lev med detta
alla gossebarn skulle dödas
modern gömde barnet i tre månvarv
i det trenne året
klippes navelsträngen för andra gången
tre är ett vackert tal
hon satte ut sitt barn i vassen
i floden
i en korg gjord av vass, strå av kärlek
i en korg gjord av vass samt tjära
tjära består bland annat av kol samt av olja, båda dessa är svartskimrande
hon satte ut sitt barn i vassen
detta för att skydda barnet från makten
från konungens rädsla
barnet sågs av prinsessan
Moses syster såg detta
Steg fram och föreslog deras moder till amma
Detta bejakades
barnets moder blev barnets amma
Moses var barnet
livets flod porlar
vassen
lever vid vatten
bär liv över vatten
med strömmar
i hjärtat lever barnet
inrebarnet
barnet befinner sig i två världar
inre samt yttre
del samt helhet
barnet lever
växer in i sig själv
visst var det så
visst är det så
detta är bilden för de steg vilka lever i det tvåtusende årsvarvet
eller i den tvåtusende årsringen
modern var barnets amma
moder vår moder
beskyddarinna
samt liv
allas vår moder
all mödrars moder
moder vår moder du är i underjordens mörker
minnet av ditt namn framstrålar
andas in hela denna vackra sannberättelse och se hela dess innebörd
ja se Moses fyllda vandring
visst var det
är det så att han stod inför den brinnande busken
i den stunden
i det ögonblicket
tillät han sitt inre liv
tillät han livets flod att stiga in ifrån det yttre in i
det inre
in i hjärtgården
därmed vandrade barnet i världsvarat
barnet är allt
ja
det är en mycket vacker berättelse
och visst är det fantastiskt att han bär en vandringsstav i handen
allt det du möter
är en slags projektioner
du såg en ström av punkter
signaler i en av alla nätter
dessa signaler kan liknas vid korta impulser
projektionsbilder
vilka förenas till ett sammanhang
det sker icke förrän du är mogen
dessa projektioner alstrar energier
samt ”samlas” i det inre
i livets brunn
inom vilken livets flod strömmar
då du är mogen
framstiger bilden
det är samtidigt ett slags skiktmåleri
där bilderna stiger ur helheten i de stunder du behöver dessa
de stiger dock ej ur helheten för alltid
ty alla dessa bilder sammantagna är din livsväv
så till viss del är detta att stå inför en önskebrunn
en önskedamm
projicera din önskan däri
den stiger upp
in i dina händer då du är mogen därför
projektion
projektiler
projicerande verklighet
*
klädnaden smiter år
smiter åt
hur kan det heta
smiter åt
smiter
smiter iväg
flyende från
kanske smiter klädnaden från att vara klädnad till att bli hud
så är det nog
hur kan jag förstå
förstå
vi är så duktiga på att förstå
i denna konst
att vi glömmer förstå våra själv
kanske förstår vi så mycket att vi ställer oss i skugga
smiter undan ljuset
och förblir oprojicerade
risken finns att vi blir projektiler i vår förtvivlan av att ej finnas
*
talat med
om
vad finns att tala om
allt synes uppenbart
varför riva upp dammvirvlar
dammvirvlar vilka lagt sig
lagt sig
i längtan till ro
jag vet ej vad det finns att tala om längre
allt synes uppenbart
så varför söka
tala om
om
*
i denna natt är jag
ett av träden
gnistrande skönhet
lystrar till
steg
hörsammas
rör mina fingrar varsamt
snövingar flyga runt dig
rör vid ditt ansiktes
fråga
*
(röd fjäder)
röd fjäder faller virvlande
i väster
glöder
kvällsskyar
frostande
röd fjäder vässar udd
spets skriver
klarnade
sveper
ordklanger
ur skymda
spår
snörök viner nålvass
täcker spår
snövågor
vackra snödynor
vitöken gnistrar
röd sandsten
spricker
kallras
vecklar ut vita fällar
istappsfingrar
knäpper
frostblommande
fönsterögon
beslöjas
inom
brinner
fyrfat
gyllenskimrande hud
omsluter regnbågsfallna fjädrar
vindar söker lyfta mantelhöjd
vemodsskri
vemodsvingar
ropar
kallar
marker lystrar
vakar
väntar
kvinnor sitta runt eld
rök virvlar
gnistor
knäpper
dansar
fiskbensnålar vita sömmar
fingerpenslar målar
bårder
han är på väg
mockasinklädda mjuka flyter steghänder
möts
möter
då och då
avkänner han markrörelse
ser henne stå
helt oskyddad i floden
han sträcker handen
önskar så gärna
röra vid henne
klädnaden smiter åt
följer varje
linje
hon är hans drömljus
hans längtan
hans
svar
jag söker
försöker resa mig ur ravinen
fotvalven är nedsjunkna
hälarna är röda sjöar
tårna är icke
synliga
försöker
försöker
oförberedd
fylls jag av dånet
marker vibrerar
skakar
smågrus anländer först
rasslande skallror
dånet ökar kommer närmre
jag vet att jag borde måste skyla mig
vill jag skyla mig
är det ej bättre
stora stenar studsar
studsar
rasar
där står jag i förundran
hur kan stenar studsa
vindbryggan åker ned med en smäll
handen vilken höll om greppet lossnade
hovar trampar
galopperar in
river upp vattenstorm i vallgravs cirkelvärn
med blicken fästad vid en punkt i fjärran
in i oändligheten
står hon
hon bär en hårt åtdragen rustning
bestående av tjocka rep
repen är lindade varv efter varv
efter varv efter varv
efter varv
över detta bär hon en höljesmantel
det var som om
som om
hon sökte binda fast
armar händer var det ej
det var som om
som om
hon sökte binda fast
ej visa
borgens murar darrar
suckar
hon står på den yttersta kanten av borgmuren
i skymnings sista strimma synes fågel
fågel röd lyfter
murar splittras
faller samman
inte
ett
ljud
höres
annat än hennes vingar
fågel röd flyger
vakande med
kalmarker
slätter
i nattstilla vandrar hon fri
sår fröer i längtansspirande
sakta höres de stiga ur marker
gräsvingade
strån
blommor
växande liv
hon bär en egenönskan djupt i sitt hjärta
tvillingflamma
varför går du förbi
med blicken fästad vid en punkt i fjärran
in i oändligheten
står hon
talar till hans skymda
lösgör en av fjädrarna
röd fjäder faller virvlande
skriver
klarnade
sveper
ordklanger
ur skymda
spår
se mina händer
i dem skimrar
levande
låga
låt mig vara ditt hav
mina vågor
rör dig
mjukt
dropptindrande glädjegivande
låt mig ljusna din blick
låt mina händer vara lagunens stränder
vilka håller dig samman
i svårandning
låt mig vara en kanal
för dina seglande
färder
för din frid
låt mig i dina nätter vara
stjärntäcket
ömt vakande
med dina drömmars
vandringar
strö kärlek i dina ögons sårade
strö kärlek i din huds smärta
strö kärlek i dig
då ditt hopp
uteblir
detta ber jag dig
se mina händers kupade
lykta utan
glas
i dem brinner
låga
levande
för dig
detta ber jag dig
fly icke
låt mig
låt
oss
du hör ej min stämma
så är det bättre att ej skyla mig
stora stenar studsar
studsar
rasar
jag står stilla
röd fjäder faller cirklande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar