lugnt vandrade den unge mannen
en helt vanlig asfalterad väg
med skyddsräcken
mitt linjer
sidolinjer
allt behövligt
lämna företrädesskyltar
stopptecken
allt behövligt
övergångsställen
återvändsgränder
allt behövligt
vändplatser
usvängar
allt behövligt
för säkerhets skull satte den unge mannen
en hjälm på
i ärlighetens namn var det inte en väg
det var en trottoar
jodå den stora vägen var på sidan om
den ena sidan om
den andra sidan om
ja där fanns det skog med
viltstängsel
egentligen vandrade han ej
egentligen cyklade han på en löparcykel
hur man nu kan löpa på två hjul
nåväl trampa går ju bra
plötsligt såg han
såg han
två ståtliga älgar flöt fram
unga är de krona bara anandes
älgarna strosade lugnt stilla
brydde sig inte om plåtburkarna vilka mest
luktade illa
med de där stirrande ögonen
både lysande samt svartklädda bågade
brådska det verkade ej dessa ståtliga prinsar veta av
så saktade de ned en aning mer
nu hade de fått syn på det där hjulandelöpande
ja vad var det
den unge mannen stannade tvärt cykeln
lutade den mot räcket
själv tog han det säkra före det osäkra och klev över räcket
de båda prinsarna stannade en aning för att nosa på det där
den där tingesten med hjul ekrar och allt behövligt
de strödde litegrann intresse över cykeln
såg in i den unge mannens bultande hjärta
för nog bultade det en aning och nog såg han stel ut
där han stod i undring lutad till räckets säkra band
älgarna
de båda prinsarna gav honom en godblick
flöt lugnt vidare
meddelandet
var mycket tydligt för honom
*
du har ett sår
hur skall du kunna vandra med detta sår innan det läkts
se detta;
du har en rygg vilken är bilden av då ryggen är en del av dig
ryggen var läkt så rives såret upp
ryggen är vidöppen
det går ej att sätta ett stort plåster över
plåstret lossnar i kanterna
rullar sig alltmer samman och till slut ramlar plåstret av
vad händer då du vandrar med en rygg utan hud
jo hela ditt inre
hela ditt innanmäte rinner ut
läcker ut
tas såret ej om hand blir såret ett savande sår
ryggen gråter
alla sår har behov av vård
plantago
plantiago
adagio
ja
det klingar vackert
såret är en planta vilken andas adagio
*
(ensemed)
älderkvinna vandrade lugnstilla
ense med livet
hon hade sett samt äntligen nått fram till fred
ja till freds vandrade hon
bekymrade sig inte
egentligen ej vare sig för fram eller bak
bakom och framom
lunkade lufsade nosade gladeligen tillkomme
vid hennes sida
då och då skuttandes
så kan bara ungar skuttatumla
smakandes
svarandes livet
det blev en lusteliger svans
äldrekvinnan hyste inte förhoppningar
hon brukade le
varför kan du säga mig
varför skall jag förhoppa
för
hoppa innan benen är redo
nej
då följer jag hellre stigen
och tar ett glädjehopp i handen då det sker
log sådär pirrandegodmodigt
glädjeskutt menar du sa haren och slog en lov
lovsång runt hennes gillandes gång
hur det nu var
hörde hon ett fruktansvärt brak
allt bakom henne rasade samman
var bara ett stort gapande hål
en käft kanske
vill käften sluka mig
nej det kan det inte vara
det är ett stort gapande hål
det
tål att grunnas på
där stod hon på grund och marken började rulla
ett rullbräde eller var det en tvättbräda
lustigt var det väl inte
snarare var marken utan fäste eller trygghet
med ens insåg äldrekvinnan
att hon nog var tvungen hela det där gapande hålet
hon tog varsamt stegen in i hålet
började undersöka käftens alla tänder för nu var hålet en käft
hon vickade på var och en
jo nog såg de vita ut allt
en odör steg fram ur djupet och längst in
längst därinne väl gömd syntes en ånga stiga upp
ur kvidande lidande
tanden
hade sprickor var brun närmre unket svart
ur fickan tog hon mjukborste
penslade försiktigt alla sårkanter
smulade örter
hamameliss humle och fläder
smorde nejlika runt i vallgravens torkade fåra
satt så helt tyststilla med tanden med taggen
sakta hörde hon det första ordet vakna
öppnade händers fingeröra trädde ordet på ljustråden
sakta mycket sakta vaknade hela meningen fram
äldrekvinnan log helt stilla
reste sig
steg ur det gapande hålet
bad plantagio ditin
livets planta susade adagio
marken den strålade åter
sålugn och klar
älderkvinna vandrade lugnstilla
ense med livet
hon hade sett samt äntligen nått fram till fred
ja till freds vandrade hon
bekymrade sig inte
egentligen ej vare sig för fram eller bak
bakom och framom
lunkade lufsade nosade gladeligen tillkomme
vid hennes sida
då och då skuttandes
så kan bara ungar skuttatumla
smakandes
svarandes livet
*
det finns många beteckningar
diagnoser
kortkommandon
vilka gör livets tillkortakommande
svart vit skola
fack
fakulteter
fack är bra då villervalla har behov av sortering
inte ens då är det enkom svart eller vitt
varje ting stannar en stund i handen
skänkes en plats
skator är svart vita
de förtäljer dessas vägar
så släpper de en fjäder frågar dig
är den svart eller vit
genast svara du endera färgen
skatan börjar skratta
skator kan verkligen skratta
då de skrattar rörs hela kroppen
är du säker på det
är fjädern svart eller vit
vad finns mer
då ser du
fjädern är allt
det sker genom rörelsen
skatan lägger huvudet på sned
svart eller vit
det finns svartvitt
det är den skola där livet andas
den heter ej svart eller vit
den heter svart samt vit
allt har ett förlopp
ett skeende
en rörelse
rörelsen förblir ej i antingen eller
den är ett levande väsen
du behöver vara i dem båda
vila i och en stund för att vara i dem bådas sfär
*
(ur askan)
flammor stod höga höga
dånande
marker glödande
svedda
lade sig stilla
ur askan
breddes regnbågsvingar
den unge mannen vandrade ur smärtregnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar