skriver den lille
så vad är
den lille
nu fem år och vis
jag skriver den lille och ser den store
i ålder liten kanske
är det så
i centimetrar liten
är det så
är allt detta mätbart
är den vuxne stor av anledningen att vara vuxen
är det så
eller är den vuxne stor med anledning av ålder
är det så
den lille
är ett smeknamn
en hjärteangelägenhet
ser ett barn
är barnet det barn jag ser
är jag vit
vitt seende
ser en vuxen vilken var barn
är den vuxne det barn jag såg
kläder jag mina ögon med bilder av barnet eller
kläder barnet min blick
skeendet lever i det jag skrev
”skymde min fägring i bröstet”
i de orden andas träden
andas allt liv
träden är icke nakna
de visar ej alla sina skrudar samtidigt
det skulle förvirra människan
skriver ofta sköljer
marker sköljer
var
det är en vacker bild
ser du tvätterskorna där nere vid floden
*
(sanden)
eldar glöder hetta
han lyfter det långa röret
toner ljuda
djupa
över höjder
i dalar
bubbla svävar
handblåst glas
violljusslöjor
solfingrar
rörde vid
glaset
for ur min hand
ökenvinden
bar det
strödde
violer
i torrhud
sanden breder ut mig
levde med orden främmande
samt främling
vad är främling
främmande
existerar detta i livet då allt är i vävande
vävande skönhet
varje rörelse borde vara inkännande
nåväl detta kännande
kanske skall jag börja skriva insinnande
ty känna och kännande har blivit ytandning
varje rörelse
skeende är sinnesvarseblivning
upplevande
nej
främmande kan ej existera
inte främling
så strålar ett ord
frändskap
skriver främdskap
det främmande är skapande och däri frändskap
detta främmande ger ofta fruktan
känns farligt
ord vilka återkommer är;
tag rädslan i din hand visa vägen
ser ordet fruktan
delar det i frukt an
se frukten av det vilket var din rädsla
du är ett blommande mandelträd
*
(linfält vackra)
hästar vandrar stillalugn
kossora
kossora
idisslandelugn
fåren vita ullmoln
getter bräker
klingar
förälskande ler
barfotafötter
svepandevarma rörelser
barn kullrar nedför
ysterljusa
tas
emot
en gång till
en gång till
står på höjden
sluttningen rinner in i ån
linfält
blå
vindar vandrar
marker vandrar
moln vandrar
solar
månar
stjärnor
fötter
rötter
linfält
skallror ljuda
jag skrudar mig numer i svart
det sägs att längtan är blå
kanske är längtan röd
kupar mina händer
släpper
blåvingar fria
det sägs att längtan är blå
skallror ljuda
kanske
är
längtan
röd
(regn i min hand)
regn
i min hand
mjuka moln skingras
molnstränder
i min hand
opalblad
lotusblad
fjädrar
lyfter
dras samman
vackre
du flyger
ja
min vilja är att följa dig
hem
regn
i min hand
rinner in i
snöbäckar
(tag rädslan i din hand)
det var en gång ett barn
barnet gavs namnet
rädsla
det var en gång
någonting
någonting gavs namnet
farligt eller
fruktan
tag rädslan i din hand
viska lugn
slut dina vackra ögon runt rädslan
visa
vägen
se
rädslans ögons bedjande
låt mig ej växa större
det gör så ont
för dig
(har du)
jag vandrar oftast människoensam
möten lever jag med
är i allt
ibland i kassan i mataffären
ser jag trötta ansikten
har upptäckt ögonmötens skönhet
mötte ett vissnat blad idag
ser mig runt
så lever jag med
hur många gånger
i denna dag
har du tillåtit
dina ögon
din rörelse
skänkt mötanden upplevelsen av
sin vackerhet
ja
tillåt dina ögon
din rörelse
berätta
vackerhet
i allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar