en visdomsmoder sade
vishetsmoder
visdomsmoder
visdomsmoder såg barnsteg halta
halta av slagord
alltmer
krympte barnet
det är ju så att barn ser det mången mun säger ej finns
tror du ej det barnet ser
tomtar feer änglar
liv
tror du det ej
tror ej dina vuxenögon
låt det då vara
låt det barnet ser vara
tag det ej bort ifrån barnet
*
(groblad)
mina handflator är brända
himlen andas groblad
vindviskare tuggar
blad
strör
koppar i
lägger gröt i handkort
men
hur
skall de sköljas
vindviskare
rör vid
du ser
rörelsen
*
(i ett uns av en sekund)
visdomsmoder såg barnsteg halta
halta av slagord
alltmer
krympte barnet
barnet hörde
den där goda
varma
sången
de där sångerna
vilka vaggade barnet
i de där stunderna
de sade
drömmer du nu igen
verklighetsflykt
kallade de
detta
barnet undrade
vem
det egentligen var
som kallade
barnet var sången
ja jag är ju sången
det var i de stunderna
barnet såg
fingrar väva
soltrådar
en vacker mantel lades
runt
barnets redan
sjunkna
axlar
solkatter skuttade gladeligt
gav barnet leendeljusa ögon
solkatter lade sig
spinnande
där hos barnet
visdomsmoder såg godögon
en man var det en kvinna
ett möte
i en stund
i ett ögonblick
smekte barnets panna
det mötet vilket varade
i ett uns av en sekund
reste barnet
planterade
växandeträdgård i barnet
detta förtäljde mig en visdomsmoder
*
rö
röna
utröna
bär du vilja att veta
bli det du ser
det du är
allt
så lever barnen
tag inte detta ifrån dem
väck detta i dig
möt ditt inres hand
ditt inres öron
ditt inres ögon
ditt inres
vilket
är
du
alltid i evigandning
visst är det så
barnet följer vinden
följer ljuset
följer allt
var inte ett rö i vinden
varför är det en negation att vara ett rö
ett strå
ett vasstrå
vilket vajar i vinden
se vari vassen växer
se dess hela levnad
vet du ej; läs då alla kunskapsböcker
men bättre är
bli vassen
lev vassen
de byggde skepp av vass
nåväl
se vassens skönhet plymerna
stjälkarnas byggnad
bladens skarpa linjer
rötterna
se vassens skönhet och var ett rö
det
måste vara att leva dömandefri
det vill säga leva utan att döma andra medvarandes steg eller liv
så är ett rö
vordet vackert
*
det vackra gryningsljuset
vilket silas i trädfolkens fingrar
så att våra ögon ej skall brista
det lever en stor visdom i dygnets varsamma steg
vandrar i nattens skönhet
svart ebenholts
indigo
stjärnsmyckad
kaskaders kaskader av ljus
stoff
nålsögon
jag är en tråd
låt mig rinna genom ditt öga
vackra silverne nål i moders hand
sitter här vid di kjortelfåll
månflodens silverregn
du borstar mitt hår mjukt
kammar det med elfenbensskimmer
trasselhärvor reds ut
tusen fåglar flyga ur rede
vita vackra
stjärnfingrar rör vid vingar
moln skimrar regnbågsljus
sjöhänder lyftas
tar emot
ängen andas
purpurvind
strör violljus
bladvingar flyga
i detta hav andas jag liv
sträcker ut min kropp
bugar mig ömt in i vinden
strör tacksamhetsljus genom fingerblommor
vandrar gryningssteg
lyfter ansikte in i kronvindar
sol häller ljus i händer
trädfolken
silar gryningsljus
jag hälsar morgonvinden
dansar med hinden där under linden
sträcker oss högt upp på tå
kanske för att solens ansikte röra
solen ler rör vid dagen
stegen
vandrar spår
spår spå vackra i vaken
så sitter vi i skuggan där i lunden
skådar vida in i vila
dagens ögon mattas
blommor sluta sakta blad
dröm vackra
barnet dröm
skymningsfolken skrider fram
stryker lätt i kärlek med mjuka händer
lyfter sorger och bekymmer
ljuset silas genom trädens fingrar
sol tar emot
hälsar kvällsvindens stilla sköna mantel
vandrar in i aftonskimmer
eld brinner vid stranden av allt
ur våra händer stiga drömorden till sanna
i rörelse stanna
i stunder av
stilla
sköljer moln mantlar
floden virvlar leende
pärlor
blommande
stiger
stiger
stigar
andas
fria
finner
spår
*
en ung man
en hund
så vackra är de
ett är de
och så vips skuttar de
isär och är tu
... vet ej varför jag plötsligt ser bungy jump - nåja
det är vackert se detta levande flöde
denna så vackra kärlek flöda
markerna svarade
markerna strålade lyckoljus
*
(helt utan skäl)
i en
av alla
nätter
spändes båge
pilen ven
genom
luft
en nyckel till
moln
gled
isär
en
strimma
träd lyfte strimma
flöjttoner
svävade
lade alla penslar i ring
penselöga
vackra
bad mig in
däri
dansade jag
soldanser
lekte att det var
är
armar
armar vilka slöt sig i ring
runt
mig
dansade soldanser i cirkel av
kärlek
däri dansade jag
dansade jag för älskandeögon
hela
natten
inte någon såg
inte någon såg mig
den famnen
den handen
är icke
absint
den handen
kupas runt mitt väl
tillåter mig se gryning helt utan skäl
(Det hände sig så)
en ungmänniska vandrade utan ögon med ögon seende djupt
ögon vilka levde i allt
vid allt dessa ögon rörde steg aning
de ytliga ramarna hade dessa ögon svårt att genomskåda
folken brukade viska
vakna
ungmänniskan kunde ej tro det folken sökte måla
ungmänniskan såg varmflödenas ljus inom varje
ungmänniskan levde i en by
i ett samhälle
med märkliga koder
märkeskodex
med hårdlagar vilka mest var gjorda eller lagda
staplade högar
för att glömma varmflöden
det var svårt se alla dessa lagar
stelbenta livspålar nedslagna i bördigjordar
då och då mullrade markerna
riste vindar fingrar
sköljde hav
steg eld
men snart var staplarna där igen
och igen
ungmänniskan hade sett bröst skimra
revbensportar öppnas
sett hjärtats bok
så strålande
varm
bladen doftade skönhet
pärmarna
pärmarna doftade skönhet
är revbensportars händer
den boken syntes här och var
ungmänniskan log vid den vackra synen
av dessa vackra blad i bröstgårdar
undrade varför de doldes
de bar koder så
vackerandande
varför låter ni mig se detta då
murar har byggts
vilka slår mig
det gör ondare och ondare var gång
ungmänniskan böjde huvudet till
tempelgårdens lummiga salar
gör mig
vanlig
allt är vanligt
vi låter dig se för att synerna ger styrka
för att ditt hopp skall resa dig
då du böjs
ungmänniskan tog intet med sig
begav sig ut på vandring
följde stigen
vilken ledde
bort
så många slag hade vinit
så många fejder
så många nedslag
så många
så
många
den unge mannen
stannade
befann sig i en vacker skog
skogen var helt stilla
markerna mjuka mottagande
berg reste sig runt
ett vackert skogsöga
den unge mannen stod i pupillen
hörde floden
hörde
hör
de
sörj icke dina steg vackre
sörj icke vi sluter dina sinnen
för en stund
för
en
den unge mannen följde ljudet av floden
såg flodens skönhet
hur den mjukt ändå virvlande
smekte stenar
mötte stenar
såg hur floden
hur allt andades
möttes
skildes
såg hur alla vackra sånger skapas
du är ett vajande rö
vajande rö
så sades det
vassen log mjukt
ja jag är ett vajande rö
följer vinden med
det sägs att det ej är av godo
du vet
jag vet
vår väg
vassen öppnade ögon
en båt
en kanot seglade fram
den unge mannen seglade med floden
bedövad var hans tillstånd
de följde floden eller var de floden
dånandestämma steg
steg högre öronbedövande
regnbågseldar flammade
kristalljusögon strålade
dimma böljade
han brydde sig ej
de kastades ut
in i vattenfallets dånande händer
djupt ned in
steg sakta
sakta
du vaknar
den unge mannens ögon öppnades
han befann sig i lotus vacker
bergen hade slagit ut
vikt ut bladen
pupillen skimrade
bjöd honom
nektar att dricka
pudrade huden hans
med pollen
lotusen nådde stranden
vandra vackre
se din väg
förtälj
din huds inrevisshet
*
Dagen andas silver
spår skriver blommande girlanger
snöblommor
spår
väder
vindar ler
inte tö
mera snö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar