kanske skiljas är att enas
*
symbolvärldar av evigursprung
livgivare i närvarande mening
kraft till energier för liv genom allt i är
nu är icke nu
nu är fröets sådd in i fram
ni är givna blicken fram
så varför förnekar ni framtiden
varför förnekar ni dåtid
detta är icke mänskligtid
framtid
dåtid
är framom – om – aum
är bakom – om – aum
vad är frö
vad är sådd
stjärn – kärn – världar
detta visste kristallmästarna
de satte an
klanger
de var
i
är
detta är
är
strömmande andning
evig harmoni
lemniskatarörelse av oändligursprung
varför förnekar ni framom
detta barn är under er vänstra vinge
bakom är under er högra vinge
i yttre rörelse
i det inre är
bakombarnet är ett frö
till viss del ett frö
det drömmer framtid
det har alltid sett framtiden
bakombarnet är ett siarbarn
ett positivt siarbarn
frön är framtid även dåtid
varför förnekar ni såväl framombarnet
samt bakombarnet
ni sår frön
läs icke detta vara: som ni sår får ni skörda, straffdom är ej existens
är ej kärlek, därmed är icke allt tillåtet
är ni i medvetande av helheten
sår ni icke ruttna frön
sår ni icke spikar
samt taggtråd
vänder vare sig taggar inåt eller utåt
du frågar;
varför har människan så svårt att släppa in
då hon har så lätt att stänga ute, låsa
hon har ej sett det taggar är
hon ser blomman i ängen
njuter hennes doft
glömmer
hon ser ej blommans skörhet
sårbarhet
styrkan
en enskild blomma i hav av gräs
en enskild
har tvenne vingar
en kropp
helheten har tvenne vingar
en kropp
då de älskande möts ”skiftar” de vingar
de är i balans för liv
är harmoniserande
yin yang
så lätt är det att se endast dessa två poler
vilka ej är poler
svart samt vit
mörker samt ljus
man kvinna
kvinna man
dessa – egentligen – jämförelser i människomun
dessa två droppar
det du ser
är – egentligen – allhet
är bilden av jordemoderns kropp
är bilden av alltet
av universum
hur allt strömmar i varande
i varandra
detta är en levande rörelse där den så kallade insidan vänds
och igen, igen, igen
en levande rörelse där berg är hav, hav är berg
och igen, igen, igen
enklast är att se två
tvenne
ändå är livets droppe i var och en
detta skrev du;
två händer omfamnar varandra
upphörande i varandra
varande
två
droppe faller i havet
stiger samtidigt
droppe faller i hand
tvenne händer
droppen är kristall
kristalljus
droppe är en del av havet
tillsammans är de helhet
vingarna runt fågeln
är de vilka bär
yin och yang är ej stillastående
rörelsen är strömmande
så
yin yang
två händer omfamnar varandra
upphörande i varandra
varande
två
är ett
detta är instigandet i hjärttanken
dels i individens rena kärna samt helhetens rena kärna
skulle ni verkligen uppleva denna rörelse
vilken är evig
ja då skulle ni få svindel
leva i ett slags illamående
kroppar har ni
en del människor säger för att slipas mot varandra
så är det ej
även då du ser en vacker bild
slipa är
skönhet läker inom parallella ansikten
yin yang
två händer omfamnar varandra
upphörande i varandra
varande
två
*
seglar floden uppströms
seglar floden nedströms
spelar det dig en roll
lev
i förvissningen av
den
floden
bär ditt hopp
spelar det dig en roll
är en mening vilken återkommer
hur många gånger har du stått stilla
beskådat havet
havet vinden
himlen
molnen
samt stilla undrat vad är vad
hur många gånger har du vandrat i skogen
lyft blicken in i trädkronor
sol har silats genom grenverk
genom nätverk av fingrar
löv
blad
verk
ett skrivet verk
en komposition
ett konstverk
varför heter det ett konstverk
ett verk
din blick är i trädkronorna
är i nätverket
du frapperas av
av vad
du möter ett öga
ett himmelsöga
där stammarna helt plötsligt är ekrar
är irisen
detta tillstånd är att vara sedd
sedda av varandra
ändå undrar du åter
vad är egentligen vad
du sitter vid elden
ser flammorna
ansikten skimrar ler
händer fingrar
kroppar
rör sig
levande dansa de
ja
vad säger dig att detta är eld
att du är människa
du sitter vid havet
det sker igen
det sker igen
igen
det är insiktens ljus
det omedelbara är medelbart
nu säger du: omedelbar är direkt
visst är det så
spelar det dig en roll
du vet avsikten eller meningen i ordet här
omedelbar är att det ej går att meddela
samt medelbart är ett naket medel
så är det
svängningarna är diffusa distinkta
så besöker du en teater
ridån går upp
dina ögon klarnar
skådespelarna stiger in eller fram
livet stiger in eller fram
de uttalar ord
repliker
reliker
de agerar
agerar i aktstycken
kapitel
scener
ibland tåras ditt öga
ibland ler din mun
frågan är spelar det dig en roll
eller spelar rollen en roll
är det ett spel med roller
är det ett verk
är det ett konstverk
ett
rollspel
är det ett rollspel
eller ett spel för gallerierna
jalusierna
jalusiskt spel
ett spel med roller eller om roller
hur det än är
är det ett
rollspel
men
är det ett rollspel
eller spelar rollen en roll
jag är fullt medveten i att jag snurrat med orden
allt detta för att väcka sinnet
jag förs till teatern
till dit har jag valt besöket
jag vet att det är teater
vet att de spelar roller
jag vet att då sista akten är spelad är teatern slut
ridån kommer att falla
en tydlig markering
applåderna kommer att ljuda
skådespelarna rollinnehavarna kommer att buga
ridån kommer att falla
att stiga
trenne gånger
jag vet att allt tystnar
skådespelarna tvättar av sminket stiger i sina liv
det var en upplevelse de gav
ett konstverk
detta vet jag
i livet spelar vi roller
det vilket spelar mig en roll är de förvridna rollerna
dessa gör ont
ger sår
de rollerna vet jag ej då de börjar
ej heller då de slutar
säger; spela gärna din roll i det konstverk du är
sätt icke en mask en rollmask över den rollen
du är bra – vacker i den du är
livsbärare
*
(den sista akten)
du sitter skönt i din stol
rad efter
rad
numrerade platser
de finare sitter i holkar
eller är det burspråk
ser lite från ovan
lite snett
pudrade näsor
pudrade kinder
läppar röda
ögonskuggade fransar
draperande skrudar
är de
aktörerna
du sitter skönt i din stol
rad efter
rad
numrerade platser
i till viss del bågar
där i salongen
lampetter
levande
lågor
skänker
behagligskymning
harklande
hostningar
nysningar
söks kvävas
prasslande påsar
skräp skjutsas ned på golvet
ridån går upp
de skrider
in
i ett obevakat ögonblick
i ögongnistas
ljuständan
flyger hennes ros
till dig
är du en kvinna
flyger hans ros
till dig
harklandenysningsfnysningsvågen
stiger avskyende
sssssss
det var bara teater
du säger
det vet jag
tack och lov vet jag också att den är slut
händer börjar klappra
klappa fötter klapprar stampar
stående ovationer till de på scenen
applåderna går mig förbi
allt är upplöst
viskar
rosen i min hand
den kan du ej
ta ifrån
mig
lampetterna ljus stiger upp
sannljus
fyller
rosen
den är ej teater
den innehar
en helt annan roll
den sista
akten
(spelar det dig en roll)
seglar floden uppströms
seglar floden nedströms
spelar det dig en roll
lev
i förvissningen av
den
floden
bär ditt hopp
vandrade gjorde hon
vandrade gör hon
i ängen
är hon
gräs människa sten djur
är hon
dimfägring
mjuk
andas morgonvinden
är det hon
är det
vindfägring
med ögon plockar hon solstänk
rinner uppför bergssida
vad är hon
stilla stå en kvinna
högt upp på berget
aldrig över
helt nära marken
skruden
är det nattsömnen
den av silverne nål sömmad med tråd genom öga
är det
dimma
är det slöjor
röres av rörelsen
rörelsen i allts bröst
böljar svepande sakta
hand smeker allt
är det
vad är det
älskade dalvinter glöder ditt bröst inom
stiger dina pärlor
dansar du
bladvingar
fria
skrider fägnaden
stiger saven
ur ditt bröst
susa vackra skog
sjung våra
steg i
friljus
eld
eld
dina flammor är icke flammor
så vackra dansa de
så vackra rör de
i rörelse
vind
vind
dina strömmar är icke strömmar
så vackra följa de
så vackra rör de
i rörelse
hav
hav
dina vågor är ej vågor
så vackra följa de
i rörelse
i cirklar
röres
allt
nattskruds skira
rinner
av
solögas vingar
bredes ut
så måla de
alla
stigen
ur hennes läppar
seglar toner
kvinna lyfter händer fram
åt sidor
i en stund glöder bröst
älskade dalvinter glöder ditt bröst inom
stiger dina pärlor
dansar du
bladvingar
fria
i tystmods visshet
röda ådror strömma
så lyfter hon händer vidare
bro av rörelse skimrar
valvbåges mitt
under fötter
strömmar
vad är det
är det livets strömfägring
i skålkupa
av skimrande kristallmåne står en kvinna
hon bär knippen av solstrålar
är det gräs
är det
vad är det
ur händer stråla
de solstänk hon ej bröt
vilka hon med ögonvingar plockade
morgondiadem skimra
bro av rörelse
valvbåges mitt
ovan huvud
hon står i cirkelljus
morgondiadem rör i rörelse
steg
väck
an
vind andas sveper henne in
ett träd lever
högt upp på berget
ej över
rötter rinna
nedför bergs sidor
har berg sidor
kanske
kanske ej
spelar det dig en roll
det spelar ej forellen roll
då den vandrar vattensången
i krona leva en fågel
sången strör kolibri in i blad
tusenfjärilar strö bladguld in i dagens
regnbågsdal
fram stiger liven
så nalkas skymningssången
kallar regnbågsfjärilar in i
sömnhänder
uggla sveper vingar in
i månsilverdalen
väcker
stjärndansares vida
himmelljus
spindelmor sitta i träds krona
trär silverne droppar klara i väven
fukta dina läppar i daggens rena
sjung fågel
sjung
väck stigens svarande
liv
seglar floden uppströms
seglar floden nedströms
spelar det dig en roll
lev
i förvissningen av
den
floden
bär ditt hopp
(månfjäder)
såvacker
släppte träd in
månfjäder
silvrande
i fingrar
mottagande
skrev
indigosmaragder
i hennes panna
strålar
visshet
ej svunnen
hon släpper månfjäder
finner
väg
hon ser
gryningsfågel
andas
vind
hon bär ett diadem av
kärlek
givet
sprider ut fingrar
ur händer stiger solstrålar
till
väv an
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar