det är fascinerande med speglar
de ser dig
håller aldrig fast
med ens ser jag skönheten
vari uppfanns spegeln
varur gavs spegeln till människan
se ett djur stå inför spegeln
nosandes undrandes
är det en unge börjar den genast leka med bilden
kanske är det så
spegeln visar dig sekunden
en strimma av dig
spegelbilden sticker ej ut handen genom glaset
grabbar inte tag
släpper dig
spegeln klär ej av dig
slår dig ej
spegeln möter dig
avspeglar dig
möter dig
visar en bild av dig
den bilden är ej livet
spegeln drar inte in dig
håller dig ej åter
lev med den tanken – hur många bilder passerar spegeln i dess liv
ja, tänk dig hur proppfull den skulle vara
tänk dig detta att spegeln då skulle innehålla din barndom din ungdom ja samtliga sekvenser av dig. varje gång du riktat blicken in, spegeln skulle vara sprickfärdig. det skulle inte bara vara du, det skulle vara samtliga besökare, så vad förtäljer dig spegeln
vem du är
eller vad är det spegeln förtäljer
kanske förtäljer den
ber spegeln dig att släppa
kanske visar spegeln att den ej spricker brister av att släppa
den visar egentligen livets samtliga bilder
bilden, ytan är klar ren i putsat tillstånd samt behaglig temperatur
den får imma, dimridåer ibland så klarnar den
den bländar samt bländas
ja spegeln är en god berättare
och lev med hur spegeln är tillverkad
då är det ytterligare steg
under ytan är regnbågsljus
samtidigt är det detta ljus vilket ger dig färger
så
är du spegeln
eller är spegeln en inredningsdetalj för att du skall se hur du ser ut
eller är spegeln du
en sak är säker
spegeln håller dig ej fast
det är fascinerande med speglar
de ser dig
håller aldrig fast
med ens ser jag skönheten
vari uppfanns spegeln
varur gavs spegeln till människan
se ett djur stå inför spegeln
nosandes undrandes
är det en unge börjar den genast leka med bilden
kanske är det så
spegeln visar dig sekunden
en strimma av dig
spegelbilden sticker ej ut handen genom glaset
grabbar inte tag
släpper dig
spegeln klär ej av dig
slår dig ej
spegeln möter dig
avspeglar dig
möter dig
visar en bild av dig
den bilden är ej livet
*
varför sägs det att skator skratta
att korpar kraxar(i negation)
varför sägs det att kråkor hackar
varför brukas liknelsen korpgluggar
alla dessa fåglars kroppar andas tyngd till viss del klumpighet, då jag skriver ser jag skator ser jag kråkor kajor korpar och ser älgen vilken har en stor kropp, vilken ändå strömmar eller mer flyter fram, hur många gånger har jag icke beundrat förvånats i denna upplevelse och i skrivandets stund ser jag detta vackra svepande
dessa tunga fåglar skuttar eller rör sig klumpigt
det är nästintill att de ger upplevelsen av att ej orka lyfta kroppen
så sker det
en svepande rörelse lyfter dem
vem har ej sett en skata reta en katt
det
är ett skådespel att njuta av
ja nog är det så att alla dess fåglars kropp andas tyngd
eller vid anblicken verkar de tunga
ser du skatan skratt ser du en lätthet
ser du skatans bo kan du tyda väder samt vind så sägs det
skator värnar om varandra
skator samlar skatter om så det sägs vara tjuvgods
skator har en god blick för silver
kajor svävar över hustaken
en gråsvart vid mantel kanske bär de skymningen i sina näbbar
i stora vida flockar vidflockar svävar de
luften böljar av kajsång
kajor synes landa i tusentals på husens takåsar
vakandes med sovande
bär livvandrare/”lämnare” bortresande, resande i vida drömsömn
fönster är svarta gluggar
vindsgluggar
i natten
blinda blicka de ut
gryningsfingrar rör vid ljusreflektioner
väcker korpar
korpvingar
skimrar indigo svartblågröna skarpblickande pärlljus
näbb kolad böjd
väcker
koltrastens sång
så finns kråkan i sina svartgrå kaskader
alla dessa fåglar
vingburna har till synes tunga kroppar
vad förtäljer skatan; omfamna dig själv i leendeljus kärlek
vad förtäljer kajan; vaka över ditt inre ljus
vad förtäljer korpen; låt, tillåt ditt inre ljus omfamna dig
vad förtäljer kråkan; låt ej människostegen tynga dig
alla dessa vingburna väcker koltrastens sång
därigenom öppnas dina bröstblad
alla dessa fåglar livnär sig på vad de är allätare
lever på frön bär samt jagar samt äter det lämnade
kajan kan du få att komma vid anrop det vill säga då du tämjer den ung, det sägs att den kan tala
nåväl alla liv kan tala
då alla lär sig lyssnandets inlevelsens tysta vackra konst
i skrivandets stund ser jag alla dessa fåglar stiga in i varandra
stiga in i örnen i kondoren
min upplevelse blir detsamma inom vilket jag så ofta vilat
de helgade skrifterna är skrivna till varje stam
detta för att människan skall förstå
jag ser dessa fåglar
samt ser allts
hemhörighet
skrev i natten
stjärnsångare
kanske är det stjärnsångare
deras stämmor är tämligen kraxande de lyfter der avlagda
ser de så allt vanliga mänskliga stegen tyngda tunga
de mänskliga rösternas överröstande
ser svävande
svepandegesten då de lyfter
i det är dessa fåglar
stjärnsångare
ty de livnär sig på frukter på bär
javisst jagar de
javisst är de asätare
kanske borde vi vara detta
stjärnsångare
kanske skalen brister då
det finns tillstånd där hårda väsen bosätter sig i kroppen
parasiter
det finns tillstånd där huden blir hård
kliande eller bara hård, eksemartad
det finns tillstånd där du ej tål våren, pollen, du blir allergisk
cortison – kortisol – kort i sol
cortison kortisol finns så att sägandes naturligt inom organismen
är ett upphöjande
stämningshöjande preparat
samt upplösare av det förhårdnade
vad ser jag
jag ser klippor lösas upp samt bli moln
jag ser även överdoseringens verkan vilken är jäsande
ja cortison är en medicin ett läkemedel vilket har erhållit landvinning inom många områden
det gör huden mjuk samtidigt gör den huden skör
skalar av lite för mycket
den påverkar inre tillstånd gör det hårda mjukt samtidigt gör den skörhet av alla de slag
det är något vilket ges utifrån och med ens behövs restriktioner
det finns mycket att säga om cortison kortisol
det är en god bild av de vägar vilka vandras i dessa dagar
alla liv kan tala
då alla lär sig lyssnandets inlevelsens tysta vackra konst
bli stjärnsångare lystrande
jag vecklar in mig i ord
en solfjäder är jag i din hand
slår ut mig för dig
kan du läsa orden
så skall jag strö helandevingar över din smärta
detta är orden
*
intet ljus brinner synligt
slocknade
lågor
i ögonandning
böljade
ringlade
slingor
var det rök var det hår
var det dimma
vad var det
slocknade lågor viskar
spelar det roll
är det en roll
slingor
lade sig stilla leende
ögonfingrar breddes ut
slingors leende vävdes i
nattens
mörker
kröp färger alla in i glas
blicken smög sakta ut
in i markers gnistrande skönhets hav
andas klippor
tång
sand rinner mellan tår
sjöjungfru simmar till yta
valen hoppar vrider sig mjukt
de dansar
havsvida
haren skuttar
rådjur trippar
krasar snö
mumsar vintergäck runt stugans knutar
krasar knastrar
eld i spisen brinner
vandra in i dröm
sov i
vingars
svävande rörelses lugna svep
färger skimrar i skålens djupa
marker gnistrar diamanter ur
lur ljuder toner
över bergen
dalar
ängder skogar sjöar
nattvackra stilla
nu sluter jag mina vingar om
sluter jag bladen om min sömn
*
(nej, varför)
jag vecklar in mig i orden
inte lindar in mig i orden
jag viker papperssvalor
fjärilar
flyg ord
flyg
fria
dagen den vackra vaknade blåsilvrande, länge låg jag helt stilla
sökte sluta ögonen, hur jag än sökte sipprade ljus in
fransar slöts samman
kanske penslar sökte måla flödande steg
kanske var det drömmarnas verklighet
steg aldrig ur bädden hämtade skopan vilken hänger där
över diskbänken tänkte det är gott dricka vatten ur den skopan
undrar varför jag så ofta glömmer det
kanske väcker den minnen
gonggongen i huvudet
sprickkänslan
hur det än var så lämnade jag aldrig bädden
hämtade skopan
båten sjönk allt längre ned, började mödosamt ösa ur vatten
lyssnade till båtens svaga stämma; bara en aning över ytan
så nästippen sticker upp
det är ju vackert då vattenlinjen synes en blommande vitbård
eller hur
kanske en svepeduk mumlade jag och fortsatte ösa
så upphörd ösandet, skopan låg helt stilla i min hand
lämnade aldrig bädden hängde upp skopan
där ovanför diskbänken
vattnet steg allt högre det gjorde mig intet
stilla helt stilla steg tankar in
ligger jag helt stilla så blir det svart doppas penslarna tillräckligt många gånger
så blir det svart i skålen så var tanken
en liten fågel satte sig på fönsterkarmen
pickade ljudet borrade metallsmak in
drog täcket tätare om kroppen
över huvud
en envis ljusstråle fann väg
tryckte händerna över ögonen
nu gnistrade hela himlahaven
fyrverkerier
lämnade aldrig bädden
ur en skrubb hittade jag jalusier
svarta ogenomträngliga
skruvade upp dem
låg där helt stilla
trodde du
ett litet litet hål
en ljusnål stack mig
en droppe röd
på mitt finger
lade den i gömsle
väx
slå ut dina röda vingar
i en annan värld
i ett annat bergspass
i en annans rosenlund
med ens virvlade det stormar
blad av alla de slag
for vilda ändå stilla runt
stig upp
än en gång sökte jag dra täcket tätare om
jalusier kisade
eldskål vaknade
var jag var
det vet jag ej
träd omgav mig
marker av djuphöjder
nattdräkten bar jag
täcket
ja kanske var det molnen vilka seglade
dunen flög ur bolstret
tusende vingprydda
bar korn
trodde du
det är dags nu
såg mig runt
överallt låg pappersark
överallt
de andades sakta tecknen
framsteg
varför sporde jag
varför
tecknen
framsteg
allt klarare
såg den ena handen efter den andra
knyckla ihop pappersarken
kasta bort dem
såg
händer vika veck
vika
veck
solfjäder andas
vecklas samman
vilar i hand
handen är hårt sluten om
vandrar nedför bergen
så vacker är stigen
ängsgräset är ljusockra högt gyllene mjukt
doft av höga berg
av rena
klara
stråk
stråke rör vid strängar
ögon tåras
källbrunnar
steg
ömmar
svårt
solfjäder vandringsstav stödjer
boplatserna närmar sig
röster närmar sig
marknadsplatsen ljuder
livsresors aromer
handen stannar
tackar till stödjandegest
sakta säras fingrar
lägger solfjäder i stånd
marknadsplatsen ljuder
solfjädern söker krypa under tyger
ett öga dras till
stannar inför
lyfter
andas in doften
lägger den intill kind
vecklar ut
vikta
veck
dig önskar jag
kan du läsa
mig
då vecklar jag ut
svaret
jag vecklar in mig i orden
inte lindar in mig i orden
jag viker papperssvalor
fjärilar
flyg ord
flyg
fria
lämnade aldrig bädden
blåsilvrande flöt dagen förbi
fåglar vackra
svirrade snöeld
vita moln slöts samman
dun föll
dalade
skator
lindade spiraler i
granlevnad
slöt täcket tätare runt
nej varför skall jag lämna bädden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar