stämma
stämma röster in i gehör
detta är en vacker bild
en vacker bild att verkligleva i
ty däri andas alltets skönhet
stormar kan tolkas till förstörare
men stormar är ej detta
stormar är stämskruvar
är då stormar ej bilden av orkestern, symfoniorkestern
jo det är de
verkligen
men fråga dig
vem är dirigenten
det är obalansen
den påkallar din uppmärksamhet
ja till viss del är dirigenten den uppkomna obalansen in i balans
ja
det höres märkligt
hur kan obalansen vara dirigenten
jo
dirigenten måste stiga in i obalansen, knacka med ”pekpinnen”, staven
detta för att väcka
*
konflikter
skilsmässor
möten
omöten
förälskade fjärilssteg
fjärilsstigar
pärlknoppar vecklar ut blad
våryra
sommarblom
strålande ögon
hudar
steg
så vackra
stiger de in
ögon sprutar eld förbittring
krackelerande bilder
vem är du
du är inte den jag såg med mina förblindade ögon av den bild jag gjorde
en borttappad upplevelse
upplevelsen fanns
därmed finns den
en borttappad upplevelse
ja, det är konstigt hur människor tappar saker, dessa söker de i förtvivlan efter
letar i det oändliga överallt för att återfinna saker
oersättliga kallas en del saker
dessa letar de efter
allt utom mötesskönheten
jag säger ej förbliv i det söndrade
jag säger lyft fram mötet
tag varandras hand
var vänner
gör inte en konflikt av att ni gled ifrån varandra
ni hade dagar stunder tillsammans
dessa svarade ni till
varför ta fram värjorna
för att värja er
från
det en gång vackra
detta vackra finns skrivet
och det är så att jade stiger fram
jadeblad
sten
mjuk
andas
vila
i natten andas;
tvingaren är hennes största förstörare
hennes största förlösare
jag ser en tving
en tving vilken håller det splittrade samman
så kan det vara
men
så ser jag henne tvinga sig åter, hålla sig undan
i det tvånget lever
jag ser svart kyla
svartis
och med ens ser jag bäcken i dagens famn
en öppning med vatten
ja
tvingaren är hennes största förstörare
hennes förlösare
vissa ord skall ej skrivas ytterligare om – förklaras vidare – lev med dem
*
(trappan)
tvingaren är hennes största förstörare
är hennes förlösare
människan stod helt stilla inför sten
en upp och nedvänd trappa
varför säger du upp och nedvänd
jag är trappa
stig
in
pärlemorskimrande
havsstrand
molnansikte sluter drag
snörännilar under skarmarker
jordehänder bredes ut
trappa är jag
stig
in
opal
himlaskimrande vishet
svävar sakta
likt en fjäder vilken blåses
likt en skimrande regnbågsbubbla vilken blåses med
varsamlinjers mjuka
flyg vackra vind
sagokula vilar i händer kärleksfyllda ögon
hjärthand sveper över dimma lyfter
moln seglar
molntussar bräker
olivlunden doftar
fikon violetta
sammetsaprikoser
får lamm rinner utmed sluttningar
han ligger vakande vila
lutad till stam
flöjt ljuder
moln seglar
silverne klockor ljuder bergsvida
broar
lundar
solfjädersländer
pärlemorskimrande havsstrand
sagokula
sannljus
mina fingrar längtar så
kan ej möte stiga fram
får
detta innan mitt liv förblöder
hon vänder ansikte till instrumentmakaren
mästare lär mig
jag kan ej lära dig det du redan vet
ja jag vet
men hjälp mig synliggöra dess stämma
först måste du veta dina fingrars längtan
hon vandrade in i månsilverstrimma
trädjungfru bad henne till
jag har tappat ett av mina blad
ett av de vackraste
dess skiftningar är vägföljen
en upplevelse
upplevelseljus
mötet
mina kronögon blickar i världar
tappat
föll ur
det är märkligt
saker
allt annat letar människan efter
för att återfinna
utom
mötesskönheten
du har ej tappat
du finner
ty du söker ej
vind susar stilla silverne
månsilvrad flod andas hennes steg till sitt vara
vattenmantlad visdom ber henne stanna
lägger mantel runt hennes nattskrud
hör källan inom dig
stiga ur
hör
med
din hud
du finner
ty du söker ej
silverne stilla susar vind
långt bort vandrar hon ej
mantel vacker glasvävsskir böljar
lägg dig här i mina händer
lyssna med ditt utbredda
snöängel jordängel är du
molnseglare ler
fröjdansljus
rytm
stiger in
fyller
dansen
blodröda slöjor
andas
du finner
ty du söker ej
i gryningens tolfte strimma
vänder hon ansikte till instrumentmakare
ur himmelshänder
skimrar turkos till grönt
i nordan sitter en kvinna
andas tonande längtan i flöjt av jade
(tröttstegad)
skaren bar
varje
kliv
utan att klyva
bäck sjöng strömvirvel
urålders träd
stödde
tröttstegad
stenar
storavackra
grönskimrande smaragder
boplatser
ansikten
trädroten mumlade
stanna här
dig
har
myckna
förtäljarljus
till
vila här vid min skuldra
under stjärntäcke
vi lyfter
bördan sakta
av
(hav vackra hav)
hav
vackra hav
jag vänder ögon in i gnisteldar
blixtar löper
utmed
blåsvarta
tatueringar
av
steg
infrysta bubblor
stiga
himlafärder
bubblor
infrysta
osagda
råmar
isar
lockar
vakande
vandrar mina steg
med slutna ögon
inrebild leder
kanske
handgömma
hälsar
nektarljus
så vill jag lämna allt
tystmantel bredes ut
vågande vågor
vågen har stillnat
hur skall jag
en gång
våga
snövind susar pilar
vak
är vidöppnad
hav
vackra hav
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar