ordpärlor växa i himmelsgården
kittelrök
snörök
jag frågar
vad har dessa i varandra
med varandra att göra
i skogen ser jag en kvinna
hon är klädd i skogsbruna jordefärger
hennes händer är ådriga
ser ej hennes hår
hennes ansikte
upplever hennes godhet
hon sejdar
nynnar
öppnar nynnandesånger
vindar är blommande händer
hon står med en lång alnstång
stav i händer
tämligen knotad är den
hon har vandrat länge med den
hon brukar den även till detta
vad gör hon
hon står i cirkel av träd
träd in
i mitten brinna eld
hjärteld är det
eldfolksliv
eldfolksvärman
ansikten skimra
flammor dansa
glöden andas
då om då synes gnistrandekol
stjärnbyar
blommande
i denna bädd hänga rundmagad kittel
trenne ben
tvenne öron
handtag
kedjor
länkar bär grytan
gryta
kittel hänga ur himlahänder
vagga
vagga
barnets dröm
ur gryta
kittel stiga rök
kittelrök
dimma sveper
smeker stammar
böljandedansen träder grästes strå
daggens ögon kysser vinden
vägar lindas rätas
flätas
dimman stiger
året vandrar
snö viner faller yr
snörök
andas slingrande över vägar
smeker
rör vid
så vet du vad dessa har med varandra att göra
de rör vid de stiger då hjärtan är med i dansens smekande
skapande rörelse
berget
det uråldriga
bar mossmantel
mossmantel mjuk
kom närmre
se
se mantelvävens mönster
grönskimrandemjuk med
klarnandedroppar
drick dina spruckna läppars
törstande strupe
öppnad
slagen de gav kan icke spräcka rosenbladsvingar
jag ser att du ser väven
bladen
varur sköljer dina ögonpenslar
bilderna
jag vandrar i ängdens livfamn
vitas sidenjordar andas
trädfolken andas
bär andedräkt
ljusstrålande
klarfingrar
vita blad
kristalljusblad
kristallhängen ljuda
blad av droppar
dropphängen
fall in i mina ögon
rör vid
är
så är det förtalte berget
berget det uråldriga
berget ur ålder
se
jag öppnar mitt öga för dig stig in i inre
jag är i inre
möter rötter
rötter av alla de slag i ett
andas jorddoft
jordedoft
andas
liv
livsflödande
hör källans flödessånger
kvinnosången sveper om
om
om
mina ögon
jag ser ej längre med ögon
ser med fingrar
ljuden
sångerna
alltet
skänker
bilder
bildriken
rikedom
öppnar domar
till
sannhet
så är det dotter
så är det
dina ögon
allas ögon är skålar av stjärnor
din själ
bjuder ljus
din själ är nu öppnad
i längtan av ditt andeljus
ande är ej kvinna är ej man
är det vilket ger allt skönhet
varför stannar du inför att skriva – det – trädet, - det – ljuset,
det detet stärker det väsendets vara
det detet gör icke livet till ting
kanske bringas livet till tings
tingshas ljuda i
vinden
kom vandrerska kom
ängsgräset vajar
vaggar
stegkupor
ur lerskålar
stiga
groddens spira
bergsslöjor sända
sejda doft av
kom vandrerska kom
älskade
dina händer rör vid
tillslutna
portar sprängs
ådror brister ut
röda
träd blommar rödvingade
solöar
han strör
ordpärlor i hennes öppna varande
sår
stiger
längtan
slås ned av
saknadens tomma
blästersand
river
river
ordpärlor växa i himmelsgården
älskade din stämma
tingshas ljuda
i vinden
skall jag svara din fråga
skall jag
skallet ekar genom vindbyar
*
(Urbergsgåva) berget
det uråldriga
bar mossmantel
mossmantel mjuk
kom närmre
se
se mantelvävens mönster
grönskimrandemjuk med
klarnandedroppar
drick dina spruckna läppars
törstande strupe
öppnad
slagen de gav kan icke spräcka rosenbladsvingar
jag ser att du ser väven
bladen
varur sköljer dina ögonpenslar
bilderna
jag vandrar i ängdens livfamn
vitas sidenjordar andas
trädfolken andas
bär andedräkt
ljusstrålande
klarfingrar
vita blad
kristalljusblad
kristallhängen ljuda
blad av droppar
dropphängen
fall in i mina ögon
rör vid
är
så är det förtalte berget
berget det uråldriga
berget ur ålder
se
jag öppnar mitt öga för dig stig in i inre
jag är i inre
möter rötter
rötter av alla de slag i ett
andas jorddoft
jordedoft
andas
liv
livsflödande
hör källans flödessånger
kvinnosången sveper om
om
om
mina ögon
jag ser ej längre med ögon
ser med fingrar
ljuden
sångerna
alltet
skänker
bilder
bildriken
rikedom
öppnar domar
till
sannhet
så är det dotter
så är det
dina ögon
allas ögon är skålar av stjärnor
tingshas ljuda i
vinden
kom vandrerska kom
ängsgräset vajar
vaggar
stegkupor
ur lerskålar
stiga
groddens spira
bergsslöjor sända
sejda doft av
kom vandrerska kom
älskade
dina händer rör vid
tillslutna
portar sprängs
ådror brister ut
röda
träd blommar rödvingade
solöar
han strör
ordpärlor i hennes öppna varande
sår
stiger
längtan
slås ned av
saknadens tomma
blästersand
river
river
ordpärlor växa i himmelsgården
älskade din stämma
tingshas ljuda
i vinden
skall jag svara din fråga
skall jag
skallet ekar genom vindbyar
berget
det uråldriga
bar mossmantel
mossmantel mjuk
kom närmre
se
se mantelvävens mönster
grönskimrandemjuk med
klarnandedroppar
höj din
stämma
strängar brista ej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar