tänkarader
tänka
rader
tänkarader
snö faller tätt
snöväv böljar
fönsterögon är diamanthav
smältande
smältande
snö
huvudet skall hållas kallt annars kan grytan koka över
tänkarader
tankar vandrar på rad
icke trädda på tråd
trädda marker
förtäljer
träd
träd in i minnessalar
goda
sämre
vidriga
träd in i minnessalar
tänkarader
tänka
i kyrksalen finns bänkar
rader
ekande steg höres
viskande röster svischande
över alla står prästen
stämman dånar
så kan det tyckas
tanken
är kanske kyrkbänkar
är kanske ekande
vem ger överförmyndaren rätten till att stå över dig
säg nej
säg nej
visa vem du är
mumla inte inlärda böner
stig in i din stämma
hör hur vackert
stämma väver
väver
gång
tänkarader
ser snöfolken vandra
böljande mantlar
allt tätare
sikten skyms
alltmer
snöblind
kinder blossar röda av is
du vet isens skönhet
stjärnblommande
kristalldalar
mjuka molnhamnar
famnar
snö är ej snö
regn är ej regn
vad vattnar dina ögon
tänkerader
snöfolken dansar tätare
tätare sikten är
skymd
skymtar gör jag
träd
vackra
träd
träder in i fönsteröga
snö
smälter
är snö
kol
jag ser diamanter
fönster är
gnistrande
diamanthav
ja
vad vattnar dina ögon
tänkerader
vilka smälter
tränger in eller smälter
sjunker in
in i hjärttempel
det
vattnar dina ögon
*
kryptik
finns det ett ord vilket är kryptik
det finns i denna stund
kryptisk verklighet
krypterad rörelse
ja
varför göres allt så svårt
liven lägges i
kryptor
levande
begravda
kryptik
är ett bra ord
leder in i krypton
vilket är ett enskilt grundämne
ett grundämne vilket har svårt eller ej tycker om föreningar
marker har olika lager
olika lager med färgvävar
färgvävar
lager med olika densitet
varierande densitet
olika lager ändå
gemensamma lager
gemensamma lager i skikt
vit färg förs lätt samman med snö
röd med värme
svart med kol eller natt
både vit och svart sägs ej vara färg – kanske är de obegripliga
ogripbara
hur kan väsen inneha alla färger
grön andas lugn
gul trippar strålande sol
blå omfamnar världar av allt klinga klinga klocka blå
blåklocka viol och förgätmigej
irisdalen andas mjuk
riddare med svärd vakar runt hennes ansiktsljus
riddarsporrar akvilejor och lupin
vallmo blå andas berg
vit färg förs lätt samman med snö
snökristaller
röd förs lätt samman med värme med eld med kärlek
svart förs ofta samman med skugga, med sot med kol
gult förs samman med citroner med sol med strålar
strålande – i ljuset strålar anden
så släpper vi detta sammanhang
för länge sedan nära höll jag rosenkvarts i min hand
en rosenkvarts var vandrad hit från finland den andra från indien
den ena var låt oss säga tätare den andra drömsk
färgdensiteten varierade
naturligtvis började jag leva med
huruvida det synes differenser i färgdensiteten i de fyra vägarnas linjer
eller i elementarströmmarnas andning
vandrade ej djupare in i detta ty jag insåg att så är det
allt behöver ej undersökas
marker har färgvävar
lager på lager
skyddar dig i kyla
skyddar dig i värme
lever vi med dessa färger kan vi se
historiska perspektiv
ur det glömdas perspektiv
ty i den skådande blicken lever fram eller kommande
varför seglar örnen
kondoren med skarp blick
blicken skarp lever fram eller kommande
det synes vara klor
det är gripande om redskap
genom skarp blick
fokuseringsblick
är det sällsynt att dessa fåglar missar sitt byte
nej – rys ej
de anfaller ej i överdrift
anfaller ej mer än de har behov av
de sänder dessutom ut signaler
de har sina boplatser högt
vid en punkt
låt oss säga i mitten
de blickar bak samt fram samt runt
allt är cirkel
marker har färgvävar
lager på lager
skyddar dig i kyla
skyddar dig i värme
lever vi med dessa färger kan vi se
historiska perspektiv
ur det glömdas perspektiv
i eller ur det glömdas perspektiv har myckna skeenden varit ut ur överdrift
över
drift
det sägs att den vite mannen nedlade eller
tog över
satte sig över
snö täcker
lägger ett täcke över
det sker dock i förberedelse
naturen förbereds
vad är den vite mannen – mycket enkelt uttryckt – den vite mannen är till viss del kyla. vilket behov finnes då. det finnes behov av röd
av hjärtvärme
samt den röde har behov av vitt
kyla samt värme
lämnar vi de dagliga så kallat lätt förståeliga begreppen så
uttrycker vi det åter mycket enkelt
så är kyla ljus
denna förening är kärlek
ser vi en aning djupare inom detta
ser vi den vites behov av vad
de gamla folken
den så kallade röde mannen visste helhetens andning
vördade värnade
med allt
inte över
allt
den röde mannen såg
och ser allt vara bröder och systrar eller mer helhet
lugn, frid, harmoni andades dessa ansikten i den djupa livskunskapen.
den vite mannen fann vägar till dem
till dessa folk ty de hade behov –
det vill säga den vite mannen hade behov av denna kunskap.
hade behov av rött –
åter skedde det, på grund av överdrift
samt i egentlig mening;
den vite mannens rädsla vilken var och är att visa sin sårbarhet
det röda blodet flödade.
det egentliga mötet eller den egentliga orsaken/meningen till mötet mellan dem
skedde ur ett behov av sammansmältning eller förenande.
den röde mannen hade behov av det vita hade behov av en viss nedkylning.
detta är ett vackervisande skeende, denna bild är vackervisande.
vad sker då snö erhåller en viss mängd av värme av rött.
snö smälter och sjunker in.
livskunskapen sjönk in.
genom den vita färgen steg kunskapen in i tankens minnessfär.
inte till att styra gärningen, det skedde för att minnas.
det var bara det att hårda hjälmar sattes på
över
huvudet
samt bröstvärn stängde inne andningen samt snörde av
huvudet från den resterande kroppen – bildligt skrivet –
det är ej svårt se det vilket skedde.
stannar vi vid dessa bilder i avseende vid smältande
sjunkande in och avdunstande
så ser vi hur den sanna kunskapen andas.
jag skrev avdunstade ty snö vilken smälter avdunstar
en viss mängd vattenånga.
det var och är ju ej meningen att huvudets, det vilket stiger skall fasthållas, fängslas.
allt är cirkel
cirkelrörelse eller kretslopp
så även inom detta skeende.
alltså det röda har behov av vitt
det vita av rött
vilket är kyla/ljus samt värme i balans
därigenom är vitt vaket jag
är rött vaket jag
berör vi så svart i betraktelsen av kol, ser vi
diamanter framstiga
vilka levde i dessa länders händer
diamanter i starkt ljus är prismaandning
skulle den andningen förstärkas i alltför hög grad
utan mognad brister ögonlinsen
det gjorde den till viss del
ty dessa skatter skövlades
av vita män
segelfarare
de skövlade dessa skatter samt satte sig över folken
gjorde dem till slavar
alltid denna rädsla över
inför det ogripbara
svart är sot är kol vilket är behovet där solen gassar het
skulle detta ej vara är det ej svårt inse markens kokande lager
gult undrar jag en aning över
jag inser att det gula är behovet där alltför mycket mörker finnes
där mörker lägrar sig
i skrivandets stund kan jag se de upplysta folkens djupa visdom
lugnet friden
jag ser egentligen ej kroppen eller människogestalten
jag ser dessa vackra väsen vara stavar
ljusstavar
vandringsstavar
ser teknologin rusa in och ta över
ställa sig över
därigenom lägrar sig mörkret
det är då icke svårt se
det vilket sker
ifrån låt oss säga öster
observera att detta endast är snuddande bilder vid oerhört vida visdomsfyllda skeenden. dessa enkla bilder är helt befriade från värderingsriktningar
vi visar endast hudlagrens marklagrens betydelse för och till den totala harmonin
*
(barkbåt)
hittade en bit bark i dagvävan
täljde båt
bredde ut
lärften
satte mig i havet
ville se
om jag
sjönk
det
gör jag
djupt
*
(färgvävar)
marker har olika lager olika lager
med färgvävar
klinga
klinga
bjällra
klocka
mässingsklang så mjuk
minnes guldsolstempel
mjuka molntussar seglar
bäck ringlar nedför bergsida
fåren bräker
lammen trippar
mjuka molntussar seglar
lapar sol
dricker bäckasånger
saxen vilar i hans hand
klippeti
klipp
klipper ull
hon sköljer ull i bäckens silver
kardar mjuka moln
tussar
silverbladet blänker i hans fingrar
mjukfast i hand
silverblad smeker trädgåva vackerådrad
lockar ringlar mark
putsa
putsa mjuk och len
slända spinner
spinner
garn
ögonvingar famnar färger
färga
färga garn
elden brinner under grytan
dofter ringlar
rykande
kring
björken späda
koschenillen
taggig svamp
härva knytes
stoppas i
ringla
ringla
kring
lyftas ur
härvor hänga i träden
doftar
livsens
stigar
nysta
nysta nystan
stickor
klinga
sockor
vantar
tröjor
sjalar
rinner ut
skuttar runt i vinterns
vita
mjuka molntussar segla
ögon strålar
kinder blossar
åker kana nedför bergets sida
fnittrar fnissar
rullar
runt
*
(vad vattnar dina ögon)
stjärnblommande
kristalldalar
mjuka molnhamnar
famnar
snö är ej snö
regn är ej regn
vad vattnar dina ögon
*
(sidenfrö)
skymning sluter varsamt mina ögon
ljus vackra
stig
in
min hand är ett dun
en kupad skål
kanter vikes
ut
sträcker hand in i är
vitdun
sidenfrö
dalar
smältande
ljus
in
svävande faller jag in i sidenjords
lugnvackra
händer
*
(vitbädd)
hör spadtagen vina
krasande
kvider
klanger
vidgas vid möte
stenar slår gnistor
håller samman
spadtagen
tystnar
något far genom luften
fräsandeord
månvarv
vandrar
månsilvrar sköljer
de sökte gräva hårt
gav ej vika
det växer en ros ur
händkupa
osynlig
synlig
i månmoders
värnan
min bädd är
vit
*
(krypta)
detta var ej
min
vilja
tänkte det ej heller
stiger
sakta in
hör
porten
tung
dra ur min anda
kryptan
omsluter mig
ömt
svarta blad
nupna av frosten
ser
du
jag knäpper sakta
tolv svarta stenar
ser du nålen
den silverne
rostad
ärgad
sömmar
dubbla septimer
ser du det svarta
det är icke svart
ser du mitt bröst
i mitt bröst ligga tolv rosenblads solar
ser du mina ögons svarta
det är mina släckta pärlljus
vad finns att göra
intet
lägger mig stilla ned
med knäppta händer
över bröst
söker hålla
bultandet
ute
stängt
hör
upplever
steg
passera
klampandehasande
över
jag skriker tyst
pressar ned
knäpper fingrar hårdare om
söker hålla
bultandet
ute
stängt
det lyder ej
du är
vacker
du är
värd
du
är
enstaka rännil lyckas tränga fram
nej
var
tyst
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar