ser du skiktmåleriet
eller skall vi skriva trappan
spiraltrappan
nej – vi skall klättra högt så låt oss skriva trappa
en marmortrappa vacker
skimrande
allvägars grund
ekar ej
sluter sammet runt steg
marmor är ett fantastiskt material marmor
kan läsas armod eller hur
jag läser amor
i det finns grund
sammet är ett vackert material
fälten är hav av mjuka bollar
fröbollar
plocka plocka med ömhets fingrar
tänke bad mig ej skriva
skriva ömma
du vet då läses det var smärta
här är det kärleksberöring
vita bomullstussar
molntussar
drömtussar
bereds
sammetsmantel
sammetssteg
skönvackra
strömmar uppför
med
en spiraltrappa har en annorlunda klang, speciellt då du ser en i metallrutor
stegen låter verkligen, ja – låter ej ljuder
vi skall allltså klättra högt
du vandrar på jorden
du vet att det under dina steg finns djup
runt dig finns omkretsen med alla livsbegrepp
den det de
din min
de
vi
de vi ser
deviser – motto – valspråk – ett språk av val
val av språk
vi
de
de vi ser
motton kan vid goda sannhetsförutsättningar vara
meningen vilken avslöjar ditt nakna ansiktes ljus
detta avslöjande är icke förfärande
det är ärande
ja vi har skrivit många förord nu
förutsättningar
förfärande
dela då upp orden så ser du: för ut sättningar
för fär ande – för färd ande – för ärande
allt har en mening och en är meningen
omkretsen är summan av
kurvans längd
om kretsen finns
är allt
kretsar
kretsen finns
ej ur en fråga om
kretsen kurvan har en diameter
flera diametrar
heldragna stjärnvägar
samt ett origo
samt radie, de enskilda individuella vägarna - ekervägar
ett vackert ord stiger fram
korda
två punkter på cirkeln
kordan innehar förmågan att skära dela cirkeln i två fragmentariska delar segment
segmentarisk tillvaro har sitt ursprung i cirkelns helhet
detta beskrivna är dock befintliga välvisande symbolvärldar
ett symbolspråk
ett logiskt bildspråk vilket sätter allt på sin spets
drar origo, pupillen samman
till egentligen är
ty det segmentariska
fragmentariska vet ur den gudomliga logikens kraftsströmmar sitt ursprung
dessa kraftströmmar är de energier vilka kallas för nervbanor
inom fysiken har detta synliggjorts genom att ha två kraftstationer samt ”slunga” ström mellan dessa poler, punkter, blixtar dansar kraftöverförande mellan och i denna transcendentala dans är det av godo då du är verkligen jordad
verkligjordad i förening av det vilket benämns synligt samt osynligt
du vet dig ha en omkrets
vilken alltså är du
samt du i den
det är åskådliggjort i det nyss beskrivna
det så kallat synliga samt det så kallade osynliga är de dansande blixtarnas kraftöverföringsfält
trappsteg
vi stiger ett steg befinner oss i värmesfären
stiger ytterligare befinner oss i vattensfären
stiger ytterligare befinner oss i luftsfären
stiger ytterligare ett steg befinner oss i metallsfären
stegen är många fler naturligtvis
vi skall dock skriva dessa
de skriver
kärleken
älskandes
nära
möte
för att levande förstå elden
eldfolken
måste du släppa kylan in i vinden samt stiga in i passionen
vandra barfota över glödkolen samt
därigenom upptändas
ingå i det elden är
helande
renande
för att levandeförstå vattnet
vattenfolken
måste du släppa barriärerna, dammbyggena, det uppdämda in om i dig samt
stiga in i flödessången
vandra barfota över spegelytan samt
därigenom
upplevandeströmmande
ingå i det vatten, haven är
helande
renande
för att levandeförstå luften
luftfolken
måste du släppa tyngden in i dimman samt
stiga in i friheten
vandra barfota över himlarna längs firmamentet samt
därigenom upplösas
ingå i det luften är
helande
renande
för att levandeförstå jorden, jordarna, markerna
jordefolken
måste du släppa formen in i källan
vandra barfota över mullen samt
därigenom uppbäras
ingå i det jorden är
helande
renande
så är det med allt
det är att släppa
släppa ditt väsen utan att uppleva
agg
ilska
vilka kommer ur skuld
ur förtvivlan
ur ånger
ånger håller stegen åter
håller alltets stigar stängda
origo mittpunkt radie
”så vänder vi på vägen”
det är ju så att oftast i mänskligperspektivs betraktande skrivs det vägen upp
av den enkla anledningen att vägen ned betraktas vara död eller helvete
det är vare sig eller
det är
en väg
allts väg
strömmande liv
ja
hur skall kärlek kunna vara enahanda
den är orkestral
sfäriska
kristallsånger
du fann diamanten
du behövde aldrig leta
ja de
mänskligvärldarna i din uppväxts steg översåg
över såg
såg över
det brukar vara så
de översåg
fnyste ty de förstod ej
och ibland är det av godo att de överser
de förväntar sig intet
därigenom kan vi vara de vi är
de förväntar sig intet annat
tills de slutar överse
i den stunden har de sett sig själva i sitt eget ljus
så är vi oss
delhet
till helhet
*
firmamentet
ett vackert innebördsord
*
rigid kan göras till en negation kan även vara en position av positiv art
*
se under
underifrån
detta kan ej nog många gånger upprepas:
barn är allt
är leken
är
är
i det att vi "skolar" oss öppnar oss
upplöses egentligen riktningar
vi är träden gräset
allt det vilket vi benämner natur eller omkrets
vi är "skuggor" av liv då vi har behov av att andas
se träden
du sitter i skuggan eller vissa partier i träden är skuggor
de upphör ej
de ingår i varandra
instiger
det sägs mig att
där är inte hemligheter
ej under
allt är
vi behöver bara sträcka in handen i luften
vi ser handen ändå är den luft
*
det var en gång en kvinna
hon for till nordanriken
satt där på isen
blickade vida
skogar åldrigavackra
stenar rundavackra
luften ren
kinder brann röda
isen knarrade
eller var det en
knackning
varför skyr ni mig frågade isen
du gör stegen frusna
är det så frågade isen
ser du ej mitt ansikte
kvinnan såg in i isen
såg ett av de vackraste ansikten
ur isen sträcktes händer
gav kvinnan värme
isvinden susade
se jag bygger dig en brygga till stranden
*
skimrandelevande
lågor
inlindad i sjalar
sitter en puppa
hoppade ned från taket
in i soffans hörn
eldfluga flög genom ruta
blossande gnista rörde vid ljusveke svart
skapandedroppe rann
solglittrande
låga steg
ur väggar steg skuggor mjuka
bjöd puppan upp till dans
nej ack nej
jag fryser så
sa puppan
lindade ett lager till
då dansar vi för dig
så det blev
skuggorna dansade hejvilt
bjöd eldfolken in i dansen
nu spreds värmen runt puppan
bredde ut sina sidenvingar
flög vida in i månsilverdalen
där dansar hon
i stjärnflodens
regn
stänker droppar över skålens kant
droppar öppnar
vingar
flyger genom ruta
åter lindar fjäril
sjalar runtom
*
(trenne kärnor)
i en ask låg trenne kärnor
ur en ask växer
trenne
träd
i ett träd
lever
liv
skapandedroppar
faller bladregn
tvenne blad sitter darrande kvar
hur skall vi våga
hur
vindar har slitit
dragit
slagit
händer har rört
berört
pinnar har slagits
barken har rispats ur oförstånd
i en ask låg trenne frön
ur en ask reste trenne träd
vid spetsen av stod en ek
vid basen av en hassel
en asp
rötter rann bäckaströmmar
utmed den kulle de valt till växa
hur skall vi våga
våga
den storvida eken harklade sin stämma ur skägget det långa
sänk er blick en aning
ni sträcker er högre och
högre i era försök
det är då rent så att jag ser er förlora fästet
ser ni
vad hasplade de båda
det enda vi ser är ett ja vad är det
eken susade
spillkråkan knackade miltkallande regn
regnfågel
regnfågel håll dina vingar om oss
bad de darrande
spillkråkan lade huvudet i kärleksglimt på axel
eken susade
det är ju era rötter våra rötter
våra ossrötter
ser ni hur vi väver tillsammans
ser ni hur skapardroppar vattnar våra vägar
så varför darrar ni
varför räds ni
ert möte
de darrande hann bara säga hårdv
innan eken blixtrade
mildpärlande
vindar är ej hårda
solvindar månvindar livvindar
lyssna till orden
vet ni var de har sin boplats
jominsann i det hårdaste av hårda så sägs det
i bergsgrotta andas de ut
andas de in
varför klär ni dem i den skruden
jo men
spillkråkan knackade lättljust
eken nynnade regnfågel
regnfågel kom
regnfågeln kom
höljde de darrande i droppar skapande
lyfte dem svävandelätta ned
ur skapandedroppar
steg en man
steg en kvinna
eken lade deras händer i varandras
spillkråkan
skrattade
rödpärlande
bladregn
*
(hammarslagen)
skriv
vindar
skriv in i mitt bröst
hammarslagen ljuda ur djupens grund
valens sång ljuda ur
hav
grånade böjda grova händer
mjuksteg
flyter
grå är icke
g
r
å
vila
töckensjalen
av svirrborrar
urdrucken
ådror svälla av värmda glödar
hammarslagen ljuder
gong
gång
gong
de gjuta tackjärn
av blodsdroppar klara blad
vänder ögon in i meteorregnen
tackvingar flyga
lätta
ur glödande bröst
växa
rosengårdens
liljehänder
grå vakar vid ingångens sista steg
plirar djupväga
tager min steghand
leder
för
väg
till
droppstensgrottas skimrande
källa porlar
sjööga
skimrar
väggar
röda
tecknen
reliefer stiger ur väggar
lyfter av mig hud
vita fällar
lägger de mig in i
sköljer
sköljer
frånvarighet in i
varaktighet
stigen leder in i djuphav
valen sjunger
vattenmantlad
tager min steghand
leder
för
väg
till
droppstensgrottas skimrande
innandöme
källa porlar
sjööga
skimrar
väggar
röda
tecknen
reliefer stiger ur väggar
ikläder mig hud
vita fällar
flödar över
axlar
sköljer
sköljer
frånvarighet in i
varaktighet
valen stiger
upp
i vattenkaskaders pärlandeljus
förs jag av
luftmantlad
tager min steghand
vingar bär
vida
in i
innandöme
grotta
födas är att dö litegrann
död liksom födas finns ej
är ett skeende
till
förklaring
du står vid utgången
insteget
grå
släpper min vila
vandra
vandrerska
hör hammarslagen
grå är icke grå
silvrande
är hennes
mantel
jag bär måndroppe mellan mina bröst
se smedjan
se svärdet smidas
av himlars järn
av guld
av silver
tackjärn
tack
tack
liv
skriv
vindar
skriv in i mitt bröst
skriv
de oöverstigliga icke hinder
de oöverstigliga
orden
skriv sannhetens klara ljus
må bergen brinna
de berg vilka ej är berg
vilka är
bojor
jag håller kol i mina händer
hör hammarslagen
ässjans andning
se smedjan
hör
gong gången
jag håller kol i mina händer
skimrande vakna den
glöden bränner ej
mina händer
må smältverkens grytor glöda
vändas
må smältmassan hällas
ett glödande golvhav vandrar mina steg i
smärtvindar
ljungar
ljunghedar glöder solregns månsilver
valsverken cirklar
cirklar
jag bär en måndroppe mellan mina bröst
gutturala
noter
tonar
akustiska
strängar vibrera
banden stelnademjuka
glider vals
lögn rinner ut
klarform stiger
ur
valsvärk
hör hammarslagen
han lyfter trumman
skriv
vindar
skriv in i mitt bröst
skriv
de oöverstigliga icke hinder
de oöverstigliga
orden
ser du mig
elden där
vid stranden
den värmer ditt frusna öga
*
(vad ropar du kvinna)
smek min hud med vackra ord
vattna mina ögons brunnar
med droppars essens
av kärlek
kvinna
vad ropar du
jag ropar
kyss min hud med dina ord
dra dem ej åter
kyss mina ögons brunnar med dina ord
lyft strömmarna ur lockstängda
flöda dina ordfingrars
källflöden över min rygg
rör vid mina bröst
vid mina händer
fläta dina ordfingrar
med mina fingrar
i korg förlöses
pärlans
slutna
skal
vad ropar du kvinna
de orden måste jag ropa
elden har slocknat i spisen
det är
kallt
det drar isande vindar genom stugan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar