varför
söker människan himlarnas guld
det guldet är hos henne
i varje stegskopa
människa
skölj ditt ansikte i vintervattens klara
nu flätas fingrar samman
händer
korgar vaggar dag
drömmar vakna
ur fingersmycken stiga klanger
stjärnfolken dansar strör diamanter över in i marker
allt är ett gnistrande diamanthav
mörker är ej mörker vår dotter
se huru natten upplyses
bilder
fotografier
kan retuscheras i det oändliga
svartvita fotografier
med mjukpensel göres linjer mjuka
med ens sveper bilder in
befinner mig i ett landskap
utforskandedofter lever
utforskande av fynd
av skatter
arkeologer
borstar stendamm undan med mjuka penslar
ser retuschera ser arkeologer
ja, vad är det vi retuscherar
och varför gör vi det
ordet månryttare steg fram gång på gång i nattens händer
varför skrivs det gång på gång
ord efter ord efter
ord till ord till
gång efter till
i vinters vindar är det gott kläda sig i lager på lager på lager
gott är om det ej är en pålaga
på gång efter till
på vandring efter till
jag har svårt och hade i natten svårt famna orden, däremot ser jag en vacker bild
troligen de landskap jag var i
jag ser himlar med skira nattslöjor och det är vinterhimlar
stjärnor tindrar
uppfylls av trädfolkens skönhet
av buskar
av gräs
och återkommer till ord jag skrev i denna afton;
dagen andades mjukhänder
rörde vid allt
mjukhänder
snö
bäddade in
allt
nu flätas fingrar samman
händer
korgar vaggar dag
drömmar vakna
ur fingersmycken stiga klanger
stjärnfolken dansar strör diamanter över in i marker
allt är ett gnistrande diamanthav
mörker är ej mörker vår dotter
se huru natten upplyses
se huru kolet andas
röken är skir dimma i duvblå vingar
himlarna är krusat änglahår eller stränder mjuka
månryttare
skär genom moln
med månstrimma
se genom springan
hon står i natten
blickar
vida
ut
hon står högst upp på en kulle
en hand fingrar sluter om denna kulle
bilden av kullen är en knopp
hon blickar ut i
längtan
blicken söker genom
ogenomträngligt mörker
duvblått
handen håller knoppen
så ofta i människodalen sökes orsaken till längtan
det vilket är vetskapen om det tillförne
detta tillförne
är
evigandning
det vilket är av mening kan ej skiljas klyvas särskiljas av mänsklighänder
de händer vilka är menade till varandra är för varandra och
till alltet för alltet
så är det
det är ej fångenskap eller ofrihet
förstå att detta meningsviktiga är frihet
skänker detta eftertraktade
friheten
gång på gång
är upprepning
upprepande
är rytm
vilorytm är ej sövande
vilda djur
ger ofta rädsla hos människan
skräckblandad förtjusning
lever i barn vid jagalekar
människan tycker om jakten
safaris
ändå söker de tvinga in de vilda djuren i ett hörn
piskan viner
friheten
visar tänder
läpparna är jalusier vilka dras upp
ögonen är bönefingrar
respektera mitt hjärtas rop
mitt hjärtas bön
av alla dessa pisksnärtar
tvingas jag in i ett hörn
vad är ett hörn
ett hörn är en del av en fyrkant
denna del är en triangulär form
i det hörn du sitter uppstår en båge
fullföljer du denna båge blir den en cirkel
spetsarna är kvar
de vilka tillsammans är inträngda i ett hörn bildar nu en stjärnö
spetsarna strålar in i det oändliga
så till synes kan du vara inträngd i ett hörn
då du öppnar dig
vidgar vyerna
är du faktiskt i oändligheten
i friheten
sund frihet kan endast existera där ett visst mått av samspel existerar
kvantmekanik
(månryttare)
ett vackert plagg drömmer jag denna natt
vid sammetsmantel djup himmelsblå
böljande vid varje stegrörelse
fodret är vinröd skimrande
skrudade mig
vacker
djup himmelsblå mantel
vitpälsbrämad
kapuschongen
en klocka av värme
ljuden föll undan
manteln hölls samman av hamrat smycke
en oval silver brons
kläppen
kläppeblad
klingar
mjukt
tro det eller ej
jag vandrade barfotad
min vilja var till upplevande av snö
snö andades
mjuka händer rörde vid ansikte
månryttare
bär i hand silverne klinga
klyver ej
särar ej
förenar
enar
för
silverne klinga rör vid stängda ögonljus klingande
klingande
tonhöjder
månryttares mantel viner i nattlig färd
stjärnfolkens lyftade händer är
cirkels bågar
i människodalen vänds ansikten klarnade
till varande
månryttare rör vid stjärnfolkens handskålar
marker är diamanthav
han stannar invid mina steg
lyfter mig med
så vacker andas
natten
(i natts stilla)
i natten lämnade jag den så kallade stora vägen
den utplande vägen
den utplanerade vägen
den utmejslade vägen
den fortaste vägen
nej det var ej så att de lade händer till bergen till marken
det var ej så att de lade hjärtan till
det var ej så att de höll träklubba
och mejsel i hand
stämjärn i hand
det var ej så att geisrar dansade
var kom nu geiser ifrån
från mejsel, kanske finns det meiser
det var ej så att de höll stämjärn i hand för att höra klang
det var ej så att de höll stämgaffel i hand
nej de använde sig av diverse fyrverkerier och kanonader
bergen grät markerna grät
vad tar de sig till
de bygger
väg
dundrande maskiner malde stenar
kavlade ut marken
stampade
och gjöt svarttäcke över
med ränder vita
stig inte över på min sida
håll dig undan
min sida
min
min
årsringar vandrade de byggde räcken
vajerräcken
håll dig undan
inte mötas
inte blinka
inte
inte
vägen låg där
en geisha kom trippandes nätt och fin
lindad var hon
en kokong
ja kanske var det så
solfjäder bar hon i hand
parasoll
vitmålat ansikte
hårets svarta ebenholts klingade
hästkrafterna brömsade tjutande
ratthållarna
stirrade
starrbliga
vid tjärnen den vackra där under trädens valv
växa starrgräs
rufsiga tuvor
kanske barn nyvakna
mödrar borstar håret
glänsande morgonljust
geishan trippade lätt ögonen svartnade
ur marker steg
geisrar
varmkällor
ur lindad kokong flög tusende fjärilar
bjöd ratthållarna varma helandebad
nej det var inte så att de kom till skada
i natten lämnade jag den så kallade stora vägen
hastighetsvägen
slädens varma höljde
facklor brann
lycklig
var jag
bjällrors fröjdesklanger sådde kanske toner
snöväg ren gnistrade
vitgnistor
blixtrande strålande ögon
stjärnhoven skrider skönhet skapande
hur skriva detta så du ej behöver irritera dig
hur skriva detta
annorlunda
kanske
bilens motor spann lugnt
hjulen, däcken fann fäste
det fanns risk för halka så bäst var det att
lägga ett ägg under gaspedalen
samt hålla tungan rätt i mun
med andra ord, med denna vetskap om denna halka
körde jag lugnt
tämligen allenafarande var jag under hemfärden
passade på låta dagen passera revy baklänges utan att stanna
vid enskilda detaljer samt värderanden
bara passera min vän
här och var mötte jag lastbilar
log då min sons röst virvlade fram från då
han tyckte om lååååångtraaaadare
älskade son du är nära
alltså här och var mötte jag lastbilar
ljuskägelregn
för si lampor bär de båd här och var
ser dem stundtals vara stora slagskepp
men så
lika fort befinner jag mig inför
kamelkaravaner med helt annorlunda doftregn
men kvinna, håll dig nu innanför ramen, far inte iväg så där
lämnade riksvägen
svängde in på den lilla vägen
den väg vilken löper fritt mellan åkrar och ängder
i en stund föll blicken in i spåren
alla hjulspår för vägen var oplogad och snö
ett tunt puderlager hade fallit
letade efter sparkens medlinjer
medars linjer
letade efter den lilles och mina steg
jodå, strecken
linjerna kunde skönjas
log vid mötet med den stora stenen
den vilken en jätte kastade ut dit en dag i anno
vilket endast stenen vet
mindes den lilles glädje
hur han pulsade i snö upp till knäna
mormor titta
hur han kämpade för att klättra upp till toppen av berget
hur han halkade ned och kämpade upp
och så stod han på toppen
mormor stenen hjälpte mig
så vips åkte han kana ned
igen och
igen
lyckostrålande pulsade han i snö upp till knäna
tillbaks till mormor
mormor jag är trött i knäna
jag vill åka sparken du får skjutsadra
ja så blev det vi yrde fram
spåren var leende där
trädfolken vackra var hav av gnistrande pärlor
buskar
gräs
allt
så gärna hade jag velat stiga in i natten
vandra
vandra
gå
varför
söker människan himlarnas guld
det guldet är hos henne
i varje stegskopa
människa
skölj ditt ansikte i vintervattens klara
följde vägen
for under trädens välvda
passerade grannhusens släckta
svängde in på gårdsplanen
träden gnistrade
marken gnistrade
andades
andades
skönheten
fylldes med
tack
steg in tände ett ljus
bad eld in i spisen
vakade i
natts stilla
ögon
jag ser 2011
2+0+1+1=tre år
jag ser ett vackert treårsbarn
jorden i kärlek är paradiset
vi är inte avskilda ser du horisonten
den är inte en linje
ser du hur den
ett gyllene strå silverglänsande
"blir" rund
cirkel av ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar