig
ned
sveper mantel om
jägarna ser en sten
mitt bland alla andra
hon sköljer värme in i jagarnas hjärtan
så höres aldrig mer
skall i skogen
det sker
*
(röken ringlade ut)
minns du
minns du röda draperier
guldbrokader
lädrets
patina
luften himlarna brann
brann eldröda
hur vackra alla hav brann i eldrött himmelsjärn
hur löven virvlade
virvlade
vi kröp
under
under
det var så skönt läggas där
i handen jordkupan
minns du mina första trevande försök
hur du lade stenar runt mig så jag ej skulle trampas
hur du stöttade mig utan att ta över
bara sådär lätt vackert
mjukt i
rörelse
så vackra var dina fingerljus
du lockade mig alltid till leendeljusa nejder
sejdande
minns du hur jag sträckte mig högre
allt högre upp
upp
upp
på tå
utan att släppa fäste
en vacker friballong vilket vackert par
en vacker friballong i ljustråd i vacker hand
mina armar fingra hår
mina grenars vidcirkel
rot samt kronspeglan
land
länder till
vet du
vet du hur det pirrade
hur pirrande växandeandningen var är
jag minns första gången jag stod naken inför dig
det doftade helt plötsligt
mjuka dun föll
stjärnor
först kittlade de
smältandes
så mötte jag dina ögon
såg hur vacker jag var
genom dig såg jag min gnistrande pärlskrud
min gnistrande stjärnskrud
så vacker tindrade jag för dig med dig
så vacker vackra var ängderna
du
med rosende kinder
din mun andades vitmolnsrosor
dina ögon strålade
himmelsögons fingrar
det började med
först upplevde jag att det var dina fingrar vilka
så upplevde jag hur tjälen släppte
hur saven steg
jag ville dra upp mina fötter dansa vilt
men sansade mig
saven steg
steg jublande
i dina ögon mötte jag
vaknandeljus
vinter steg sakta ur ditt bröst
jag såg din smärta
jag höll den i mina händer
andades värme till
smältan
nej det var ej dina fingrar
vilka fick jordarna att skifta
och ändå
var det så
ja kanske var det så
du sådde
du sår
sår du min vår blomning
så mötte jag dina ögon
såg hur vacker jag var
genom dig såg jag hur pärlor lindades
hur de pärlorna sprack ut
såg din glädje i min blomning
så lustigt
så vackert uppleva solvingar kyssa mitt inre
ljusvingar smeka mitt allt
så vackert uppleva vattenmolnen röra vid mina fötter
vattenmoln
porlandefingrar
oh så vackert det var i blomning för dig
minns du hur du vilade ditt trötta
i min famn
hur jag höll mina rotvingar runt dig
smekte ditt hår din panna
dina vackra läppar
din haka
din hals
hur mina fingrar strödde klanger i dina ögon
klanger i ditt hörande
hur jag lade min mantel av sång nynnande ro
hur jag släppte blombladen doftande över dig
en gång gjorde du snöänglar runt mig
nu bladänglar
vi log så mjukt
till varandra
med varandra
så jag älskade möta blomfolken
gräshaven
dina bara fötter
ditt utsläppta fria
hela mitt väsen doftade röda bär frukter
du stannade ofta vid min sida
höll armar runt mig i höststormar
luften himlarna brann
brann eldröda
hur vackra alla hav brann i eldrött himmelsjärn
hur löven virvlade
virvlade
vi kröp
under
under
du stannade ofta vid min sida
i stillbild
jag andades sorgsen
det var en
en bild i din blick
vingar plogade himlar
vingar plogade marker
skördande
såning
jag såg hur du sökte hålla din värme kvar
hur du sökte värma dig
med alla sjalar
i en stund brann jag
skymde min fägring i bröstet
hugg ned mig
låt mig giva dig värme
älskade träd
jag kan icke hugga ned dig
det hände sig
händade sig
trädet susade stilla
steg ur inför
mig
splittrades eller vek ut sin stam
vare sig yxa eller såg syntes
vi talade om död barnet och jag
vi eldade i spisen
rök ringlade
väg
ut
såg bålets flammor
kroppen
rök
ringlade
väg
ut
träd susade
vi måste tala detta
hur är det
du upplever att
död ej finns
hur ser du detta
hur stämmer detta
låt oss öva
stämmande
jag upptäckte att trädet var träd
att trädet var jag
trädet sade
elda mig låt mig giva dig värme
jag såg hela trädets liv
nej, jag kan inte elda dig
trädet såg in i mig
hur har du det med döden
är den död
slut
eller drömvandring
jag sade elda mig låt mig giva dig värme
så lade jag mig
lade jag ved i spisen
flammor
lågade
värme
smekte kinden
lade sjal runt mitt frysande
ser du sade trädet
ser du sade jag
röken ringlade
väg
ut
in
det var så skönt läggas där
i handen jorkupan
minns du mina första trevande försök
hur du lade stenar runt mig så jag ej skulle trampas
hur du stöttade mig utan att ta över
bara sådär lätt vackert
mjukt i
rörelse
så vackra var dina fingerljus
du lockade mig alltid till leendeljusa nejder
sejdande
minns du hur jag sträckte mig högre
allt högre upp
upp
upp
på tå
utan att släppa fäste
jag älskar dig
är vackra
innebördsord
*
(smältporling)
himmelskjolar
kristallvida
ljus
svepande är de doftande
deras älskades ögon
dricker
dem
snökjolar
frasande
sveper
takhöjder
istappar
isdroppar
sångljus
rännilar under täcke
under is
skattkartor utmärkta kittlar fötter rötter
sluter yttre
eldflugor dansa
ledande
stigande
svävande
är detta jag
ett enda ber jag då
ropar jag
regn
vackra regn
lös upp mig
ser
smältvatten porla
förenas
med
nära
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar