vi tar oss själva på så stort allvar och visst är det bra i bemärkelsen all – var
var all
vi tar oss på så stort allvar att skrattet
leendet uteblir
ordorkanen viner med den ena frågeställningen efter den andra
torklinor sträckta slaknar klädnypor brister
tvätten smutsas
skulle kunna sägas att det hänger på tvärs
eller härs och tvärs, det är en minimal fråga hur länge det hela orkar bära
lakan vad är lakan
vi lämnar härvid vad dessa är vävda av. ja, vi lämnar det markerna givit detta utan att glömma eller lyfta det ur medvetandet, lakan bäddar vi med till en god sömn för kroppen
vita lakan eller mönstrade, vita lakan
ordorkanen viner med den ena frågeställningen efter den andra
helt enkelt ett ordklyveri vilket egentligen ej fördjupar snarare tunnar ut eller ur
det var en gång ett hav
ett hav fyllt med levandeströmmar
vinterfolken andades frost
hav råmade
istäcke lades över
tjock is
bärandes steg
stadigbärande var isen
isen tunnades ur
tunnades ut
tunnades ut av frågor vilka
tog kraft
vilka gavs ljus
gavs ljus
isen förklarades i andra hand nåväl
säger du i våryrans perspektiv;
är detta ej positivt
isen är ju kall och isen håller ju vattnet inne samt blir förklarad i ljus
visst är det fantastiskt
det vi ger dig till seende
är hur solen här är åsiktssolar
det är vackert promenera på lagd is
det är vinterandnings skönhet
då isen tunnas samt smälter
är isen en risk
närmare bestämt en risk för drunkning
är det då ej bra att förklara
jo
det är förträffligt bra att förklara
det bästa är dock att ej så snabbt förklara
snabbmat är inte heller bra att alltid äta
i tystnaden höres signaler
ljud
små vackra lappar
kanske avger vi signaler
ljud
de höga tonerna är
är
det går att höra växter växa
det går
det går att höra det
tysta
inblicka
inblickande
inblick
jag ser en strålkastare riktas
ljusstrålar
ser ljusstrålar bestå av signaler punkter streck
ser hur dessa vandrar
inblickande
strålkastaren riktas
möter
samt bilden stiger in
det är till viss del
lemnissfär(lemniskataandning)
ljuset är fyllt med ljud
signaler
substans
signalsubstans
*
(med ögonhänder)
en blomma står i ängen
blomma vackra
blomma
liv
jag skär ej av dig stjälken
bryter ej av ditt växande
plockar dig
gör jag
med ögonhänder
lägger dig i hjärtbädd
eller under drömkudde
drömvar
väcker dig varsamt
sätter dig i vas
den vasen fylls var gryning med källjus
*
(Stannade hos)
en av
de stora
stenarna
grönskimrande sträckte handljus till
kröp samman i nära
somnade helt visst en stund
väcktes
vände
ögon in i
molnmjuka
penslar
snöblå gråviol
fiol
ljöd
stannar
här
i
tyststora
stilla
*
(resan)
reste mig ur
reste
med
stjärnvinge
strödde
alla
mina tårar i havsöga
lades i savannens hetta
torkade guldgula
hängen
tysta
glimrande
i ålder träd
skyddande
gav skugga
lades i bergskedja
månstenar
hängen
tysta
skimrande
i barhimlad närhet
föll silverfjäder i hand
målade
mjuk
gång
*
norrsken
sydsken
kan du höra klangerna
fyller rörelsen dig
ditt väsen
norrsken sydsken
vacker rörelse
levanderörelse
färger klanger
penslar
mjuka gåvor
skaft
kanske vandringsstavar
insignier
sigill… sigilljärer
är det så i ditt måleri med alltet
är möten måleri med alltet
möten vackra
snö
vit sidenjord mattas drickes av törstandes ljuslängtan blomögon öppnas ljussvarande
stilla stilla dig människovandrare följ in med
fåglar kvillrar glädjande
i denna dag vandrade vi
den lille och mina steg marker
kom till en plats
i vilken mitt hjärta utbrister strömmande
så vackra ni är stenblad
stenansikten
stenfolk
i vackra bildskapande toner ligga de med grönskimrande mantlar
så jag önskade stanna stilla med stenfolken
lyssna vara
stubbar kallas det kvarlämnade
vackra boplatser
vackra ansikten
mina fingrar rörde varsamt vid ett ansikte
ansiktet log
ögonen strålade mildljus
skimrande
ansikte
kanske var det stubben vilken rörde mitt ansikte
mina steg är välkomnade
jag är hemma
den lille kallade mig åter
molnen
molnen
vackra mjukblå gråljusviolett cinnoberhänder
bäcken har vikt undan isblad
det var i en av de stunder då dagen ännu höll ett fåtal ljustrådar i fingerspetsblad
snö skymde sikten allt tätare drogs trådarna
fingrar vita gnistrande flätades in i varande
kristallstämmor höga tysta ljöd
slöt sakta ögon
öron
släden ringlade allt högre uppför den slingrande
okända strapatsen inför vilken varningsklockor stilla sökt nå
facklor slocknade
snömoln
gnisttunnlar
virvlade bak
skymningshänder
skrider
rör
vindar
släden
flyger av vägen
rakt in i vindfamn
träd tar emot ekipaget
hon mumlade ljusrodnande
var det så det var
träd susade
minns
du
minns du nu
det hade slutat snöa
hennes kinder är frysblossande röda
himlar är klarnade strålande marker stjärnvindar gnistrar
älven ljuder
vi lyfte dig
av släden är intet mer
minns du
ser du
än en gång var jag hämtad åter till människostigen
detta hände sig i stjärnhavet
i det tvåtusendefjärde steget
älven porlade genom isränna
luften andades klar kyla
stegen knarrade där hon vandrade fram och åter
försökandes hålla värmen
varför sände ni mig hit
hit av alla platser
lyfte ni mig
för att frysa mig
ja vem vet kanske skapar ni en vacker
istapp eller droppe av mig
så vackert skall jag då sända klanger
var gång vind rör vid mig
tyst
tyst
se
snäcka
pärlmussla vek upp blad
steg ur hav
en pärla så underskönt strålande
kärlek
väckte ögon alltid vakna
de bad mig öppna orden
jag ombads öppna orden till helande av deras kärna
stjärnord
dalade virvlade cirklade
in i handskålar kupade mottagande
strömmade vidare in
hjärtskål
skimrar
hon vandrar med livens steg
med ängar skogar marker
i lyssnandesvar
ur hjärtskål till handvingar
frön kärnor lades i hennes händer
hon sveper ut vinge från hjärta i vidbåge
sår spirande
ord
ordbruk
växer i andens kärleksljus
norrsken
sydsken
lemniskataandning
skata vackra
svart och vit
allfärg
färgallts
skugga stiger ur nät
möter vitas skugga och vit rör luftvirvlar
vingar lyfta
skata sitter i granmantels förtäljarljus
fiskar med bruna fjäll glittrande simmar medströms
ekorre skuttar gladeligen
skata sitter i granmantels förtäljarljus
så skall det hända sig så
i den elfte årsringens månports drömöppnan
treårsbarnet av två av noll av ett av ett
leker pärlandesteg
övar viska nej
förbereder
vilja
i den tolfte årsringens månports drömöppnan
stå de
måne och sol
svart och vit
skugga och ljus
man och kvinna
kvinna och man
gemåler
sannprästerskap i helandegärning
vid varsin strand
de ser ej varandra
sträcker händer in i dimma
fingrar strömmar
de möts i mitten
mitt i oceanens djupa stämma
harmonisk själsdans
andedans
ljusdans
värmedans
lemniskata
harmonisk andning
evig är ej evighet
evig är
är
harmonisk åtta
vattentrappas vackra stämma
lemnisfär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar