tisdag 8 februari 2011

den 8 februari 2011

giv mig
de upplösta orden


de ord vilka lades i stormvinden
vaggades av världsvida


hennes fingrar spriddes ut
utvida


detta


utan att släppa fingerblad


kammade havs strängar


tonal
dröm


helas söm
*
smärta andas
det är svårt skriva smärta vacker
helt utan
det vilket är
smuts
helt utan den smuts vilken klibbar fast smärtan
ja, jag ser stövlar vilka är leriga, har leran en gång börjat klibba sig fast
blir stövlarna större samt tyngre
smärta
tycker mången människa om att skriva att tala
helt utan införståelse av dess växandeprincip
soluppstigan
solnedstigan är vackra
kan skänka oss smärta


jag andas smärtans bilder
upplevelsen är havs vågor vilka rör
sig i ultrarapid
ultrarapidisk verklighet


ibland är vi
i detta


ser du droppen
på vågspetsen finger
den stiger in i dina ögon
smälter in
är
i
dig


är den ansiktslöse förutan ansikte
är den vilken bär många ansikten ej tillförlitlig


den vilken bär många ansikten har inlevandeförmåga
detta sker ej genom teater eller agerande
är helt utan interaktion
och är det interaktion är det förbehållslöst samt endast i avsikten att lyfta fram individens sunda urkärna vilken grävts djupt ned av andras händer


den vilken bär många ansikten har inlevandeförmåga
det är ett tillstånd att likna vid då andevärldens
röster stiger in
stiger in i samt
talar genom


visst finns det de vilka vandrar förklädda för att dölja sig
det är icke den vi här lyfter fram
de vilka vandrar förklädda
har förändrat
sminkat sitt ansikte
det är att
ansiktsförändra


den vi lyfter fram lever i
ansiktsförädling
ansiktförädling är en pedagogisk objektiv kärleksgest
det är mötet med barnets ansikte
se andningen
bjuda barnet på världarnas alla ansikten
detta för barnets väl
barnets instigan i vuxensteg i visshet bärandes sitt ansikte
ansiktsförädling är den stora insikten i allansiktets skönhet
det är att förändra sig själv i medvarande
medlevande helt utan att överge sitt hjärta
detta tillstånd är evigandning
evig
är
barnets lek
frösådd i vinden
alltet
tar emot
i hjärtspirande glädje


guardians
väktare
beskyddare
ja det sägs; endast du själv kan göra detta
fatta detta beslut
människan skall omvärdera sina steg
vara just guardians för varandra
så är det


varför talar ni om helheten
och ändå utvisar ni varandra


tala i helhetsperspektiv även i de stunder ni andas lätt eller har det bra
*
(handljus)
giv mig
de upplösta orden


de ord vilka lades i stormvinden
vaggades av världsvida


hennes fingrar spriddes ut
utvida


detta


utan att släppa fingerblad


kammade havs strängar


tonal
dröm


helas söm


droppe av handljus
vaggar
öga


jag stiger uppför måntrappas


regnbågssolar


mötande


ditt
ansikte


belivar
kommande


öga


vaggar


handljus


*
(älskade)
droppe






glittrar i


fönsteröga






i fjärran höres






drömljus


sveper


möte






droppe omsluter






ler gör


sömn


älskade
gran
i så många dagar stunder nätter
vaggar du mina ögon
vaggar du mitt allt
lyssnar in
smältande
droppar
nu
mitt hjärta tänker
är det alla
strålar du sänt min själ
i de stunder då jag haft behov av samtal


ja du vet
de flesta av mina möten är imaginära
illusioner dagdrömmar säger månget människoord
utanför verkligheten
beroende av
verklig
målerisk verklighet är ett vackert innebördsord
tycker du inte det
imaginära
varmgoda är dessa möten
de välkomnar mina steg
varmgott är ordet


älskade gran
så lugnstilla är du
det är gott ligga här ihoprullad
ett nystan
undrar om katten vilken brukar hälsa på
är fylld av lek
då blir det snurr
hur skall jag då hålla samman alla trådar
jag upplever ditt leende
javisst vore det lustigt
snurrande nystdans
kanske
nej
det är gott ligga här hoprullad
inte någon vet mitt vara
inte någon med två ben
det är gott uppleva din
stämmas djupa grund
uppleva din mantel
röra vid mitt trötta
älskade gran
du vet
jag bär ej vilja till att vara en
börda för dig
ibland orkar
mina steg
ej
bära


älskade gran
det är vackert se din grönskimrande skrud
svepas av himlars skirblå längtan
vet du jag lägger mina ögon
i dina händer
låt oss vandra
vandra
tillsammans
utan
riktning
bara
vara
i


är
*
(såont)
det gör så ont
att
vandra




stegen sjunker


sjunken
krokar trubbiga
ristar


slår emot vad
spetsar
taggar


i hopp


flyter vrakdelar till lagun
månlagun


bitar
vrakdelar


lägger pussel
lyssnande


i sand


vågor
azur


sträcker hjälparlykta
oglasad
oramad


vacker
skimrande


det gör såont









Inga kommentarer: