ja visst var det så
något hade lagts runt huset
ett dokument
eller vad det nu var
i riktningar alla fyra
det syntes ej på ytan
det var mer att
att stigarna vissnade
lukten
frätlukten nådde
näsets borrar
ekollonen släppte sina hattar bugade
böjda tro
svärtan
fyra år vandrade
de plägade
grilla
rötterna
oset ringlades runt pinnar avfjädrade
fyra år hade vandrat
vingar breddes ut
surrande rotorblad
slet girigt av trädens kronblad
steklar slog ut vingar
fann varken blad eller blom
schasade milt undan
giringarna
låt oss
vara
vårdande
ej glufsande
så blev det
åter
huset gavs grönskefamn till vilobädd
hur det var fann ej livskraften riktigt fram
ur fyra steg de
stavbärarna
ställde sig
i stjärnvägar
lyfte stavar med bådande händer
fyra trianglar
stod
runt huset
spetsar
pekade
djup
in
strålade
helelse
i husets mitt
tändes
eld i
stenring
kom sätt dig här
se jag har en bok
låt oss läsa bladen
jag såg boken
de hårt knutna pärmarna
låssigillet
det var som
boken suckade
grät
jag såg
varje bokstav
mindes bokmakarens visdomsord
vi läste boken
blad efter blad
vi rev ut varje blad
lade in det i elden
så leendesprakande flög det
fick nästan lust att själv stiga in
så satt jag med pärmarna kvar i handen
vi satt helt tysta
flammande
röda
med ens visste jag
det var jag själv vilken knöt pärmarna så hårt
detta för att ej brista i deras syn
det enda vilket skedde
var att jag började brista
inombords
så dukade vi med vitlinne
satte oss till bords
intog vår
måltid
i ro
pärmarna då undrar du
de är mitt bröstvärn
löst knutna
bladen då
brann de upp
nej de brann ej upp
de är mitt liv
de flyger fria
kommer åter med
berättarljus
då jag ber dem åter
så höjde de stavarna i rak linjes lodupp
fyra trianglar står med basen
runt huset
spetsar
pekar
väg
in
vi bugar våra hjärtan
våra pannor kysser varandra mjukt
i tacksamhet möter vi gryningsstegen i soltempel
i den tredje sjundedagen syntes ollonborrar
lyfta något ur jorden
detta brann
upp
så fann livskraften fram
träden blommade i
våren
steklar
samlade
honung
till
torkad
hud
*
kort och koncis
ler du,
gör det
jag ler
jag vet detta;
nej jag är ej kort i det jag skriver
kanske kallar du det en ordvåg
vad kan jag göra
korta skriften
det kan jag ej
ty bilden är koncis
koncis är kärlek
kort
är kärlek
det är begrundanssteg
ja, fråga dig vad kort är
kort – kärlek omhuldar rörelsens tillit
korta av eller ned
kan ta ifrån meningen
meningen
den är
kärlek
öga mot öga
tand för tand
varför ej lägga kind till kind
det är vackert
hur kan det komma sig detta att hämnden har vuxit sig över kärleken
hettan runt hämnd är flammande het
så het att den kokar tanken
tanken bubblar vulkaniskt
stiger ur kratern en gång fontanell
tanken rinner glödande utmed kroppen
i lavaströmmar sega
förgör båd sans och vett
i den smärta den avger förbrännandes huden
så
stelnar huden porer är tilltäppta
kroppar är vridna former av urformen söker vrida sig ur strypgrepp
en droppe faller envist in
i exakt samma punkt
tillslut
till slut
slutligen lossnar en flaga
en till
en
till
en till
en
till
en por är öppnad
titthålskirurgi
ur denna stiger inte kikare
inte periskop
hjärtblad
hämnden förblindar förvrider synen
egenmål egen mål självmål
förvrider synen förgör tankens rena klara ljus
skulle människorna bruka all denna energi
till vilken hon dras av hämndaktioner till kärlek
lev då med bilden
i bilden
hur stor kärleken skulle växas
en vinge
en våg av kärlek runt kroppen
lägg dem i solen varvid de spricka
så sades det om trollen
då sågs ej trollens bud
varför skall trollen brista
så gör varje knopp detta
det sker för dig för din inre fägrings blom
se valvet ovan dig
det är ej svårt skriva himlavalv
med ens synes det människan tror vara det lätta flyktiga
till det hon sig söker
det är kanske svårare skriva jordvalv
lite motstridigt eller hur
vi är här
i jordvalvet lägges begrepp liknande död mörker ondska
så är det ej
vi lyfter alla himlars stjärnstoff in i hennes bröst
vad säger de orden, vad ser du
jag ser en gryta
inte en gryta
en månstrimma, en skål vid
fylld med – det ser ut som gröt
ångande varm gröt
så är det, denna gröt är god hjärtnäring
ni vandrar i denna cirkel
ja, det är märkligt
människan söker det lätta flyktiga samtidigt med att hon söker materiell vinning, vinst
ja, det är märkligt
människan söker det lätta flyktiga
det hon tror vara ovan, ovanför
så är detta ovan inom
och hon, människan är inom
hon söker detta lätta flyktiga medelst det ena tunga steget efter det andra
fyller sig med tunga tyngder
detta är märkligt ty hon, människan bär hela stjärnsfären inom sig
är stjärnsfären samtidigt vandrar hon redan denna
egentligen är allt detta lätta och flyktiga - ej flyktiga i egenskap av springa undan, springa bort – i allt och över allt. människan gör det till tyngd genom att se det ej vara synligt, det vill säga gasformigt.
gastuber är intressanta
gastuber är en god bild av det människan tror sig behöva göra eller vara för att nå sitt inre vilket är hennes, människans yttre
det står skrivet här och var: var dig själv samt finn dig själv – detta blev lite märkligt översatt. skriv: var dit själv i dig själv – finn ditt själv i dig själv i ljuset av den ande vilken är allomfattande kärlek. vi säger icke: blicka ständigt inåt, nej- blicka ej ständigt för djupt i tjärnen, du kan du drunkna – blicka utåt, detta för att se din sknhet i ditt inre vilket är ditt yttre
ja blickar du för djupt i tjärnen över kanten förlorar du lätt fotfästet
snubblar
ramlar i
drunkningen är en skön upplevelse
vaken samt ej vaken
av en anledning passerar livet revy baklänges vid drunkning, baklänges ända in i ursprunget
samtidigt med detta sjunkande stiger bubblorna
en bubbla är allts bubbla
ser du bubblan spricka, den upphör ej, försvinner ej- den blir en del av luften egentligen blir den all luft. bubblan kan du se vara en droppe, den bild vilken är mer lätt att se, hur droppen ingår i havet, så är det med bubblan, med gnistan med allt
en droppe är havet så är havet alla droppar
i allt
lever alla bilder vilka så klart tydliggör helheten
i allt
lever alla bilder vilka är livets så kallade outgrundliga
*
(bligstirra)
de bligstirrade mot
varandra
egentligen såg de ej varandra
ur näsborrar stod
rykande ånga
vapenskrammel
skrammel
skramlade
det var i det vinkelhörnet
linden vände sitt ansikte till dem
öga för öga
tand för tand
varför ej
lägg kind till kind
det
är vackert
*
(vad viskar dig )
vad viskar dig månvinden
vad stiger upp
vad ser ditt öra
vad hör dina ögon
vad talar dina fingrar
hur vandrar dina läppar
vari stiger din ordkällas våg
ler du,
gör det
jag ler
jag vet detta;
nej jag är ej kort i det jag skriver
kanske kallar du det en ordvåg
vad kan jag göra
korta skriften
det kan jag ej
ty bilden är koncis
koncis är kärlek
kort
är kärlek
det är begrundanssteg
ja, fråga dig vad kort är
kort – kärlek omhuldar rörelsens tillit
korta av eller ned
kan ta ifrån meningen
meningen
den är
kärlek
öga mot öga
tand för tand
varför ej lägga kind till kind
det är vackert
hur kan det komma sig detta att hämnden har vuxit sig över kärleken
hettan runt hämnd är flammande het
så het att den kokar tanken
tanken bubblar vulkaniskt
stiger ur kratern en gång fontanell
tanken rinner glödande utmed kroppen
i lavaströmmar sega
förgör båd sans och vett
i den smärta den avger förbrännandes huden
så
stelnar huden porer är tilltäppta
kroppar är vridna former av urformen söker vrida sig ur strypgrepp
en droppe faller envist in
i exakt samma punkt
tillslut
till slut
slutligen lossnar en flaga
en till
en
till
en till
en
till
en por är öppnad
titthålskirurgi
ur denna stiger inte kikare
inte periskop
hjärtblad
hämnden förblindar förvrider synen
egenmål egen mål självmål
förvrider synen förgör tankens rena klara ljus
skulle människorna bruka all denna energi
till vilken hon dras av hämndaktioner till kärlek
lev då med bilden
i bilden
hur stor kärleken skulle växas
en vinge
en våg av kärlek runt kroppen
lägg dem i solen varvid de spricka
så sades det om trollen
då sågs ej trollens bud
varför skall trollen brista
så gör varje knopp detta
det sker för dig för din inre fägrings blom
se valvet ovan dig
det är ej svårt skriva himlavalv
med ens synes det människan tror vara det lätta flyktiga
till det hon sig söker
det är kanske svårare skriva jordvalv
lite motstridigt eller hur
vi är här
i jordvalvet lägges begrepp liknande död mörker ondska
så är det ej
vi lyfter alla himlars stjärnstoff in i hennes bröst
vad säger de orden, vad ser du
jag ser en gryta
inte en gryta
en månstrimma, en skål vid
fylld med – det ser ut som gröt
ångande varm gröt
så är det, denna gröt är god hjärtnäring
ni vandrar i denna cirkel
ja, det är märkligt
människan söker det lätta flyktiga samtidigt med att hon söker materiell vinning, vinst
ja, det är märkligt
människan söker det lätta flyktiga
det hon tror vara ovan, ovanför
så är detta ovan inom
och hon, människan är inom
hon söker detta lätta flyktiga medelst det ena tunga steget efter det andra
fyller sig med tunga tyngder
detta är märkligt ty hon, människan bär hela stjärnsfären inom sig
är stjärnsfären samtidigt vandrar hon redan denna
egentligen är allt detta lätta och flyktiga - ej flyktiga i egenskap av springa undan, springa bort – i allt och över allt. människan gör det till tyngd genom att se det ej vara synligt, det vill säga gasformigt.
gastuber är intressanta
gastuber är en god bild av det människan tror sig behöva göra eller vara för att nå sitt inre vilket är hennes, människans yttre
det står skrivet här och var: var dig själv samt finn dig själv – detta blev lite märkligt översatt. skriv: var dit själv i dig själv – finn ditt själv i dig själv i ljuset av den ande vilken är allomfattande kärlek. vi säger icke: blicka ständigt inåt, nej- blicka ej ständigt för djupt i tjärnen, du kan du drunkna – blicka utåt, detta för att se din sknhet i ditt inre vilket är ditt yttre
ja blickar du för djupt i tjärnen över kanten förlorar du lätt fotfästet
snubblar
ramlar i
drunkningen är en skön upplevelse
vaken samt ej vaken
av en anledning passerar livet revy baklänges vid drunkning, baklänges ända in i ursprunget
samtidigt med detta sjunkande stiger bubblorna
en bubbla är allts bubbla
ser du bubblan spricka, den upphör ej, försvinner ej- den blir en del av luften egentligen blir den all luft. bubblan kan du se vara en droppe, den bild vilken är mer lätt att se, hur droppen ingår i havet, så är det med bubblan, med gnistan med allt
en droppe är havet så är havet alla droppar
i allt
lever alla bilder vilka så klart tydliggör helheten
i allt
lever alla bilder vilka är livets så kallade outgrundliga
*
(bligstirra)
de bligstirrade mot
varandra
egentligen såg de ej varandra
ur näsborrar stod
rykande ånga
vapenskrammel
skrammel
skramlade
det var i det vinkelhörnet
linden vände sitt ansikte till dem
öga för öga
tand för tand
varför ej
lägg kind till kind
det
är vackert
*
(vad viskar dig )
vad viskar dig månvinden
vad stiger upp
vad ser ditt öra
vad hör dina ögon
vad talar dina fingrar
hur vandrar dina läppar
vari stiger din ordkällas våg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar