koncept
konsensus
i haven levde de fenprydda
i sjöar andades pärlljus
cirkel
cirkelvåg av ljus
pupillen vidgas
cirkel
cirkelring
når stranden
pupill slutes
andas in
stiger upp på stranden in i strandstegens stig
är ett med allt
skogar hälsar
vänder ansiktsskiva till kronor
ser
iris
ekrar
stjärnstrålar
stammar hälsar
ur dem instiger fyrbenta
fyrfota
ur rötter krälar kryper
maskar larver
tättintillundermarkdjur
ur blad flyga vingprydda
är ett med allt
allt är ett
folken levde i paradiset
i drömmen
i ett med allt
allt är ett
undrande såg de den vite mannen
den vita kvinnan
hud vit
besynnerliga rörelser stela
hud vit
den vita buffeln
den vita vargen
den vita örnen
buffeln nosar mark
vargen blickar stam
örnen blickar krona
den vita var och är helgad
ett väsen
ett
väsen
spräckte deras dröm
drömmen
paradiset lever kvar
i förtydligandeljus ur hjärtats rot
den store anden kvinna man
värnade om dem och de om dem
den vita människan talade om frälsaren
om paradiset
skrev svarta tecken
nattecken
undrande såg folken dem tala
alltid om
undrande såg folken de vita människorna tala om ej med
konstiga stela ord om det de sades måsta leva enligt – stiga in i
undrande såg de den vite mannen kvinnan
de såg på ty de gavs ej in av de vita människohudarna
folken såg undrande på dem ty folken levde redan det liv de sades måsta leva enligt
hur kan liv ägas
örnen svepte vingar vida
vemodsstämma ljuder
örnen hör den vite mannen säga
ni har ej konceptet
ni har inte inlärda ord
ofattbara stycken
folken viskade
nej det är sant
stycken har vi ej
ty vi är hela
är allt
är ett med allt
allt är ett
folken levde i allt
egentligen i moderns kropp
med den store andens armar runt sig
de levde i paradiset
de undrade sällan
ställde sina frågor till allt
in i allt
lyssnade in svaren
lyssnade till den upplysande solen i sitt inre
de hörde talas om
om frälsaren vilken kom samt vilken de vita sög livet ur
piskade, pryglade, korsfäste
folken undrade varför allt detta måste ske för att uppståndelse skall ske
uppståndelsen sker i varje stund
folken sökte förtälja de anländande, vi gör icke illa
vi är ett med allt
allt är bröder och systrar
folken levde alltid med årets vandringar
i cirkeln
talade in samt med
med andra ord levde folken samt lever ständigt i bön samt meditation
i och för sig ej med inlärda ritualer och fraser
folken samtalade
visst hade de ritualer
vilka var det – var de verkligen tillverkade ritualer
hur var danserna runt eldarna, var danserna runt eldarna eller var folken flammor
folken var och är i allt
detta kunde den vita människohuden ej acceptera
ni måste lära er orden
orden för folken var och är levande liv
de sade till de vita människohudarna
ser ni skogarna
träden
stammarna
ser ni hu vi ber dem lägga sig ned då vi behöver dem
då träden behöver oss lägger vi ned våra liv till dem
ser du vedbitarna
de skall travas
du kan icke trava ved av en slump av en händelse
gör du så
var då säker i att vedtraven rullar
om inte förr så senare
ha tålamod
se träden se veden
lyssna
stapla vedtraven hållfast
ser du våra boplatser
vi bygger husen tälten med pinnar i stjärnform lutade till varandra
hud lägges över
lager till lager
allt i balans
vi erhåller ej balansen genom böcker
ordskap/ordskåp
vi lyssnar till allt
undrar du varför vi talade vedtravens liv
varje vedbit är ord är delar av ditt liv samt helhetens liv
bygg eller lägg vedtraven i balans
så brinner elden i ditt hjärta
att göra det ni vill av oss
vore att först mörkerlägga allt det vi redan lever
för att därefter framkalla en bild av det vi vet
nej
vi behöver ej framkalla
vi kallar
samt
möts
koncept
konsensus
jo det är vackra ord
varför behöver vi ett koncept och vem korrekturläser
vem korrigerar
samt
är det verkligen ett konsensusbeslut… är det så
eller är det en envägskommunikation
en envågskommunikation
ja- det skall stå envåg
koncept
koncensus
gör inte det livet haltande
styckat
*
hon
berättade
i mitt hjärta hade jag tusende pärlor droppar
förhoppningar givna
bitterglas är jag
icke vorden
i mitt hjärta hade jag tusende pärlor droppar
knäpper upp bröstport
släpper ut dem
ur mitt bröst flyga de
så gnistra de fria i den stjärnsfär
de kom från
må de förverkligas
i mening av
så har jag stängt längtans blad
rullat dem samman lagt dem i kruka
grävt tolv grunder ned inom
lyssnar stilla tyst
helt utan önskningar
stillatyst
tyststilla
kanske kallas jag en stund
till ledsagan
jag ler utåt sant i sannhet därför att jag älskar
trots det hjärtats smärta
sakta lyckas jag stänga längtans blad
frukta icke jag jagar icke
hemsöker icke
förföljer icke
jag viker undan
lyssnar tyststilla enkom till sanndom
såg jag dig i skymningens
mjuka eldglans
jag saknar så mycket soldroppar
jag ler sant trots
det
hjärtats smärta
det finns ej rätt
det finns ej fel
sannheten är störst vackrast
lyssnar in i vinden i hav
i trädens kronor i gräsets strå
i de vingprydda
i de stegfotade
i de marknära
nej
allt är inte svart eller vitt
dessa omsluter i kärlek
så låt oss vara mitten i balans
alltid ensam fryser jag hjärtat till is
osynlig lever jag riktigt
med kyssar regnande djupa in
i mitt hemliga liv är är
detta till trots faller mörker så tätt
sliter ned mörkläggningsgardiner
framkallar ej
jag är icke
mer
skyndsamt hänger jag prismor i alla rutor
rör er
dansa
till er cembalo
alla pjäser
spöksonetters vassa gripklor
tårar vidhängande i mina ögon
måndroppar
stjärndroppar
i mitt hemliga liv
drömmer jag om
soldroppar över hud
instigande
skänkande värme
ty jag fryser
fryser
stängda är längtans blad
de viker ej
dörrar av tusensjöars stränder stiger ur dimmor
han ropar mjukt in i vinden hon hör ej längre
regnen slår alltför hårt
piskar hennes nu alltmer böjda stängel
mörkret faller alltmer tätt
isblixtar spräcker täcke
isflak flyter isär
iskalla sjöar tror
ror runt
runt
i lovar
tolkar efter släde utan medar
utan tömmar
hoppar till
missar
sjunker
drömmer soldroppar över hud skänkandes värme
ty jag fryser
fryser
trodde du dig ej nå fram
vidöppen
är sjön
alltid
det enda du behöver är stiga in
in i ögondjupens kärlek
ser du ej
isflaken flyter
av sol smälta de
du
når fram
handen är sträckt
flyta
flykt ifrån dig alltid
isflaken flyter
i all lever
ej flykt
flyta
där är all is smältande källströmmar
bejakelse
vad du tycker om mig
vad jag tycker om dig är
oväsentligt
tycker
är bara en massa oväsen
det viktiga är
vårt svar
utan dolda avsikter
vårt svar
till det vilket stiger upp ur djupet
djupets sång
djuphöjdens sång
i mitt hemliga liv
drömmer jag om
soldroppar över hud
instigande
skänkande värme
ty jag fryser
fryser
stängda är längtans blad
de viker ej
dörrar av tusensjöars stränder stiger ur dimmor
i taket andas prismors ögon
regnbågsfärger i allt
avlägset höres en röst
svagt kan jag ännu höra
*
så har jag släppt alla villfarelser
resignerat
om intet ber jag mer
jag har släppt alla spöken fria
alla förhoppningar givna
siarstråk
har jag släppt
sett dem rinna ut mellan fingrar
en spökstad är jag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar