så vad är de så kallade yttre sinnesorganen
vägar är dessa
*
(bläckfisken)
jag andas
liv
jag känner liv
jag upplever liv
jag andas
med liv
i allt
vägar in
vägar ut
dessa vet att ut och in
in och ut
ej är skilda
av tanken kan de givas separationsångest
ett är de
ett i gemensamström
plantor skulle vissna för alltid då de flyr denna andning
ser du grottan i havet
hur vackert havet andas
ser du bläckfiskmoder
fader
ser du skrivskivan
lågan skimrande
ser du den vackra svärdspetsen han skriver med
i detta goda varma sken
ser du hans älskade
maka
röra i kitteln
lugnt stilla inte hastigt
hon vakar med elden
hon vet vad grytan förtäljer
då grytan kokar över
haven sköljer
strömmar
hämtar
tar emot
ser du hur hon med handen sveper
doften upp ur
till
för
havshänder skänker
smaken
stämman
ser du den vackra svärdspetsen han skriver med i detta goda varma sken
bin följde strömmen gav honungspärlor ur fingerborgar
sex vägar vilar
i tre
octokoder
smältas av solfingrar
smekes av månhänder
så plägade de skriva hjärthavs
havens djupa sånger
de slöt grottan
en knuten näve
solar sökte vidga
steg snubblade miste stundande fotfäste
fotfester
gillen
vacker
gång
grytan virvlade
av alltför mycket olöst damm
ser du bläckfiskarmar
huvudet är kroppen
armar är
okammade
tentakler
det är ej så
bläckfiskarmar är det ej
det är tilltrasslade konstruktioner
solar särar
drar varsamt undan draperier
sol dansar i bröst
i hjärta
sakta vaknar
havens vida sångdjup
jag andas
liv
jag känner liv
jag upplever liv
jag andas
med liv
i allt
vägar in
vägar ut
dessa vet att ut och in
in och ut
ej är skilda
av tanken kan de givas separationsångest
ett är de
ett i gemensamström
plantor skulle vissna för alltid då de flyr denna andning
ser du grottan i havet
hur vackert havet andas
ser du bläckfiskmoder
fader
ser du skrivskivan
lågan skimrande
ser du den vackra svärdspetsen han skriver med
i detta goda varma sken
ser du hans älskade
maka
röra i kitteln
lugnt stilla inte hastigt
hon vakar med elden
hon vet vad grytan förtäljer
då grytan kokar över
haven sköljer
strömmar
hämtar
tar emot
ser du hur hon med handen sveper
doften upp ur
till
för
havshänder skänker
smaken
stämman
ser du den vackra svärdspetsen han skriver med i detta goda varma sken
bin följde strömmen gav honungspärlor ur fingerborgar
sex vägar vilar
i tre
octokoder
smältas av solfingrar
smekes av månhänder
så plägade de skriva hjärthavs
havens djupa sånger
de slöt grottan
en knuten näve
solar sökte vidga
steg snubblade miste stundande fotfäste
fotfester
gillen
vacker
gång
grytan virvlade
av alltför mycket olöst damm
ser du bläckfiskarmar
huvudet är kroppen
armar är
okammade
tentakler
det är ej så
bläckfiskarmar är det ej
det är tilltrasslade konstruktioner
solar särar
drar varsamt undan draperier
sol dansar i bröst
i hjärta
sakta vaknar
havens vida sångdjup
jag andas
liv
jag känner liv
jag upplever liv
jag andas
med liv
i allt
vet
*
bläckfisken förtäljer vackra bilder
lev med hur du skulle bete dig med så många armar
det lever myckna otäcka sånger om bläckfisken
då har de ej sett bläckfisken
har ej sett hur bläckfisken vet alla sina armars rörelse
trasslar ej in dem
och kan med var och en uppleva flera punkter platser
beröringspunkter
det är förunderligt vackert se bläckfisken
hur bläckfiskens armar mjukt följer hav
böljande mjukt hår
havet klyvs
bläckfisken angrips
vad gör bläckfisken
i förstone sprutar den ut bläck
den söker lägga en slöja mellan angripare och hjärtord
för sökaren lägger bläckfisken en slöja
angrip mig ej
jag har liv att förtälja dig
sätt dig här
låt oss tala
lyssna en stund
angriper du mig lockas jag till försvar av mitt hjärta
låt oss gripa an
i kärlek
berättarorden
och visst var detta fantastiskt
hur de skrev med honung eller vax
doften stiger fram
ljudet av bin stiger in
vingarnas rörelse
lyckosångerna då bin rör vid fruktträds blomning
ja
vackert är det
biet viskar
se vaxkakan
cellen
och det gör jag
en cell stiger ur helheten och det är så vackert
ett ymnighetshorn
men ännu vidare framstiger visdomens berättarljus
denna cell består av tre vägar
ur dessa tre vägar skapas sex vägar
bilden är verkligen en tratt
ett ymnighetshorn
en slags strut
en kon
en pyramid
de skrev på honungsskivor
vaxskivor
pyramider restes
kroppar lades i
balsamerades
men låt oss ej stanna däri
helt kort kan nämnas att honung är
ett gott helandemedel dock icke i överdos
vax, propolis är ett gott helandemedel
bin visar oss skönhet
de vet det människan har så svårt att tillstå
helhetens andning
se cellerna
sida vid sida
hur de är byggstenar
hur de har innehåll
hur de är vägar
se hur denna helhet andas gåvoregn
i ständigström levande
se
lev
med
vem tror du viskade i forskarens öra
hur atomer molekyler och allt detta är upp byggt
se cellerna
sida vid sida
hur de är byggstenar
hur de har innehåll
hur de är vägar
tre vägar
sex vägar
tre årsbarn
sexårsbarn
liljebarn
*
(en vacker skål)
barnet
är
en vacker skål
så vacker med väggar av kristall
kristalljus skimrande
väggar
är
kristalljus
ögonsfärisk
andning
ning
ning
ning
alltet droppar mjukt in i denna skål
denna skåls händer
inte alla droppar
med en gång
barnet
ser dig
ser din vandring
lägger handen i din
barnet ser dig
ser dig djupt in i ögonen
i bedjandeljus kärlek ser barnet dig
i bedjandeljus
detta ljus är förberedelse
till meditativ andning
meditativ andning är sammansmältning
sammansmältning för
snö smälter
sammansmälter
upphör vara
droppe
är det så
upphör droppen
nej inte alls
droppar faller mjukt in i skålen
i varje fallande rörelse är stigande
stigande
stig ande
så är det
barnet ber dig
visa mig hur vi vandrar vägen
*
Så hör mig ut
Så se mig in
*
(vad är detta)
ur ålders åldrar vandrade ett liv lugnt stilla
kroppen bar ålder
bar ålder och icke ålder
bar åldrar
vid första anblicken är huden given av stamman av bark
vid andra given av hudar
vid tredje av jordar
given av allt
väsendet vad det nu är omfamnade upplevelsen
vintermarker gnistrande vita sidenjordar
blomstring steg in i bröst
ur allt skimrade inreglöd
solvindar skred visa
rörde vid frasande siden
pärlande ljöd smältvatten
trippande fötter virvlade ring
himlens plogar
markernas plogar ljöd samspelande
såningsvingar svepte vida
fåror fyllda med liv
spirade grönskade
sommarljusen kysste allt
slog ut sin skönhet
ur bröst steg innerlighetens kronblad
så släppte fruktträden skirvingar
blomfolken steg allt högre i extas vaken
frukter bär doftade
fälten doftade
skördar bars in
himlarnas plogar
markernas plogar
ljöd samspelande
fåror nakna fröbärande slöt vingar om
vintermarker gnistrande vita sidenjordar
blomstring steg in i bröst
ur allt skimrade inreglöd
ett väsen sitter vid floden täljer båt av bark
sätter sig i helt utan segel helt utan åror
sätter sig i tillitsvind
vad var detta liv
vad är detta liv
kanske en stjärnlyssnare
kanske en stjärnlyssnerska
kanske en solbärare
kanske en solbärerska
kanske en månvandrare
kanske en månvandrerska
visst är det så att vi kan räkna dem alla
detta väsens allt
men
förändrar det
detta är
i vinteräng sitter vishetsbevarare
vishetsbärare sömmar vackra klädnader
då och då lyftandes blicken
det föll märkliga ting i sömmen
i en stund av allts stunder släppte fingrar nålen
sömmen gavs vila
dröm ljus
in
vishetsbärare släppte blicken fri
vingar syntes röra vid
skådade vida
i allt syntes frön vackra stygn sömmar
samlare levde över allt
bar
kånkade
på stora säckar
en del nästintill tomma
en del halvfyllda
en del nästintill sprickfärdiga
vishetsbevararen
bäraren rös icke flyende avskakande
rös stannande vid
till i är
såg
blomstringen sakta sina av allt detta samlande
hörde fröbarnens andning
höljda av godhet
vishetsbärarens djupa kärlek stiger upp
viskar mjukt det är aldrig försent
så hände det sig att säckar sakta löstes upp
vackra nystan
färgnystan steg likt såpbubblor in i vindar
samlarna syntes lyfta ansiktens skönhet in
följde trådars helade
till trädgårdsfolket kom de vilka önskade lära
sig växandestegens skönhet
av trädgårdsfolket gavs de frön
hörde
det du sår
måste du gallra
du kan ej kasta alla frön in i vinden samtidigt
sätt dig här
låt dina tår andas jordsötma
sträck din stängel
upplev dina smaragdblad
din knopp
din blomstring
din doft
så skall du veta allt det fröbarnen viskar
ur ålders åldrar vandrade ett liv lugnt stilla
kroppen bar ålder
bar ålder och icke ålder
bar åldrar
vid första anblicken är huden given av stamman av bark
vid andra given av hudar
vid tredje av jordar
given av allt
vishetsbäraren
vishetsbevararen log
ty de hörde med fingrar
kroppen s
doft
*
i denna så vackra bild lever barnet
barnet är allt
du kan inte kasta alla frön i barnets jordmån
måna om barnets steg
du kan ej ge barnet allt det vilket barnet sakta skall ta in eller särskilja
det är verkligen bilden av att så
av att skörda
detta gallrande är ett av det svåraste i livet
speciellt då du sått frön i trädgårdslandet eller i en kruka
alla frön finner fäste och du vet att du måste gallra
denna gallring innebär icke att taga av daga
du ger dessa frön vidarevandring
det vill säga du planterar dem alla så att de gives förmåga in i växande
ja
många ord har klanger vilka kan förleda stegen
gallra
och gallring är ett smyckeskeende
det är detta solen gör
solen silar det första ljuset i trädfolkens händer
fingrar kronor
detta för att du ej skall bländas
allt i sinom mognad
stuka ej barnets fot
stukningen behöver lång läkning
*
(tag nyckel vacker i din hand)
så hör mig ut
så se mig in
det hände sig så
i en av månmoders ringar
fylldes stegarens hjärta av blind insikt
alla vägar rann ur ögonens stigna
det var så att moderträdet satte sig invid berättarträdets rötter
trött andades moderträdet ut
tala till mig
jag ber dig
du har alltid lyft vindar in
alltid lyckats väcka sångerna ur
en suck
en darrande suck for genom boplatsens hägn
tystnat har sångerna
så länge har jag sett vägarnas vackra nätverk
varför sliter de sönder trådarna varför söndras läkta sår
tystnat har sångerna
tystnat har mina ögon
det enda vilket hördes var
tag nyckel vacker i din hand
lev ditt samarkand
släpp kossora ut i vall
du blir inte kall
hör klocka leka i vindar
gyllenband andas lindar
nyckel i hand
haven når strand
lås upp din dörr
det är inte förr
bege dig ut
med ett vackert tjut
hon riste alla tankar ur krona
snaror brast en efter en
så kom det sig att modersträdet
släppte det vilket höll kvar
detta utan att släppa rötter
ur rötter flög tusenljusen
följande
visande
hon såg
jag ser
vart begav sig modersträdet
hon följde stegen
hon visste
utan att veta
utan vett sades det
hon kom till en av de djupaste skogarna
en av de fria skogarna
hon fann gläntan
den gläntan
ur marken steg kulle godrund
jag har väntat
dina steg
så vackert är ditt svar
så hör mig ut
så se mig in
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar