jag söker teckna med blyerts den omfamnande handen
nedteckna
är den omfamnande handen en skrifteställning
omfamnande hand
så svår
är du
i nedtecknandet
jag söker teckna
med blyerts
den omfamnande handen
svårt är det
ty huvudets tanke
informationsbanken
söker ge mig alla
leder
alla
böjformer
samtliga
leder
böjformer
till slut inser jag att jag sitter fast
lägger pennan åt sidan
i ömhet lyfter jag pensel
sluter ögon
handen målar handen genom pensel
genom stängdvatten flödar hand
genom slutna ögon flödar hand
handen är ett löv
är en vinge
ett lönnlöv
icke lönndom
icke opålitlighet
ett ambralöv
ambra är icke lönn
lönn är icke ambra
trädfolk är dessa
du och jag
jag och du
hur kan lönnen förknippas
därigenom knipsas
med lönndom
med opålitlighet
kanske av den anledningen att lönnlöv kan täcka ditt ansikte
troligen ej
hur kan lönn förknippas med lönndom, opålitlighet, lögn samt svek
trädkronan är ett hav fyllt med händer
med stjärnor
dansa min värld i stjärnhav
hav stjärnor i ditt bröst
vinden rör vid dem
luften
luften andas stjärnsånger
löv dallra
vibrerande
gröna till eldhav
stjärnregn
så skall gnistor falla in i ditt bröst
skänka liv till det
sandöverösta
smaken skall
lyfta dina händer
ur bojor
glödande skall du
stigvandra
strö dina frön
i din åkers
börd
ja hur kan man stänga inne ett träd i det ordet
opålitlig
är trädet opålitligt eller den vilken håller i yxan
sätt dig där invid trädet
upplev trädmantel runt dig
hand
vinge
du törstar
lönnsirap bjudes
åter sker det – lönnsirap
det sägs att sirap är lögn – orden flyter likt sirap
det är märkligt – varför binda välgörande liv vid negativa associationer
associationer är ett slags vigvatten
varför binda välgörande liv vid negativa associationer, är det så du vill bli sedd
det är icke lönnens vilja
lönnen bjuder dig sötma
detta för att du skall uppleva livets smak
socker i lagom dos höjer smaken – förhöjer är det ord vilket brukas
träd blöder vid människans nedsättande, nedslående blickfång
träd blöder soldroppar till människans beskydd
i kronor susa
människa
människa
varför måste du veta varför
du skär min hud sönder
viska varför
var
för
stigens följande
de viskar till mig
snö virvlar
snörök gnistrande
vindarna är nålar
jag ser intet
mina fingrar krampar
söker fäste i klippor
i rev
fötterna halkar
de viskar
vi är på det näst högsta steget
de håller min hand
måste vi veta
jag når det högsta
står i vinden
snö
är min vita stjärnskrud
jag är
fri
*
spelar det dig en roll
måste vi veta
är ord vilka återkommer
andas dem
uttalar dem
samt ser krigare
härledare
rustningar
krigare
kungar härledare manar tillförsikt
de manade egentligen ej till stridsstyrka i den bemärkelse även om de gav sig in i strid
dara vi samman denna strid till en individs strid
är detta mycket stort
att stå inför allt det vimmel vilket söker övermanna individen
vara din egen härledare samt mana dig till tillförsikt
till för sikt är tilliten
tilliten är icke till för att förblinda dig
den är till sikt
för sikt
så
måste vi veta
jag andades stilla
detta
för att uppleva
*
mina ögon
dog litegrann
då jag insåg min fulhet
mina brister
jag gråter av alla de gånger mina händer blöder istället för att orka lyfta
ändå
visar de
de goda
mig
allt vackert vilket alltid flyter genom
ur mina händer
enträget ber de mig
se
enträget viskar de
giv ej upp
jag gråter för alla de gånger mina händer blödde ej förmådde bära dina bördor
*
cell
är en liten sluten enhet
lev med det
denna cell
kan
bli
till
*
(i handskål lägger jag)
jag lägger mitt tysta i handskål
bäddar detta tystade i dimbad
väntar in
skingrans ömsinnes
beröring
*
(näst högsta steget)
du klättrar i ett bergslandskap
bergskedjor ligger många mattade
du klättrar uppför ett berg med en vän
det är en mycket mödosam vandring
röd sandsten
blödande berg
rullande lösa stenskott
rötter tunna vilka greppar om
fötterna rinner undan gång efter annan
allt högre kommer ni
luften är skira moln
snö andas
sidenskimrande
gnistrande
bländande
skogar vida synes långt
långt ned
blåslingrande ådror
den säregna sången är med
följer er
då och då synes den stora fågeln i vida cirklar
mod viskar den mod
svirrar luften i
klipporna är pelare
de stupar rakt ned likt pelarsalar med strömmande
blå ådror
drömådror
eolsådror
din vän snubblar
rullar nedför
du hasar ned sträcker handen
båda är utmattade
bergsplatån väntar
ni vill nå den innan skymningsregnen
så befinner ni er på näst sista steget
vännen snubblar
är ett rullande stengrussandras
damm virvlar
grenar
grenhänder håller upp rullningen
en puppa i trädklyka är din vän
du hasar nedför
sträcker handen och så klättrar ni
det sker gång på gång
upprepande
ni når det sista steget
din vän faller
alltmer uttröttad
uppgiven
hur är det
låter du din vän ligga där
lämnar du din vän sägandes
du klarar i alla fall inte av det här
ge upp
hur är det
låter du din vän ligga där
konstaterar du att din vän är avliden
lider av
du klarar inte av din klättering
är det så
ser du den rasade
förvridna kroppsställningen samt
fortsätter din egen klättring
du vet
det är ett altare där uppe
du vet att detta är en helgad plats
du vet att du vill sitta där i
meditativ andning
i nattvingars
klara
hur är det
överger du dig själv
*
(och vattenytan är)
spegelsjön visade hennes nakna
dimhänder
svepte in
bergen
han seglar tyst
solfjäder
paddel
glider cirklar
vattensspegel
är
vida
vingar
lyfter
solvind
in i
silvrande
handkorg
hon rör vid
bladet
i hans
hand
*
(måste vi veta)
jag andades stilla
detta
för att uppleva
dansa min värld i stjärnhav
hav stjärnor i ditt bröst
träd blöder vid människans nedsättande
nedslående blickfång
träd blöder soldroppar till människans beskydd
i kronor susa
människa
människa
varför måste du veta varför
du skär min hud sönder
viska varför
var
för
stigens följande
trädkronan är ett hav fyllt med händer
med stjärnor
dansa min värld i stjärnhav
hav stjärnor i ditt bröst
vinden rör vid dem
luften
luften andas stjärnsånger
löv dallra
vibrerande
gröna till eldhav
stjärnregn
så skall gnistor falla in i ditt bröst
skänka liv till det
sandöverösta
smaken skall
lyfta dina händer
ur bojor
glödande skall du
stigvandra
strö dina frön
i din åkers
börd
träd blöder soldroppar
till människans beskydd
måste vi veta
jag andades stilla
detta
för att uppleva
*
(tji … fick den)
informationsbanken
söker ge mig alla
leder
alla
böjformer
samtliga
leder
böjformer
till slut inser jag att jag sitter fast
lägger pennan åt sidan
i ömhet lyfter jag pensel
sluter ögon
handen målar handen genom pensel
genom stängdvatten flödar hand
genom slutna ögon flödar hand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar