fredag 14 januari 2011

den 14 januari 2011

kristallmästare
vandrar redan på jorden


ser framför mig inom mig alla dessa bokstavskombinationer
adhd; andas dina höga drömmar
add; ande drömmer drömsteg


varmt har jag talat runt dessa så vackra barn, problembarn sägs det
det jag ser är skönhet
visdom


ser så andra namn givna dem; indigobarn, stjärnbarn, kristallbarn
ja – dessa så kallade diagnosbeteckningar visar mycket dolt
vilket ej är dolt
det stiger fram namn; asperger och jag ser stjärnvida
jag ser borderline och ser vid gränsen av – det är arbetssamt slitande uppleva det gränslösta samt tvingas in i det avgränsade
så stiger dyslexi dyskalkyli
allt detta vilket jag här snuddat vid
förtäljer gemensamt
förändra dig människa
förändra dig till ditt hjärta
ditt hjärtljus


med ens inser jag orden vilka strömmade:
kristallmästare vandrar redan på jorden




(isblåklara)
i den skira
gryningen
fläktar skira vävar


spunna
knypplade
vävda


av


stjärnregnstrådar


spindelmor
spindelmor tack att du väver


himmelssländor
himmelsväverskor vävare


i den skira gryningen
fläkta skira vävar


droppar klara är trädda
icke trädda upp på igenom


träder
följer vandrar


väven


träder följer vandrar väven i rent klart ljus


i vinterängder gnistra
droppar


kristaller


isblåklara stjärnor
*
(hjärtsmycke)
spindelmor
vackra


din kropp är rund
dina ben är strålar om


en stjärnmoder
en sol


spindelmor vackra
tack att du väver


människa vifta ej bort näten


silverne ljusen strömmar i
spindelmor
andas


se vävens ansikte


vindar
upptäcktsresande
ljusa
kupar händer om bild


se


knyppeldyna mjuk
pinnar famnas mjukt av fingrar


trådar vävas
pinnar ljuder


klapprande
klipprande skönhet


red bädden
till
dröm


vingar ljuder
fingrar
mjuka
penslar
rör
vid


målar hennes kropp
följer hennes
ådror


bäckar
klara


porlar


hon är hans
hjärtsmycke
*
ja jag ser hur spindelmor blir är knyppeldynan, ser spetsar rinna fram rosenbårder
hör klapprandet av pinnarna ser en vacker danserska
ser hur allt väver in i varande
hur den så kallade ene blir den andre
förvirrande är det stundtals
så släpper jag det och tillåter det helas andning
i och med att det sker
blir allt upplöst
betydelselöst
samtidigt så fyllt med betydelse
en betydelse vilken ej innehar behov av dissektion
denna betydelse
är
är


den visar helt klart
uppenbarat
interaktionen
skulle vilja skriva en interaktiv resa


så ser jag en boll studsa
en vacker boll


glatt studsar bollen
en solskensboll


bollen är fylld med luft
luften går ur


ett skrynklat russin ligger på marken
släpper kärnor
vinranka växer
slingrande bäckar porlar
bjuder druvans saft
cikador vänder vindens ansikte
till doftande solsteg


solfingrar borstar hennes långa hår
hon står i silverne sjö
stjärnpudrad


vackra lotus
bred ut dina regnbågsblad


ur lotus stiga solögon
bollar runda


den vackra i sjöfamn
jonglerar


cirklande
cirklar


skriver


tysta


i är


tyst min tanke tyst


huvudet är runt
en boll är rund
bollen innehåller luft


vindvingar
vingar av vind
lyft mitt
inre
i jublandevälvda


luften blåstes in i bollen


är huvudet en boll
kan du jonglera
med


du akn tänka med huvudet
med hjärnan
med hjärnans alla vindlingar
vindlande
svindlande


så inser du att du är allt
allt och intet
intet och allt
snurra
snurra
min värld


ballerina är jag i denna stund
mina tår är rötter
fästade i
balans


jag ler tappar ej fotfäste


i insiktsljus ser jag allt
du är allt
allt är du


huvudet är bollen
bollen är en pärla rund


det sägs att jorden är rund
då är jag rund
inte fyrkantig


det sägs att jorden är rund


jorden
planeten är fylld med elementarandning
så är ock huvudet
stormar
eldar
djup


då du inser att du är i gudomens ljus och det i dig


blir huvudet
luft
luftandning


för att enkelgöra bilden så blir huvudet lufttomt
tanketomt
du vandrar i frid
i frid i detta skede



då är alla tankar allt yttre



huvudet töms infinner sig friden


(nattmedaljong)
i en av de målningar
jag plägar
skrida
in


himmelsmedaljong
glider upp


där var så vackert
denna natt


träden blommade
isblå
gnistor
målade mina kinder
rodnande


jag hade tillrett bädd
med snövita lakan
doftande
i eldcirkels
mitt


i eldskålar andades lågande liv


du kom
älskade


en av lågorna bar mina handskålar


våra ögon möttes


blev omfamnande
lågor


så vackra skimrade vi i nattspann




där var så vackert
denna natt


träden blommade
isblå


sakta slöt jag
medaljongen
i mitt
bröst


en tår
föll
i



Inga kommentarer: